Fru talman! Jag har några följdfrågor och funderingar kring det svar jag fick från statsministern.

Den första frågan gäller när statsministern fick kännedom om detta debacle och alla misstag, det vill säga att den som hade att ansvara för den svenska säkerheten faktiskt satte svensk säkerhet i fara. När fick statsministern kännedom om detta? Det har jag inte fått svar på, och det skulle jag vilja eftersom det inte har framkommit.

Varför är det så viktigt att peta i när det skedde? Det beror på att statsministern säger att han inte haft anledning att ifrågasätta den bedömning som gjorts av alla misstag. Men så fort det kom till allmän kännedom, när det efter två år diariefördes, när pressen skrev om det och när polisen fick kunskap om det blev det omedelbart föremål för förundersökningar och polisutredningar. Då är man väldigt nära olaglighet.

Visst förstår jag att statsministern inte kan kommentera förundersökningen, ett eventuellt åtal eller domar. Jag har respekt för det och kräver inte det. Men det jag kräver är att statsministern lite grann granskar sig själv med kritiska ögon. Om det här nu är händelser som har skett under lång tid tror jag att statsministern under väldigt lång tid har haft kännedom om dem. Då har statsministern också haft lång tid på sig att ifrågasätta om det fattats ett rimligt beslut. Om Polismyndigheten omedelbart kom fram till att det här gränsar till olaglighet i så hög grad att vi talar om förundersökningar och att det hamnar i Säkerhetspolisens hägn borde det ha ringt en liten klocka någonstans hos statsministern.

En fråga som väldigt många i Sveriges land i dag skulle vilja ha svar på är varför statsministern negligerade det väldigt allvarliga brott mot den svenska säkerheten som har kommit i dagen tack vare massmedierna. De har skrivit om det och grävt fram handlingar som inte var diarieförda, vilket inte hade gjorts på grund av att statsministern och den organisation som han är ansvarig för faktiskt inte gjort sitt jobb.

Det finns en massa obesvarade frågor, och det är därför vi står här i dag.

Riksdagen har en massa olika funktioner. En av dessa är att tillsätta statsministrar. Riksdagen kan också avsätta statsministrar. Däremellan har riksdagen sin kontrollmakt. Genom interpellationsdebatter, KU-granskningar och skriftliga frågor försöker riksdagen få reda på hur statsministern förhåller sig till det förtroende som svenska folkets valda representanter har gett statsministern.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det här är ingenting man bara kan vifta bort eller avfärda med att säga att det pågår en granskning. Här och nu, i denna interpellationsdebatt, ställs rimliga och adekvata frågor till statsministern. Jag förväntar mig ett svar.

Frågan är alltså när statsministern fick reda på alla oegentligheter – eventuellt till och med olagligheter – som den nationella säkerhetsrådgivaren gjort sig skyldig till. Det är oegentligheter att glömma telefoner och sekretessbelagda handlingar. Det behövs ingen domstolsprövning för att komma fram till det. Vi förstår alla att det inte är något man ska göra när man har en sådan roll.

När fick statsministern reda på detta? Jag tror att statsministern har haft reda på detta under ganska lång tid. Varför gjorde inte statsministern den rimliga bedömningen att det hela närmade sig, och låg väldigt nära, gränsen till olagligheter? Det borde ha varit så självklart att ha ett respektavstånd att man hade anmält detta till polisen.