Fru talman! Jag tackar interpellanterna, mina partikollegor Björck och Köse, som på ett utmärkt sätt har beskrivit läget med arbetslösheten. Jag tackar också statsrådet för svaret.

Jag vill ta upp tre sammanhängande fokus på frågan om arbetslösheten. Det är djupt bekymmersamt när vi ser att arbetslösheten fortsätter att öka. Det är bekymmersamt av flera olika skäl, och det är dem jag vill särskilt lyfta fram.

Först och främst är det de arbetslösa. Det blev tydligt när Serkan Köse tog upp ungdomsarbetslösheten. Jag var själv ung på 90-talet, och då var arbetslösheten ungefär lika hög som den är i dag. Konsekvenserna för de unga var att de tragiskt nog aldrig riktigt kom in på arbetsmarknaden.

Varför säger jag detta? Många av oss kanske inte riktigt inser magnituden av dagens arbetslöshet. Den här regeringen verkar inte tycka att arbetslösheten är något större problem.

Men de människor som är arbetslösa är en resurs för samhället, arbetsmarknaden, som vi inte tar till vara. Det är det perspektivet som vi måste ha med oss när vi pratar om jobbpolitik. Det handlar oftast inte om människor som inte kan bidra. En del kan inte jobba, men det är inte dem vi pratar om här. En del kan inte arbeta av ett eller annat skäl, men jag lyfter fram dem som kan arbeta och som faktiskt har kraft att vara med och bidra. Det finns unga som inte kommer in på arbetsmarknaden. Människor med funktionsnedsättning skulle mycket väl kunna ha en plats på arbetsmarknaden med rätt stöd.

Vad får detta för konsekvenser? De människor som står till arbetsmarknadens förfogande, som vill komma in på arbetsmarknaden, behövs på arbetsmarknaden. Samtidigt som vi ser att arbetslösheten ökar finns en enorm kompetensförsörjningsbrist. Människor tänker att det är märkligt, och visst är det märkligt. Ibland skulle det vara fråga om enkla insatser för att ge människor, de arbetslösa, en utbildning, en kompetens så att de kan ta ett jobb. Det skulle innebära att vi gör något åt kompetensförsörjningsbristen och arbetslösheten. Vad skulle det innebära? Jo, någonting bättre inte bara för de enskilda personerna utan också för hela samhället – framför allt ekonomin.

Den SD-styrda regeringen behöver verkligen hjälp med tillväxten. Den är enormt dålig just nu. En av orsakerna är att det går alldeles för många arbetslösa som inte kan bidra till den ekonomiska tillväxten, som vi så väl behöver. Vad har statsrådet för ny politik för att komma till rätta med detta?