Fru talman! Jag tackar Åsa Westlund och Anna Vikström som så tydligt visar konsekvenserna av det system vi har i dag. Jag tackar även statsrådet för det svar som har avgivits.

Jag bad att få vara med i debatten, inte för att jag har mer kunskaper om de exempel som Åsa och Anna lyfter utan för att det här är en fråga som verkligen besjälar mig. Skälet är att jag under många år har jobbat i skolan som skolkurator och som utbildningspolitiker och att jag har sett konsekvenserna av den marknadsskola som vi har i Sverige i dag.

När jag kom tillbaka efter att ha varit borta från skolans värld ett tag var det en kollega till mig som sa: Hur lång tid ska det ta för politiken att förstå och se de konsekvenser som det här systemet har för svensk skola? Det frågar jag faktiskt mig själv också, för det här är ju inget nytt. De exempel som Åsa Westlund och Anna Vikström tar upp är bedrövliga och sorgliga, men de är inte nya. Vi har sett dem år efter år.

Vi ser att segregationen och skillnaderna i kunskaper ökar i Sverige. Vi ser det på de elever som kommer tillbaka till skolan efter att ha varit i en fristående skola och som inte har fått de kunskaper man kan begära av svensk skola. Vi ser det på hur pengar dräneras via vinster. Men vi ser det faktiskt också i form av konsekvenser av att en fristående skola etableras i en kommun. Jag har sett det när fristående skolor har öppnat och kanske tagit elever från årskurs 5 eller 6, vilket har halverat klasser. Det har inneburit att man måste slå ihop klasser eller göra dramatiska förändringar som på inget sätt är bra för de elever som är kvar.

Marknadsskolan är alltså inte bra för eleverna, som inte får kunskap. Det är inte så att alla fristående skolor är dåliga – en del fungerar. Men många gör det inte, eftersom vinstjakten dränerar resurser från skolan. Det påverkar dock även eleverna i de kommunala skolorna genom att resurser försvinner. Förutsättningarna för att driva en bra skola försvinner. Därför undrar jag: Hur lång tid ska det ta för den här regeringen och Sverigedemokraterna att på allvar göra riktiga förändringar av systemet som gör att eleverna återigen får den utbildning de faktiskt har rätt till?

Statsrådet ger som svar till Åsa Westlund att man gör en helrenovering. Jag undrar på vilket sätt statsrådet menar att de förslag man har skulle innebära en helrenovering. Skulle förslagen innebära att vinstjakten slutar? Skulle de innebära att kommunerna faktiskt på allvar får möjlighet att själva bestämma över organiseringen? Kommunerna ser ju vad som är möjligt och vad som ger bäst förutsättningar för en bra skola – en bra utbildning – för alla deras elever.

(Applåder)