Fru talman! Jag läser just nu en bok, en deckare, som utspelar sig i kvarteren utanför riksdagen och uppe på Södermalm här i Stockholm – den utspelar sig för ungefär 130 år sedan. Boken handlar om kvinnor som utsatts för brott men inte fick det stöd och engagemang av vare sig polis eller rättsväsen som de behövde och skulle ha. Tiden beskrivs som nästan laglös för kvinnor. Bland annat var aborter både olagliga och osäkra. Kvinnor hade inte rösträtt, och de fick inte bli poliser.

Denna bok utsågs till årets svenska deckare 2024. Den heter Döda kvinnor förlåter inte och är skriven av Katarina Wennstam. Tiden den handlar om låter inte särskilt upplyst.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Biometri i brotts-bekämpningen

Men i boken beskrivs även något upplyst och klarsynt, nämligen hur daktyloskopi vid den här tiden började användas, det vill säga läran om fingeravtryck. Det stämmer; fingeravtryck började internationellt att användas som bevis i slutet av 1800-talet, och i mars 1906 startade den svenska polisen sitt fingeravtrycksregister vid signalementskontoret på detektivavdelningen. Det kallas fortfarande att dakta någon när man tar en misstänkts fingeravtryck och andra spår.

Sedan dess har det tillkommit andra avtryck men även bilder, filmer, ljudfiler, röstprov och nu även dna-spår. Detta är en naturlig utveckling och ett sätt för brottsutredningarna att ta del av den viktiga vetenskapliga utvecklingen.

Fru talman! Nu, i ett Sverige där kvinnor både har rösträtt och får vara poliser, behöver vi en uppdaterad och modern lagstiftning kring dna-spår och andra biometriska spår som kan användas som bevisning. Vi centerpartister tycker att regeringens proposition och utskottets betänkande är bra steg i utvecklingen och yrkar bifall till utskottets förslag i sin helhet. Förslagen innebär i huvudsak att brottsbekämpande myndigheter ges utökade möjligheter att använda biometri för att fler brott ska kunna lösas, fler brottsutsatta ska få klarhet och fler gärningsmän ska lagföras.

Men, som har sagts, med nya möjligheter till biometriska spår kommer även viktiga avvägningar kring den personliga integriteten och rättssäkerheten. I detta förslag hanteras bland annat barns biometriska spår, samkörning med Migrationsverkets register och släktdatabaser med dna. Vi från Centerpartiet tycker att det har gjorts en rimlig avvägning som innebär att barn mellan 15 och 17 år omfattas av de nya reglerna på samma sätt som vuxna men att deras unga ålder särskilt beaktas vid proportionalitetsbedömningen, men inte i särlagstiftning. Det är en bra lösning.

Vad avser möjligheterna att vid viss allvarlig brottslighet kunna göra jämförelser av ansiktsbilder och fingeravtryck från misstänkta gärningsmän med Migrationsverkets register anser vi att även detta är en rimlig avvägning, avseende både vad som får jämföras och vid vilka brott och vid vilka straffsatser och straffvärden det får ske. Det är rimligt i dagens samhälle.

När det slutligen gäller dna-baserad släktforskning kan man konstatera att det varken finns i boken jag läser eller fanns i den tidens verklighet. På den tiden var främst kvinnor som sagt rättslösa efter bland annat sexuella övergrepp, vad gäller både bevis för själva brottet och konsekvenserna av det. Den tidens kvinnor kunde bara drömma om de möjligheter vi har i dag. Vi anser att det är skäligt att dna-baserad släktforskning ska kunna användas i vissa särskilda fall och under vissa förutsättningar, vid mord och grova våldtäktsbrott.

Det råder tack och lov en bättre situation för de flesta av oss i dag än i slutet av 1800-talet, när läran om fingeravtryck kom. Därför är det välkommet med en uppdaterad lagstiftning inom detta område för att klara upp fler brott men även för att lagstiftningens avhållande och brottsförebyggande effekt ska bli tydligare.

(Applåder)