Fru talman! Sedan dagen efter den tragiska skolskjutningen på Campus Risbergska i Örebro har Örebro läns museum fotodokumenterat de platser där människor har samlats för att uttrycka sin sorg och visa sin medkänsla. Nu har museet även påbörjat en digital minnesinsamling, där alla som vill kan dela med sig av sina tankar och känslor om denna fruktansvärda händelse. Det här arbetet kommer att bli ett tidsdokument, ett historiskt vittnesmål, som bevaras för framtida forskning och framtida utställningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kulturarv

Vi lever sannerligen i prövande tider. Här hemma lever vi fortfarande i chocken efter attentatet i Örebro. I världen ser vi hur den regelbaserade världsordningen som byggts upp efter andra världskriget skakar i sina grundvalar. Polarisering och populism driver fram klyftor mellan människor, och klimatförändringarna påverkar oss alla både existentiellt och ekonomiskt.

Mitt i oron står våra museer som stabila pelare av kunskap, av eftertanke och av sammanhang. Svenska folkets förtroende för museerna är urstarkt. De toppar listan bland de institutioner svenska folket uppger att de har högst förtroende för. Museerna runt om i vårt land besitter en ovärderlig kunskap om de lokala perspektiven, och de bidrar till att vi kan förstå vår historia, vår samtid och vår framtid.

Fru talman! I dag debatterar vi kulturarvet, alla de historiska spår som mänsklig aktivitet lämnat genom tiderna. Det kan vara fysiska objekt och lämningar, men det kan också vara idéer, traditioner, perspektiv och föreställningar. Kulturarvet är levande, i ständig utveckling och i ständig dialog med samtiden.

I en orolig tid har insikterna om kulturarvets värde blivit än starkare. I skuggan av de pågående krigen i Ukraina och i Gaza, där människor lider ofattbart, pågår även en systematisk förstörelse av kulturarv. Krig handlar inte bara om territorium, utan det handlar också om identitet. Ryssland för krig mot ett land de anser inte existerar. Därför är förstörelsen av den ukrainska kulturen central för den ryska krigföringen. Museer plundras, arkiv jämnas med marken och historien skrivs om. På samma sätt ser vi hur kulturarv i Gaza och på andra platser i världen hotas av militära konflikter och avsiktligt utplånas. Kulturarvet är en måltavla och ett vapen i kriget om berättelserna.

Fru talman! Vårt svenska kulturarv är inte isolerat från andra kulturpolitiska insatser. Det är en del av det breda nät, den infrastruktur som utgör svenskt kulturliv. Kulturarvet är en grundsten för både bildning och demokrati. En viktig del för att stärka kulturarvet är därför att se till att en mångfald av kultur och mötesplatser finns i hela landet. Tillgången till bibliotek, länsmuseer, teatrar, replokaler och kulturhus ger människor möjlighet att samlas, utbyta idéer och stärka sin känsla av gemenskap. Det här är viktigt inte minst ur ett beredskapsperspektiv.

Det vi ser nu är dock raka motsatsen. Studieförbunden lägger ned sina lokaler runt om i Sverige. Museerna tvingas ta inträde och skära ned på personal. Kulturskolorna höjer sina avgifter, och i värsta fall lägger de ned helt. Världsarven har förlorat sitt ekonomiska stöd, och nu senast har vi nåtts av nyheten att Riksarkivet i Östersund riskerar att läggas ned. I stället ska Riksarkivet koncentrera sin verksamhet till ett fåtal platser i landet. Det här går helt emot det sedan tidigare uttalade värdet att staten ska finnas i hela landet.

Ibland känns det som att vi lever i en tid där vi vet alltings pris men ingentings värde. Hela Sveriges kulturella infrastruktur är i gungning. Ändå har vi en kulturminister och en regering som säger sig prioritera beredskap, bildning och barn. Jag har svårt att se den prioriteringen, och kulturarvet har blivit mindre tillgängligt med den här regeringen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kulturarv

En ambitiös, sammanhållen och stark kulturpolitik är vad som krävs. Det är en politik som bygger på förståelse för hur kulturarv, samtidskultur, skapande och folkbildning samspelar och berikar samhället.

Fru talman! Vi socialdemokrater vill göra en rad satsningar för att stärka vårt kulturarv. Vi föreslår en satsning på våra svenska världsarv. Sverige har i dag 15 världsarv utvalda av FN-organet Unesco. Dessa världsarv vittnar om jordens och människans historia på ett unikt sätt och är en angelägenhet för hela mänskligheten.

Världsarven måste ges rätt förutsättningar för att bevaras och utvecklas, samtidigt som fler ska få möjlighet att ta del av dessa unika miljöer som Sverige faktiskt förbundit sig att kommunicera värdet av.

Riksantikvarieämbetet fördelade mellan åren 2021 och 2024 bidrag på 4 miljoner kronor årligen till världsarvssamordning för de världsarv som är kulturarv. Men nu har den satsningen upphört. Vi socialdemokrater menar att satsningen bör fortsätta, och den bör också öka. För att världsarvskonventionen, som Sverige har undertecknat, ska kunna efterlevas behöver staten ta ett större ansvar för världsarven. I nuläget utgår det inga resurser. Detta kan till exempel jämföras med att den norska staten ger sina världsarv, hälften så många som de svenska, 100 miljoner kronor årligen. Det är olyckligt att våra svenska världsarv har så olika villkor jämfört med övriga nordiska.

Fru talman! Reformen med fri entré på statliga museer möjliggjorde för fler att ta del av vårt gemensamma kulturarv. Museerna är vårt kollektiva minne, våra gemensamt ägda kunskapsinstitutioner, en kulturell allmännytta, ett offentligt rum för kulturarv. Vi vill att museerna ska vara en plats att komma till om och om igen, och vi vill därför återinföra fri entré med målet att det på sikt ska ingå fler museer än enbart de statliga museerna.

Fru talman! Keramiken har en stark förankring i svensk kultur och finns i åtskilliga hem som både konst och bruksföremål. Sverige saknar dock ett nationellt centrum för keramisk konst med ansvar för att bevara och utveckla konstarten.

Höganäs och Kullahalvön i nordvästra Skåne utgör hjärtat i den svenska keramiken. Där har konstarten utvecklats sedan 1800-talet. Genom KKAM – keramik, konst, ateljé och museum – har ett unikt centrum för keramisk konst etablerats där historisk kunskap har utvecklats och förmedlats genom museiverksamhet, arkiv, utställningar och keramisk utbildning i ateljé.

Vi socialdemokrater menar att Sverige behöver ett nationellt centrum för keramisk konst och att det finns goda motiv för att KKAM är det självklara valet för att axla den rollen.

Fru talman! Till betänkandet har vi ett särskilt yttrande, men jag yrkar bifall till reservation 15.

(Applåder)

I detta anförande instämde Kristoffer Lindberg (S).