Fru talman! Tack, ledamoten, för svaret!

Jag tycker att det här är en intressant diskussion, för den blottlägger mycket av den väldigt stora ideologiska skillnad som just nu föreligger inom kulturpolitiken. Det är alltså en viktig diskussion även ur ett större perspektiv, tycker jag.

Jag ska först svara på frågan jag fick om varför den tidigare regeringen inte budgeterade mer pengar. Det här förslaget kom i återstartsutredningen, även om det naturligtvis har funnits tidigare eftersom motsvarande stöd finns i nästan alla europeiska länder medan Sverige har legat efter. Jag har inte den totala summan i huvudet, men återstartsstöden innebar väldigt stora summor som gick till kulturen. Man kunde kanske ha ökat det mer, men det var ett försök.

Miljöpartiet har sett att det behövs mer pengar, och därför har vi också avsatt betydligt mer pengar i vår skuggbudget. När jag frågar runt är 300 miljoner det som de flesta i branschen tror är den nivå man behöver landa på, och därför anser Miljöpartiet att vi behöver landa där.

Ledamoten säger att man inte ska föregripa utredningen, men jag tycker att det är det som både kulturministern och ledamoten Jonas Andersson, i sitt anförande, gör. Det går inte att tolka på annat sätt än att kulturen inte ska få mer pengar och resurser. Kulturen ska i stället vara glad och nöjd med de smulor, om jag får uttrycka mig på det sättet, som den får. Man riktar sig också på något sätt mot något slags försörjning av kulturarbetare, vilket jag tycker landar väldigt fel. Det handlar om kulturen, som de här kulturarbetarna verkligen står bakom.

Återigen: Hur ska filmen klara sig utan mer statligt stöd? Hur ska kulturen få mer pengar?