Herr talman! Eftersom min kollega Lawen Redar har varit sjuk och inte kan delta i debatten vill jag meddela att vi socialdemokrater ställer oss bakom vårt särskilda yttrande tillsammans med Centerpartiet, Miljöpartiet och Vänstern och yrka bifall till reservation 1 angående public service.

Fru talman! Alla vet inte att Sverige är en av världens ledande nationer inom dataspelsutveckling. Spelbranschen skapar inte bara underhållning utan också innovation, jobb och nya sätt att berätta historier. Därför har kulturutskottets uppföljningsgrupp påbörjat en kunskapsresa för att lära oss mer om spelindustrins möjligheter och utmaningar.

Vårt första stopp var Skövde i måndags. Det är en stad som på bara några decennier blivit ett av Sveriges viktigaste centrum för spelutveckling. Här har ett starkt samarbete mellan utbildning, näringsliv och politik skapat en grogrund för spelbolag att växa och blomstra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Public service, film och dataspel

Men vår resa handlar inte bara om att förstå branschen utan också om att hitta sätt att stärka den. Hur skapar vi bättre förutsättningar för innovation? Hur ser vi till att svensk spelutveckling fortsätter att ligga i världstoppen? Spelindustrin växer snabbt, men vi måste också ha koll på viktiga frågor som arbetsvillkor, jämställdhet och utbildning. Spel är en kulturell kraft men också, som vi har hört, en ekonomisk motor.

Denna kunskapsresa har bara börjat, men en sak står redan klar: En nationell dataspelsstrategi är ett måste. Spelbranschen förtjänar en större plats i den politiska debatten. Sverige ska inte bara behålla sin position som spelnation i världsklass – vi ska också skapa de bästa möjligheterna och förutsättningarna för framtidens kreatörer och entreprenörer.

Spelbranschens utveckling påminner om en annan central del av vår kultur: filmindustrin. Svensk film har en lång och rik historia men står i dag inför betydande utmaningar.

Film är mycket mer än underhållning. Det är en konstform, en historiebärare och en demokratisk röst. Genom filmen berättar vi våra historier, bevarar vårt språk och för vår kultur vidare till kommande generationer.

Fru talman! Jag ville jag vore i Indialand – och då tänker jag inte på Ekshärad utan på Indien, precis som Fröding. Här, i världens mest produktiva filmnation, skapas fler filmer än någon annanstans, med en energi och ett engagemang som vittnar om filmens betydelse som konstart och kulturbärare. När vi nyligen besökte Bollywood, denna färgsprakande värld av berättelser och visioner, kom jag att tänka på vår egen värmländske poet Gustaf Fröding. I sin dikt En spelekarls visa uttrycker han en längtan att kunna spela musik som berör och förenar människor: ”Jag ville jag vore en speleman, som kunde fiola och spela.”

Denna önskan att genom konsten dela glädje och sorg speglar filmens kraft att påverka oss på djupet. Precis som Fröding drömde om att vara en speleman, som kunde ”riva de strängar” för att väcka människors känslor, har filmen förmågan att förena oss genom berättelser och upplevelser. För är det inte just det filmen gör? Den låter oss fly, reflektera, skratta och gråta tillsammans.

I Bollywood såg jag denna passion och ambition, men jag ser den också hemma i Värmland. Där finns berättelserna, människorna och miljöerna – allt det som kan forma stark filmkonst, om vi bara ger den rätt förutsättningar. Men detta kräver en filmpolitik som förstår att film är mer än en industri; det är kultur, historia och framtid.

Om vi vill att svensk film ska blomstra så att Värmlands och Sveriges berättelser når ut i världen måste vi investera i den. Det är därför avgörande att vi värnar om vår filmpolitik och säkerställer att svensk filmproduktion får de resurser som krävs för att fortsätta beröra och ena oss, både nationellt och internationellt.

Fru talman! Tiden är knapp, kameran rullar och Filmsverige står inför sin största utmaning på länge. Det känns nästan som en thriller där spänningen byggs upp men ingen vet om det blir en lycklig upplösning eller en tragisk cliffhanger.

Vi har ett manus fullt av potential: begåvade regissörer, fantastiska skådespelare och berättelser som förtjänar att bli hörda. Men utan rätt finansiering och utan politisk vilja riskerar vi att filmen abrupt klipps av innan slutscenen ens hunnit spelas in. Vi hörde tidigare att regeringen trots detta väljer att sänka produktionsincitamentet från 100 miljoner till 87 miljoner i år. Det handlar om ett stöd som redan var kritiserat både för ansökningsprocessen och för att vara otillräckligt och som nu sänks ytterligare, mitt i en tid då branschen behöver mer, inte mindre, resurser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Public service, film och dataspel

Fru talman! Vad behöver man då göra? Vi socialdemokrater menar att det måste tas ett omtag om svensk filmpolitik och att riksdagens partier måste involveras i detta. Vi måste se över nivån på produktionsincitamenten, den statliga samverkan med de regionala filmfonderna samt nivån och förordningens struktur när det gäller hur filmstödet fördelas. För, fru talman, ingen vill vara med i en film där budgeten stryps, produktionen läggs ned och eftertexterna börjar rulla innan berättelsen ens fått en chans att beröra publiken.

Det handlar inte bara om siffror på ett papper; det handlar om vilket land vi vill vara. Vill vi vara ett land där berättelser får utrymme att skapas och där vi investerar i vår kultur och våra kreativa näringar? Eller vill vi se en utveckling där svensk film marginaliseras och andra språk och kulturer tar över medan vi tystnar? Nej, det är dags att skriva om det här manuset och ge svensk film den framtid den förtjänar.

Låt oss titta på våra grannländer. Danmark har valt en annan väg. Där får det danska filminstitutet årligen ett tillskott genom ett så kallat kulturbidrag från streamingtjänster enligt EU:s AVMS-direktiv. I Danmark bidrar streamingbolagen med minst 2 procent av sina nettointäkter till inhemsk filmproduktion. Om de inte själva producerar danska filmer ökar bidraget till 5 procent.

Varför har vi inte gjort samma sak i Sverige? Varför låter vi globala streamingjättar dra in stora vinster på den svenska marknaden utan att bidra tillbaka?

Fru talman! Jag har tidigare här i kammaren berättat om min upplevelse när Quisling spelades in – en film där jag medverkar i en scen som spelades in i Trollhättan. Nu har filmen haft premiär och går att se både på tv och på bio. Låt mig bara säga en sak: Om du vill vara säker på att faktiskt se mig, välj bioduken! Den är större, detaljerna är skarpare och chanserna att få se min skägglösa profil i rättssalen är betydligt bättre.

Men skämt åsido – det är just detta som gör bioupplevelsen så speciell. Det handlar om ljudet, ljuset och den stora duken, som omsluter oss, fördjupar upplevelsen och låter oss gå in i berättelsen på ett sätt som ingen tv-skärm kan. Det är därför filmpolitiken är så viktig. Vi måste värna om biograferna, se till att svensk filmproduktion får rätt förutsättningar och säkerställa att vi även i framtiden får ta del av storslagna historier på en lika storslagen duk.

Så ta chansen – gå på bio! Och om du mot förmodan inte ser mig i filmen får du väl se den en gång till.

Att se en film på en biograf är en annan upplevelse än att se den på en liten skärm. Det är en gemensam kulturupplevelse, en del av vårt samhälleliga liv.

Men när biopubliken avtar och stödet uteblir hotas biografer i hela landet av nedläggning. Biografernas förutsättningar måste ses över och stärkas. Det är en viktig aspekt av filmpolitiken som regeringen måste ta hänsyn till i samband med den pågående filmutredningen. Ska svensk film få en andra akt, eller ska den reduceras till nostalgiska reprisrundor?

Sverige står inför ett avgörande vägval: Ska vi stärka svensk film och de kreativa näringarna för att värna vår kultur, vår nationella identitet och vår konkurrenskraft i en globaliserad värld? Eller ska vi låta underfinansiering och brist på politiskt ansvar fortsätta att urholka branschen?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Public service, film och dataspel

Vi socialdemokrater välkomnade tillsättandet av en utredning, men det räcker inte. Vi måste stärka stödet till filmproduktion, förenkla ansökningsprocesserna och säkerställa att svenska berättelser får utrymme att berättas och spridas. Svensk film förtjänar en andra akt, men det kräver politiskt mod och vilja att agera.

Jag vill avsluta med att citera Hans Kungliga Höghet Prins Daniel: ”Vad är det som ger filmen dess märkliga förmåga att förvandla oss? Jag gissar, för att i filmen, när den är som bäst, så möts alla konstarterna: teatern, litteraturen, måleriet och musiken och tillsammans gör de filmen oemotståndlig!”

Låt oss se till att svensk film fortsätter att vara just detta: oemotståndlig. Låt oss ge den de förutsättningar som krävs för att blomstra.

Jag står bakom Socialdemokraternas samtliga reservationer i betänkandet, men för tids vinning yrkar jag bifall bara till reservation 13.

(Applåder)