STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Public service, film och dataspel

Herr talman! Tv, film, radio och spel av olika slag förekommer i nästan varje svensk invånares liv varje dag. Det är kultur- och medieformer som berör, skapar engagemang och gemensamma referensramar. De väcker debatt, bildar oss och informerar oss om världen. Att det är företeelser som är viktiga i vår vardag och för vårt samhälle kan vi nog enas om över partigränserna, men frågan är vilka slutsatser vi drar utifrån det.

De senaste åren har debatten varit intensiv om vilket ansvar vi ska ta politiskt för att landets invånare ska garanteras ett medieutbud som ger oss allt det jag räknade upp. Vad ska vi överlåta till marknaden att sköta helt utan politisk inblandning eller ekonomiskt stöd?

Under den här mandatperiodens gång har jag uppfattat att Tidöpartiernas retorik har förflyttats från att man pratat om att det är önskvärt att privata finansiärer kan stötta kulturen i högre utsträckning till ett öppet missnöje med att kultursektorn förväntar sig högre offentligt stöd. Det finns däremot en positiv ton när man pratar om kreativa och kulturella branscher som basnäring och som exportframgångar och en stolthet när musiker, regissörer och spelproducenter bidrar till en positiv Sverigebild i omvärlden.

Jag är lite osäker på om Tidöpartierna har tagit sig tid att förstå hur det kulturella ekosystemet ser ut, och jag är väldigt fundersam över vilken ambitionsnivå man har. Vill man ha mer eller mindre kultur i vårt land? Har man ambitionen att arbeta för att nå de kulturpolitiska målen?

Det som hänt de senaste åren är att kultursektorn precis som andra delar av samhället har drabbats hårt av inflationen, men innan dess hade man det extra tufft utifrån hur pandemin slog mot biografer, teatrar, konsertarrangörer och alla dem som livnär sig på publika arrangemang. Till det kommer att väldigt många av kulturstöden legat stilla under många år före pandemin.

Det jag vill säga med det här är att det inte bara är regeringens fel att det sker stora neddragningar inom olika delar av kulturområdet, men det är regeringens ansvar att lyssna på de signaler som först framförts i lugn ton men som på senaste tiden ropats ut. Att påtala för beslutsfattarna vilka konsekvenser deras beslut får är väl att ta sitt ansvar för den nationella kulturpolitiken? Om man tycker att det är relevant eller inte är upp till varje politiker att avgöra, men det är en väldigt olycklig väg att avfärda information och opinionsbildning som utslag av verklighetsfrämmande elitism.

Herr talman! Låt mig nu närma mig debattens huvudområden. Det som är gemensamt för film, tv, spel och till viss del även radio är att man ligger i gränslandet mellan kulturpolitik och näringslivspolitik. Många film- och tv-producenter och distributörer, skådespelare och spelbolag finns på en internationell marknad.

Vi i Vänsterpartiet vill betona att en stark kulturpolitisk grund måste finnas för att vi sedan ska kunna prata om exportstöd, det svenska musikundret eller spelinkubatorer som lockar folk från hela världen. Det är denna grund som nu eroderar.

Innan svenska filmer eller svenska filmarbetare i olika kategorier kan nomineras till en Oscar är vägen lång. Det börjar med kulturskolan, studieförbunden, fritidsgården, de estetiska ämnena i skolan, folkhögskolekursen, YH-utbildningen eller högskoleutbildningen. Det behövs också en stark kommunal och regional ekonomi som kan rymma kulturstöd för att man sedan ska kunna gå vidare och söka de statliga stöden från Filminstitutet, Kulturrådet och Konstnärsnämnden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Public service, film och dataspel

Mitt budskap är inte att alla kulturverksamheter ska syfta till att vi ska få högre exportintäkter eller vinna prestigefyllda priser, utan det är att man inte kan leva i villfarelsen att konstnärlig kvalitet föds över en natt och att det ska finnas privata mecenater eller kommersiella intressen som bär hela det svenska kulturlivet.

Herr talman! Nog om bristerna i regeringens och SD:s politiska vägval och ideologiska retorik – vad vill Vänsterpartiet? Jag börjar i frågan om filmpolitiken och tar avslutningsvis en sväng till public service. Spelfrågorna ses nu över av kulturutskottet, så vi avvaktar med att lägga förslag på det området.

Vi i Vänsterpartiet har de senaste åren sett ett behov av att ta ett nytt helhetsgrepp kring hela det audiovisuella området. Det är ett besvärligt begrepp, men det är en viktig politik. Det är inte så länge sedan man gjorde ett stort skifte så att man gick från ett filmavtal där många olika intressenter gemensamt finansierade svensk film till att införa en statlig filmpolitik. Men sedan dess har utvecklingen av streamningsmarknaden, pandemin och de senaste årens inflation utmanat ekonomin i systemet. Det har förändrat konsumtionsmönster och utmanat filmproduktion, distribution och biografer.

I snart ett år har det pågått en översyn av filmpolitiken, vilket Kristina Axén Olin nämnde tidigare. Men vi menar att man inte bara kan rulla tummarna tills den är klar och landar i en proposition. Redan i somras kom en lägesbeskrivning från utredaren, och i den synliggjordes den urholkning som skett av de anslag som Filminstitutet förfogar över. Det saknas medel för den breda filmverksamheten, med bland annat arkiv, bibliotek och kulturarvsfrågor, och för det filmpedagogiska arbetet och stöden som riktas till olika delar av branschen.

Filminstitutet är ingen myndighet och får ingen uppräkning på någon procent som kompensation för pris- och löneökningar som andra myndigheter får. Det här har år efter år urholkat deras ekonomi, och de har därför fått säga upp mycket personal. Jag är djupt oroad över effekterna av detta och av att till exempel digitaliseringsarbetet och bevarandet av det svenska filmarvet får stå tillbaka. Det är ett arbete som inte får gå förlorat.

I vår budget fanns 70 miljoner extra till Filminstitutet för 2025. Jag beklagar också att man skär ned på produktionsincitamentet med 13 miljoner i år. Vi var ju brett överens om att det skulle införas för att stötta filmbranschen. Nedskärningen görs innan man ens har utvärderat hur det har gått. Den utredning som låg till grund för incitamentet visade att stödet skulle vara självfinansierande, vilket även Tidöpartierna borde uppskatta. Det är beklagligt att man genom denna nedskärning går miste om både arbetstillfällen och skatteintäkter.

Herr talman! En annan mycket viktig pusselbit i ekosystemet för att ta fram film och dramaserier som skildrar svenska förhållanden och våra drömmar och berättelser på de språk som talas i Sverige är SVT. Varje år lägger de, Utbildningsradion och Sveriges Radio beställningar till svenska producenter för många hundra miljoner. Det oroar mig därför mycket att man från Tidöpartierna parallellt med det svaga intresset för Filminstitutet också visar upp en ovilja att ge public service-bolagen SVT, SR och UR mer resurser.

Under ett år satt jag med i den parlamentariska kommitté som skulle ta fram förslag till ett nytt uppdrag för public service från 2026, och det ska gälla i åtta år. Det är en längsta period som vi har haft. Vi kunde enas om ganska mycket, men mot slutet av utredningsperioden visade det sig att Tidöpartierna inte ville att bolagen skulle få de resurser som bolagen räknat fram att uppdraget skulle kosta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Public service, film och dataspel

Förslaget från kommittén har varit ute på remiss, och tunga instanser som Ekonomistyrningsverket, Regelrådet och Statskontoret tycker att det saknas konsekvensbeskrivningar för bland annat den budget som föreslås. Många remissinstanser, ungefär 30, lyfter vikten av att medelstilldelningen till programföretagen anpassas till de utökade krav och uppgifter som är kopplade till säkerhet och beredskap, vilket är väldigt allvarligt. Två av dessa är Försvarsmakten och Totalförsvarets forskningsinstitut.

Regeringen har nu några veckor på sig att förflytta sig från den position man tog i kommittén, med en låg uppräkning, till ett mer realistiskt budgetförslag.

Herr talman! Det är viktigt att påminna alla åhörare om att den avgift som alla skattebetalare bidrar med till SVT, SR och UR har sänkts varje år sedan den infördes. Ändå finns det i dag ett mycket stort överskott på det konto som vi i riksdagen inte får använda till andra budgetposter. Det här är alltså inte pengar som konkurrerar med andra satsningar i budgeten; det här är en särskild skatt som bara är avsedd för public service.

Vad jag förstår är anledningen till förslaget om den låga uppräkning som Tidöpartierna föreslog i kommittén varken baserad på hushållens ekonomiska möjligheter att betala eller vad deras förslag till uppdrag i praktiken skulle kosta. Det här är en ideologisk uppfattning om att starka public service-bolag skulle riskera att konkurrera ut privata alternativ.

Jag vill därför bara skicka med Tidöpartierna, nu när de är i full gång med att slutföra sin proposition, att de ska lyssna på remissinstanserna, de egna kollegorna i Försvarsberedningen och de statliga expertmyndigheterna och sedan komma till riksdagen med ett förslag som vi kan enas om brett, över blockgränserna. Jag vill gärna se ett förslag som ger SVT, SR och UR goda förutsättningar att fortsätta spela en viktig roll i alla invånares dagliga liv men också i händelse av kris eller krig.

Jag vill avslutningsvis, herr talman, be om ursäkt för att jag kanske dragit över tiden lite grann och utlovar ett kortare inlägg i nästa debatt.

(Applåder)