Fru talman! Integration är ett av de mest debatterade ämnena i svensk politik. Det är ett ämne där åsikter ofta tar större plats än fakta, där generaliseringar ersätter nyanser och där hela grupper av människor reduceras till en samhällsbörda. Men vad betyder integration i praktiken, och vad säger verkligheten om hur det fungerar i Sverige i dag?

Låt oss börja med några grundläggande fakta. I dag är fler utrikes födda i arbete än någonsin tidigare. Antalet hushåll som är beroende av bidrag har minskat tio år i rad. Många av de människor som kom till Sverige under flyktingvågen 2015 har nu utbildat sig, skaffat jobb och blivit en del av arbetsmarknaden. Integration sker varje dag på arbetsplatser, i skolor och i föreningslivet.

Samtidigt ser vi dock en växande segregation, en bostadsmarknad där många inte ens får en chans och skolor där elevernas möjligheter beror på var de bor. Vi ser en arbetsmarknad där ditt namn fortfarande kan avgöra om du ens får en intervju. Det är inte integrationen som har misslyckats, utan det är samhället som inte har gett alla samma förutsättningar att lyckas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Integration

Fru talman! Trots detta är det integrationen som får bära skulden för alla samhällsproblem. När gängvåldet diskuteras talas det om misslyckad integration. Det sägs mindre om de ojämlika skolorna, om den högre andelen obehöriga lärare i utsatta områden och om den ekonomiska segregation som cementerar skillnader redan från barndomen. Den offentliga debatten har alltmer präglats av en kollektiv skuldbeläggning av invandrare. Invandrare beskrivs av många politiker antingen som kriminella eller som en belastning. De beskrivs inte som individer eller som en naturlig del av Sverige. Det är därför vi i dag måste tala om det som hände i Örebro.

Fru talman! För oss som är invandrare i Sverige är sambandet mellan att det sköts och var det sköts smärtsamt tydligt. Vi har levt i en politisk och medial debatt där invandringen har gjorts synonym med problem och där vi ständigt fått höra att vi är en belastning och ett hot.

Men i döden förändras plötsligt bilden. När offren beskrivs i medierna får vi läsa om deras arbete, deras studier och deras strävan efter en bättre framtid. Plötsligt blir de individer, människor med egna livshistorier. Det är som om vi måste dö för att slippa den kollektiva etiketten och bli beskrivna som de människor vi är.

Fru talman! När regeringen pratar om integration pekar man ensidigt på individens ansvar. Invandrare ska anpassa sig, integreras och göra mer. På ytan kan det låta rimligt, och låt mig vara tydlig med att varje individ självklart har ett ansvar att bli en del av samhället. Att lära sig språket, att söka jobb och att ta del av samhällets normer och regler är avgörande för integration. Problemet med regeringens politik är att den bygger på två falska premisser.

Den första premissen är att vi som kritiserar regeringens politik skulle friskriva människor från ansvar. Det är inte sant. Det vi säger är att ansvarstagande måste mötas med möjligheter och att den som kämpar också ska ha en reell chans att lyckas.

Den andra premissen är att invandrare generellt sett skulle sakna viljan att bli en del av samhället. Även detta är fel. Verkligheten visar något annat. Vi ser människor som lär sig språket, studerar, tar jobb, driver företag och engagerar sig i föreningslivet. Dessa människor gör allt som sägs vara viktigt för integration men möter ändå stängda dörrar.

Det är här regeringens politik fallerar. För att någon ska kunna bli en del av samhället krävs att dörren är öppen. Just nu ser vi en politik som snarare stänger dörrar än öppnar dem. Det talas om anmälningsplikt. Det finns förslag om att registrera människors åsikter, om indragen rösträtt och om återvandringsbidrag. Inget av detta handlar om att skapa integration, utan det handlar om att signalera att vissa människor inte hör hemma här.

Fru talman! Miljöpartiet ser en annan väg. Till skillnad från SD-regeringen, som väljer att skuldbelägga, splittra och skapa misstro, ser vi att det finns lösningar som faktiskt fungerar. SD-regeringens väg är den enkla och fega vägen – den som pekar finger i stället för att ta ansvar.

Miljöpartiet vet att det finns en annan möjlighet. Det finns en väg där vi ser människor i stället för problem och där vi erkänner att segregationen och ojämlikheten – inte invandringen i sig – är det som har skapat utanförskap. Därför vill Miljöpartiet inrätta en ny och förstärkt myndighet för att bekämpa segregation. Miljöpartiet vill se en myndighet med tillräckliga resurser, som kan genomföra djupgående analyser, stödja lokala initiativ och utveckla långsiktiga handlingsplaner tillsammans med kommuner, näringsliv och civilsamhälle. Med ekonomisk och politisk uppbackning säkerställs att arbetet mot segregation blir målmedvetet, effektivt och långsiktigt och inte bara tomma ord i en debatt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Integration

Men det räcker inte att förstå problemen, utan vi måste också ha lösningar.

Miljöpartiet vill att alla människor i vårt samhälle ska känna sig värdiga och få möjlighet att komma till sin rätt. Därför föreslår vi konkreta åtgärder för att förstärka integrationen. Vi vill individanpassa etableringsprogrammet så att det möter varje människas behov och förutsättningar. Vi vill inrätta ett nationellt center för samhällsorientering så att alla nyanlända får en verklig chans att förstå och navigera i det svenska samhället. Vi vill ge medborgarkontoren en central roll i integrationsarbetet för att skapa tillgängliga och effektiva stödstrukturer.

För Miljöpartiet är integration inte en fråga om retorik och signalpolitik utan en fråga om verkliga möjligheter för att bygga ett samhälle där alla som vill bidra också får en chans att göra det. Integration är ingen engångsinsats och inget test man ska klara av för att bli accepterad. Det är en pågående process där samhället och individen möts, där ansvar tas från båda håll och där politikens uppgift är att skapa förutsättningarna.

Fru talman! SD-regeringen vill få oss att tro att det inte finns något annat val än att skuldbelägga, exkludera och dra undan stödet för de människor som vill vara en del av Sverige. Det är inte sant. Vi har ett val och en annan väg.

Jag yrkar bifall till reservation 6.

(Applåder)