Protokoll 2024/25:73 Onsdagen den 19 februari

ärendedebatt / Handelspolitik
Anf. 177 Louise Eklund (L)

Fru talman! Som min moderata kollega inledde med att säga är det i tider som dessa som vi frihandelsvänner behöver stå upp för den regelbaserade och öppna handeln. Just för att stärka tillväxten och motståndskraften i vår svenska ekonomi under de här oroliga tiderna är det mer internationell handel och mer samverkan med omvärlden vi behöver. För mig som liberal är det alldeles självklart att betona den fria handelns betydelse inte bara för vårt välstånd utan också för en stabil världsordning och för fria individer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Handelspolitik

Vi ser, vilket har betonats här flera gånger tidigare, att protektionismen ökar och att röster höjs för att även Europa ska bli alltmer oberoende av omvärlden. Jag tror att det är en farlig väg att gå. Det är korrekt att vi och våra europeiska grannar behöver bryta beroendet av Kina och Ryssland, men vi måste samtidigt stå upp för ett Europa som är öppet för omvärlden, som är öppet för global frihandel och som står upp för den regelbaserade internationella handelsordningen. Det gäller även i tider av global oro och när handelspolitik används mer och mer som realpolitik.

Fru talman! Jag blev så glad när min socialdemokratiska kollega lyfte fram det historiska perspektivet. Som historiker blir jag väldigt uppspelt. Jag har själv tittat i backspegeln för att kunna värdera vart handelspolitiken har fört Sverige. Mellan 1870 och 1970 ökade Sveriges levnadsstandard per invånare närmast tiofaldigt. Den här snabba ökningen av tillväxt förde med sig enorma möjligheter att förbättra den allmänna välfärden och levnadsförhållandena i landet i stort. Inget annat europeiskt land hade samma utveckling som vi hade i Sverige under den här tidsperioden.

En nyckelfaktor i detta var Sveriges tidiga och strategiska satsning på att öppna upp för internationell handel. Vi anammade en frihandelspolitik och drev igenom strukturella reformer som stärkte äganderätten och främjade näringsfriheten. Med det här skapade vi förutsättningarna för en ökad specialisering och en ökad effektivitet i den svenska ekonomin – specialisering, aldrig självförsörjning.

De här reformerna som genomfördes lade grunden för Sveriges ekonomiska uppsving. Vi var ett land som kämpade mot fattigdom. Halva norra Sverige svalt. Halva södra Sverige, en tiondel, emigrerade. Vi dränerades på arbetskraft och på unga människor. Från det utvecklades Sverige till att bli en av världens mest framgångsrika och avancerade ekonomier. Genom att alltmer integreras i den globala handeln och sedan systematiskt investera i forskning och utbildning kunde Sverige öka sin ekonomiska produktion och finansiera den välfärdsstat som jag tror att vi alla här i kammaren har haft förmånen att ta del av.

Detta kan ibland vara bra att påminna sig om. Det är anmärkningsvärt att både jag som liberal och min socialdemokratiska kollega lyfter samma saker, även om vi kanske betonar olika delar av det. Frihandeln har väldigt få fiender. Alla tjänar på den.

Transparenta och tydliga regelverk, tillgängliga marknader, ambitiösa frihandelsavtal, ett effektivt handelsfrämjande och ett välfungerande multilateralt handelssystem är de förutsättningar vi behöver för att svenska företag ska kunna fortsätta att exportera, växa och skapa arbetstillfällen i Sverige. Det är också förutsättningen, vilket vi kan påminna oss om, för att vi även fortsättningsvis ska kunna ha välfärd i Sverige och ha en stabil världsordning och fria individer i stort.

Avslutningsvis, fru talman, vill jag påminna om att euroländerna är Sveriges viktigaste handelspartner. Euron används i dag av 350 miljoner européer. Tyvärr hör inte vi till dem. Euron skulle förenkla för svenska företag, stärka svensk konkurrenskraft och stärka den svenska tillväxten. Det är ingen hemlighet att Liberalerna vill att Sverige ska gå med i eurosamarbetet. Jag tror att det är den enskilt viktigaste åtgärd vi skulle kunna vidta för att ytterligare stärka svensk handel.

Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.