Fru ålderspresident! I dag debatterar vi livsmedelspolitik. Klimatkrisen, höga energipriser och höga matpriser påverkar svenska bönder och vår livsmedelsproduktion negativt. Det som nu händer ute i Europa och världen påverkar oss i Sverige, inte minst vad gäller både produktion och försörjning av livsmedel. Sverige har goda förutsättningar att utveckla ett hållbart jordbruk som i framtiden kan både bidra till den globala livsmedelsförsörjningen och stärka vår nationella självförsörjning av livsmedel.

Kretsloppen måste värnas, och ett småskaligt och variationsrikt jordbrukslandskap behöver i större omfattning stimuleras. En ökad självförsörjningsgrad gör oss bättre rustade vid kriser och extremväder samt kan även minska vårt importberoende. Livsmedelsberedskapen behöver stärkas, och vi behöver stärka produktionen av hållbar mat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Livsmedelspolitik

Fru ålderspresident! Jag ska fortsätta med att prata om behovet av att stoppa matjättarnas missbruk av sin marknadsdominerande ställning.

På bara två år har matpriserna stigit med nästan 30 procent, men tyvärr verkar regeringen stå rätt handfallen. Samtidigt som hushållen får räkna slantarna för att ha råd med bröd, smör och grönsaker gör matjättarna rekordvinster. Detta är förstås oacceptabelt.

För att man ska komma till rätta med detta behövs lagstiftning som kan sänka matpriserna. Marknaden behöver fungera som den är tänkt och hjälpa hushåll men även svenska matproducenter i ett pressat läge. Det är inte bara konsumenterna som lider av matjättarnas metoder. Även livsmedelsproducenterna, de företag som faktiskt odlar och producerar vår mat i Sverige, pressas hårt.

De senaste åren har vi kunnat läsa om bönder och andra som ser sina varor öka i pris i butik men som själva inte får ett öre mer trots att det är de som har de stora kostnadsökningarna. Som många små och medelstora livsmedelsproducenter själva uttrycker det: Matproducentens andel av matkronan behöver öka.

Matjättarnas missbruk av sin marknadsdominerande ställning behöver stoppas. De pressar livsmedelsproducenternas marginaler och skadar Sverige, som är i stort behov av ett varierat utbud av svensk livsmedelsproduktion. Ett litet antal stora företag dominerar grossistleden. Därför hamnar många mindre livsmedelsproducenter i beroendeställning till de enskilda jätteföretagen. Dessa grossister har tyvärr inte varit sena att utnyttja detta, vilket lett till ett omfattande maktmissbruk. Nu är det dags att skydda livsmedelsproducenterna.

En undersökning från Livsmedelsföretagen från 2020 visar att över 90 procent av de stora matkedjornas leverantörer har hotats med så kallad avlistning, vilket innebär att deras produkter tas bort ur beställningssortimentet om de inte accepterar vissa villkor. I praktiken innebär det en svartlistning från matjättens sida, där inga inköp görs från det avlistade företaget.

Då matjättarna i praktiken kontrollerar hela marknaden är detta närmast att likställa med ett näringsförbud, och det är något som är svårt för den enskilda producenten att faktiskt våga göra någonting åt. EU har därför beslutat att förbjuda själva maktmissbruket med ett EU-direktiv mot otillbörliga handelsmetoder inom livsmedelsindustrin. Att komma åt maktmissbruket är en av huvudpunkterna i den här EU-lagstiftningen. Detta skulle inte vara möjligt på en marknad med många aktörer och en fungerande konkurrens. Den långsiktiga lösningen är givetvis att få till en fungerande konkurrens.

Lagen om otillbörliga handelsmetoder innehåller förbud för köpare av jordbruks- och livsmedelsprodukter att använda vissa utpekade handelsmetoder, som svartlistning, mot sina leverantörer. Syftet med lagen är att skydda just lantbrukare och matproducenter. Men lagen är bara en minimilag. Sverige har möjlighet, och behöver nu ta sig rätten, att skärpa den här lagstiftningen för att den ska kunna få avsedd effekt.

Det står klart att det behövs en större konkurrens mellan fristående grossister så att livsmedelsproducenter inte blir så beroende av enskilda aktörer. Vi behöver titta på ny lagstiftning. Det handlar om att se över ägarkoncentrationen och strukturen på avtalen i grossistledet för att garantera en starkare ställning för livsmedelsproducenterna i matkedjan. Det skulle stärka ett bredare och varierat utbud av livsmedelsproduktionen. Det här är viktigt av flera skäl, däribland säkerhetsskäl. Det handlar också om förmåga till nationell självförsörjning och om ett klimatperspektiv.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Livsmedelspolitik

Mer måste nu göras för att skydda och stärka den svenska lantbrukaren och livsmedelsproducenten, som ger oss bra mat året runt.

Slutligen, fru ålderspresident, yrkar jag bifall till reservation 21.