Fru ålderspresident! Tack för tillfället att prata om det roligaste och viktigaste jag vet, nämligen livsmedel! Det händer otroligt mycket på det området i Sverige, och vi har hög kompetens på marknaden.

Framtidens mat är här. Jag pratar inte om mjölbaggar och mott, även om dessa proteinkällor kan vara ett komplement i framtiden. Nej, jag talar om de vilda djur som vi historiskt har kunnat tillaga men som har valts bort. De flesta av oss har glömt hur man tillreder dem. Vildsvin är många bekanta med. I min hemkommun har till exempel traktens jägare levererat vildsvinskött till skolornas matsalar de senaste åren, vilket var otänkbart för några år sedan. Men det finns mer att göra. Har någon här i kammaren smakat vildgås, säl, mördarsniglar eller kanske skarv?

När länsstyrelserna betalar bönderna för förstörd gröda och för att bli av med skadedjur som invaderar borde pengarna användas till att stödja innovationer som skapar efterfrågan på köttet och proteinet. Produktutvecklarna är redo, och det sker fantastiskt mycket ute i köken. Regelverk måste dock anpassas så att man som innovatör i livsmedelskedjan kan och vågar.

Som skåning i ett parti med historiskt sett stark nykterhetsfalang blev det tidigt i min politiska karriär en krock när det gällde frågan om gårdsförsäljning. Men politik är ett maratonlopp, och 25 år efter att liberalerna i Skåne strategiskt försökte vända partiets inställning till gårdsförsäljning, som nu blir verklighet om än i något mindre omfattning än önskat, stannar inte Liberalerna där.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Livsmedelspolitik

Inte nog med att Liberalerna är överens om att det är rimligt att man som vinbonde eller lokal bryggare får sälja sina produkter där de tillverkas, vi har också landsmötesbeslut på att ta bort matkravet för restauranger med sprittillstånd. Vidare tycker vi att krögare ska få krydda sin kron med egenodlad malört, att det ska bli bättre öppettider på Systembolaget och att man ska få sälja vin och öl i licensbutiker. Vi fortsätter arbetet med att tänka mat och dryck i kombination. Det gynnar landsbygden och näringslivet, men det är också en rimlig åtgärd när vi svenskar konsumerar allt mindre alkohol.

Fru ålderspresident! Efter att ha varit egen företagare inom livsmedelsbranschen sedan tonåren ser jag att många av våra regelverk drabbar de seriösa krögarna och butiksägarna. De tolkas dessutom helt olika beroende på vilken kommun och handläggare som gör tillsynen.

I den gårdsbutik som vi drev ägnades förmiddagen åt att ta emot grödor från granngårdarna, och vi skördade även det vi själva hade odlat. Råvarorna blev sedan förädlade och såldes över disk, ofta redan på lunchen. Det hade varit helt orimligt för oss att ägna tid åt att skapa en innehållsförteckning över dagens vegetariska lasagne, särskilt med tanke på att det var kocken själv som expedierade kunden över disk. Systemet med att livsmedel som säljs över disk endast behöver en så kallad muntlig förteckning är rimligt och bra.

Jag kan ge kammaren ett tips på hur ni enkelt kan kontrollera ursprunget när ni går på krogen. När ni går ut i kväll och läser på menyskylten vid en restaurang att man kan köpa entrecote med bea och pommes för 105 spänn ska ni alla vara vaksamma. Antingen har man fått råvarorna från ett mindre nogräknat land, eller så har man helt gratis arbetskraft.

Det är vi konsumenter som kan påverka och påskynda utvecklingen av den frivilliga märkningen av fler råvaror genom att fråga när vi handlar och välja det med högst kvalitet, inte bara det som är billigast. Det är på sätt man får en robust och hållbar livsmedelskedja.

Där det borde finnas en märkning är i de offentliga köken. Där har vi kunder som inte kan välja. Det är barn, sjuka och äldre, som är helt beroende av det som serveras. Det finns märkning på helt kött, men om ni inte visste det kan jag berätta att det är försvinnande lite färskt kött som serveras i skolornas matsalar. Och så fort man köper en färdig biff eller korv från grossisten kommer köttet sällan från svenska gårdar.

I upphandlingens priskrig ställs sällan frågan om antibiotikaresistens. I den offentliga sektorns budget och upphandlingsmål borde man ta höjd för råvaror av hög kvalitet. Det finns kommuner som genom fiffiga upphandlingsrutiner och utbildad personal kan göra fantastisk offentlig kost som gör skillnad för barns inlärning, för att de sjuka ska tillfriskna och för att ge de äldre livskvalitet. Jag vill tacka alla gamla kollegor och bambatanter som gör skillnad varje dag.

Fru ålderspresident! Flera motioner berör självförsörjningsförmågan. Inte sällan är önskemålet att vi ska sätta mål för hur mycket vegetabiliska proteiner vi ska odla alternativt animaliska proteiner vi ska föda upp beroende på vilken ideologi och vilket parti man tillhör. Att göra partipolitik av detta eller tillfredsställa olika särintressen beroende på tillhörighet är inte liberalt.

Om vi breddar perspektivet och pratar om Sveriges försörjningsförmåga handlar det om att säkerställa att hela befolkningen har tillgång till säkra livsmedel, inklusive dricksvatten, som behövs för att uppehålla sin hälsa under minst en tremånadersperiod. Då talar analyserna mindre om hur många kor som slaktas i Sverige respektive Sydamerika. Då visar analysen att de viktigaste frågorna att få ordning på är rent vatten, transporter och säker el. För en liberal kan svaret aldrig vara protektionism.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Livsmedelspolitik

Att vi svenskar ska äta mer svenskt är bra. Framför allt måste vi göra det för att produkterna, djurhållningen och arbetsmiljön är bättre, men inte för att vi begränsar produkter från andra länder. Som liberal vet jag att svaret är frihandel, som på sikt skapar välstånd och kvalitet.

Sverige står sig väl i konkurrensen även om system och strategier behöver slipas. Det sker väldigt mycket livsmedelsinnovation ute i landet, och det finns fungerande stödsystem för att skapa det nästa Oatly, för att fler ska äta hela djuret eller för att vi ska ta vara på den så kallade blå maten.

Under stora delar av mitt yrkesliv har jag jobbat med matsvinn, och jag vet att det finns mängder av regler som alla syftar till att stärka livsmedelssäkerheten för den som äter.

Den största delen av min ledamotstid ägnas åt arbetsmarknadsfrågor, men som i alla frågor hänger det ihop. Vi måste få in fler ungdomar och vuxna i utbildningar inom livsmedelssektorn så att vi får fler slaktare, livsmedelstekniker, sommelierer, kockar och så vidare. Det är nämligen yrkesstolthet och hantverkskunnande som lyfter Sveriges livsmedelsförsörjning.

När utbildade kockar jobbar i skolköken minskar svinnet, eftersom de vet hur man kan återanvända livsmedel på ett säkert sätt. När utbildade kockar jobbar på sjukhusen vet de hur man beräknar för att det inte ska uppkomma ett tillagningssvinn på 30 procent när patienten ska få mat på tallriken. Med riktiga kockar i äldreomsorgen blir inte maten bara en friskfaktor, utan man använder ugnar och kokgrytor på ett sätt som ger minimalt med svinn.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)