Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag till beslut i betänkandet.

Fru talman! I dag har vi en debatt om livsmedelspolitiken. Det är väldigt spännande att få vara med och diskutera denna fråga, och man måste då nästan börja med att prata om livsmedelsstrategin. Vi antog den 2017, och det är så att säga full fart med den sedan dess. Ledorden i strategin var tydliga: Vi skulle öka livsmedelsproduktionen, ha mer lönsamhet i jordbruket, stärka konkurrenskraften och öka Sveriges livsmedelsförsörjning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Livsmedelspolitik

Däremot vet vi att det inte blev så mycket av det där. Så säger i alla fall många av dem som jag har frågat. Men den förra regeringen tyckte naturligtvis att det var full fart. Men hur blev det, fru talman? Det blev ingen ökad livsmedelsproduktion. Det blev inte mer lönsamhet i jordbruket. Det stärkte inte konkurrenskraften. Inte heller ökade vi Sveriges livsmedelsförsörjning.

Det här är bekymmersamt. När man träffar lantbrukarna och talar med dem hör man att de inte ser några synliga effekter av strategin. Livsmedelsindustrin är också tveksam till nyttan. Det är det här, fru talman, som är så allvarligt.

Sveriges livsmedelsförsörjning är nämligen fortsatt under 50 procent. Varannan tugga av det vi äter i vårt land kommer inte från Sverige. Vi har ett handelsunderskott på över 70 miljarder kronor. Det är oändligt mycket pengar, som vi skulle kunna odla mer för i vårt land. Tänk om vi kunde bestämma oss för att öka med bara 10 procent! Det skulle bli 7 miljarder som oavkortat skulle gå till våra svenska bönder.

Vi vet också, fru talman, att Sverige i dag är självförsörjande på tre livsmedel: vetemjöl, morötter och socker. Det är inte bra. Vårt lands skafferi är halvtomt, och det duger inte. Så här kan vi inte fortsätta! Vi har ett land där vi kan producera mycket mer. Vi har så mycket som talar för oss; vi har klimatet, och vi har våra duktiga bönder. Vi har resurser i vårt land som gör att vi skulle kunna öka väldigt mycket mer och även hjälpa andra länder mycket mer än vad vi gör i dag.

Fru talman! Hur är det då i vår omvärld? Ser det ut så här också runt omkring oss? Det är ganska intressant att se. Norge har det inte heller så bra, om jag ska vara ärlig, och de har ju inte heller samma åkermark som Sverige har.

Men om vi tittar österut, mot vårt fantastiska grannland Finland, ser vi att de har en helt annan politik. Trots att vi i den här kammaren beslutade att det inte skulle vara fler krig eller krigstider har man i Finland sagt att man inte kan tänka så. I Finland måste man vara beredd! Finland har därför haft en politik där man klarar beredskapen i sex månader utan att behöva ta in ett enda vetekorn. Och nu säger man att det är för lite och att man måste upp till nio månader. Detta klarar man nu i Finland.

I Sverige har vi tio till tolv dygn. Sedan är det slut. Det är mycket allvarligt att det är på det här sättet, och jag tror att våra medborgare skulle vara mycket bekymrade om de fick reda på hur illa det ser ut. Jag tror att många tänker att det är något basalt att man har sett över att det finns mat om det skulle bli kristider. Men tyvärr har vi inte haft det så i vårt land.

Jag är väldigt glad att den förra regeringen lade ett utredningsuppdrag på Ingrid Petersson. Utredningen kom förra året, och hon sa där att det är bekymmersamt i vårt land. Det är mycket som måste göras. Hon sa också så här: Det är avgörande att Sveriges livsmedelsberedskap byggs upp från grunden och att företagen i livsmedelskedjan är konkurrenskraftiga för att kunna möta framtidens kriser.

Detta är någonting som är väldigt viktigt för den här regeringen. Därför är jag också glad att vi har fått en ny regering som tar de här frågorna på högsta allvar. Därför känner jag också hopp om framtiden. Något vi verkligen jobbar för är ju att vi vill stärka livsmedelsproduktionen i hela landet. Grunden är, som min duktiga moderata kollega här sa, att lönsamheten ska öka.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Livsmedelspolitik

En annan utredare, Elisabeth Nilsson, har tagit fram förslag på några saker, bland annat hur konkurrenskraften ska bli starkare och hur vi ska få fler bönder att vilja satsa och få mer pengar över. Hon har tittat på förändrade beteskrav, något som varit väldigt debatterat, och säger att vi måste lita på bönderna. De vet bäst när korna ska vara inne och ute. Det handlar också om minskade viltskador från bland annat dovhjort och vildsvin, minskad vargstam, som vi pratade om innan voteringen, villkorad läkemedelsanvändning med mera. Hon har massor av olika förslag.

Jag tänkte gå ned för landning här och prata om hur fantastiska våra svenska bönder är på att använda lite antibiotika. Jämfört med andra EU-länder är Sverige det land som använder absolut minst antibiotika. Här är det inte politiken som ska ha äran utan våra bönder, som tog ett beslut om att faktiskt göra någonting åt detta och visa andra länder att vi kan förändra och minska antibiotikaanvändningen. Det tycker jag är något vi verkligen ska lyfta fram.

Vår regering har tänkt göra skillnad på gårdsnivå. Det kan låta som en klyscha, men vi menar det verkligen. Faktum är att när jag nu är ute bland bönder, som jag varit sedan jag kom in i riksdagen 2014, märker jag en väldig skillnad. Jag måste ändå säga det. De säger: Magnus, du fattar inte! Ta bara det här med dieselskatten! Vilken skillnad det är för mig! Kom ihåg det! Det var en som sprang i fatt mig på ett möte: Du måste komma ihåg, sa han, att det är en jätteskillnad nu. Vi får mycket mer pengar över.

I kristider, som vi verkligen har haft, är det en otroligt viktig signal att vi har det på detta sätt.

Jag ska avsluta med något jag tog en bild på. Jag var på något ställe där det stod: Om vi inte äter svenskproducerad mat när det inte är kris finns det heller ingen mat när det är kris.

(Applåder)