Fru talman! Vi är här i dag för att debattera livsmedel. Det är ett årligt återkommande betänkande. Just den här gången får man faktiskt säga att det har hänt någonting positivt.

Från och med den 1 mars kommer det att vara ursprungsmärkning av kött i restauranger och storkök. Det är någonting som Miljöpartiet har drivit på för länge och något som vi fick igenom i januariavtalet. Det har sedan fått brett genomslag. Utskottet har också haft flera tillkännagivanden om det genom åren, och nu är det här. Det tycker jag är glädjande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Livsmedelspolitik

Samtidigt hade vi gärna sett att det skulle ha varit bredare. Det som nu innefattas, fru talman, är kött och chark i alla dess former, fryst och färskt, men däremot inget annat animaliskt. Det skulle vi gärna se.

Tidigare talare Joanna Lewerentz från Moderaterna nämnde att Sverige har en fantastisk livsmedelsproduktion. Vi är nästan bäst i världen på att ha så lite bekämpningsmedel som möjligt. Vi har rent vatten. Vi har god djurhållning, och vi har ett högt djurskydd som vi skattar väl.

Men vi ser också att det finns skillnader från andra länder. Ta en sådan sak som mjölkproduktion. Den skiljer sig åt ganska radikalt mellan olika länder.

Vi har haft en debatt och kommer att fortsätta att ha en debatt här i Sverige om förslaget om att ta bort beteskravet för kor. Det finns ett starkt stöd för att våra kor ska vara ute. Det är någonting som de får nu och som gör att vi faktiskt har ett gott djurskydd för kor. Men detta finns inte med. Många mejeriprodukter kommer också från mjölkråvara från andra delar av världen. Ägg är en annan sådan sak, där det fortfarande finns mycket att göra även inom svensk hållbarhet. Men vi har till exempel ingen salmonella i Sverige. Vi är jätteglada för att ursprungsmärkningen äntligen är här, men vi hade gärna sett att den gällde fler produkter.

Fru talman! En annan sak som jag skulle vilja ta upp är de nordiska näringsrekommendationerna, som kom 2023. Detta var ett brett arbete under Nordiska rådets ledning med forskare och en massa människor som kan de här sakerna. De tog fram nya kostråd, och de tittade då på både klimat och hälsa. Livsmedelsverket fick i uppdrag att införliva rekommendationerna och ta fram nya kostråd i Sverige.

Men när Livsmedelsverket kom med sitt förslag blev Tidöregeringen fundersam, för helt plötsligt skulle vi äta lite mindre kött. Det är någonting som vi vet skulle vara bra för hälsan och klimatet. Men regeringen slog bakut och gav Livsmedelsverket ett nytt uppdrag med hänvisning till att detta helt enkelt inte var berett.

Regeringen överprövar alltså forskningen och vad den har kommit fram till. Dessutom är detta rekommendationer om vad den enskilde ska äta för att det ska bli bra; det är ju ingen lagstiftning! Jag tycker att det är anmärkningsvärt att regeringen lägger sig i och ger detta nya uppdrag till Livsmedelsverket. Myndigheten själv bedömer att skillnaden mellan de nordiska näringsrekommendationerna ur hälso- och miljösynpunkt var väldigt liten. Den livsmedelsgrupp där det fanns en tydlig skillnad mellan rekommendationerna var just rött kött. Trots detta väljer alltså regeringen att göra så här.

Argumenten, som man kan se i underlaget, är att vi ska ha en livsmedelsstrategi 2.0 där produktionen ska öka. Jag har ställt frågan tidigare, och jag gör det igen för det kanske blir ett replikskifte nu. Ska all produktion verkligen öka? Är all livsmedelsproduktion bra? Ska vi rikta detta till det som funkar i Sverige, som är bra och som vi vet är hållbart över tid? Eller ska allt bara öka för ökandets skull? Dessutom är vi ändå inte självförsörjande i de här delarna, så det borde inte vara något att ta upp.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Livsmedelspolitik

Miljöpartiet har en reservation som gäller detta som handlar om att vi tycker att man ska implementera de nordiska näringslivsrekommendationerna. Jag tycker att regeringen bortser från fakta.

Fru talman! Jag skulle vilja ägna de sista minuterna av min talartid åt att prata om ett annat livsmedel, som vi kanske inte tänker på som livsmedel. Det är vatten. Vatten är det livsmedel som vi använder mest av, och nästan allt vatten som vi använder är livsmedelsklassat trots att vi använder det i andra delar. Även det som används i processvatten kommer ofta från reningsverken och är ett fullgott tjänligt livsmedel. Vi måste vara aktsamma om detta.

Förutom att vi behöver säkra dricksvattenförsörjningen och se till att vi alltid har tillgång till dricksvatten måste vi undvika att få in kemikalier i det. En kemikalie som vi ofta återkommer till i utskottet är PFAS. Det är en evighetskemikalie, eller egentligen många. Den används i jättemycket. I veckan kunde vi läsa en artikel om att vissa sorters ögondroppar till nästan hundra procent består av PFAS, som man alltså häller rakt i ögat. Samtidigt vet vi att PFAS är cancerframkallande. Vi vet också att det finns i medicin, till exempel i cancermedicin, som alltså används för att bekämpa cancer.

PFAS finns i en massa olika former, och det sprids med vatten. Vi vet också att det ackumuleras inom näringskedjan. Det finns studier från Frösön utanför Östersund som visar att sorkarna som bor på ett gammalt flygfält där har höga halter av PFAS men att rävarna i området har ännu högre. Det betyder att när vi äter någonting som innehåller PFAS ackumuleras det även i våra kroppar.

I dag finns det ingen bra provtagningsmetod för detta. Miljöpartiet har skrivit en reservation om detta, nummer 14, som jag yrkar bifall till.

Vi tycker att det borde finnas ett övergripande ansvar för provtagning av PFAS även i områden där det inte finns någon verksamhet men där man till exempel plockar svamp, jagar eller på annat sätt helt enkelt tar livsmedel från marken. Vi får in PFAS på det viset, och i dag finns inte denna övervakning. Vi vet att det varje gång man har undersökt och hittat PFAS har varit enormt mycket högre halter än man har trott. Det gäller dricksvattnet i Kallinge, och på till exempel Frösön är det alltså höga halter. Det gäller också flera ställen utanför Uppsala.

Miljöpartiet tycker att det borde finnas ett övervakningsprogram för detta och att man skulle ha riktlinjer och ett kontrollprogram. Jag vet tyvärr att miljöövervakning inte är prioriterat av regeringen, som har dragit ned på den väldigt mycket.

Men vi måste veta att den fisk vi fiskar, de kräftor vi äter samt den svamp och frukt och de bär som vi plockar är säkra att äta. Där har vi som samhälle ett ansvar, och jag hoppas att man kan gå vidare med det.