Fru talman! Vi debatterar nu jakt och viltvård, och jag yrkar bifall till reservation 19 under punkt 14 om jakt på säl.

Vi har i dag fått höra att en ny jaktlagstiftning är på gång. Detta är något som Centerpartiet driver och helt ställer sig bakom. Vi ser ett behov av en ny jaktlagstiftning, inte minst på grund av det som har hänt med EU-lagstiftningen och implementeringen av den. Detta måste ske på ett sätt som Sverige anser är rätt. En del är bra medan annat inte alls är bra. När det gäller exempelvis godkännande av fällor för vildsvin borde ett godkännande för hela EU räcka, men där är vi inte i dag.

Det är viktigt att jaktlagstiftningen håller fast vid detta med lokala beslut. Lokala beslut är en svensk tradition som måste ge tydliga avtryck även i fortsättningen både på svensk nivå och i EU.

Dagens förvaltning och förvaltningsplan via Naturvårdsverket fungerar bra i många fall men lite mindre bra i en del fall. Vi har en lång tradition av älgförvaltning. Det har dykt upp en diskussion om bland annat skador på skog. Samtidigt ser vi en minskad population. Det ser dock inte likadant ut över hela landet. I vissa områden är antalet älgar ungefär detsamma som tidigare. Det är alltså viktigt med en lokal förankring när det gäller älgskötseln för att förstå hur populationen ändrar sig. Där det finns färre älgar har skogsägarna och jägarna kanske en samsyn och vill ha tall för att älgarna ska få mat. Så är det inte mellan stora skogsbolag och jägare. Där är målkonflikten ganska tydlig.

Den del som har blivit bättre och där jag ser en stor förändring i besluten är vildsvinsjakten. Lite längre tillbaka i tiden fanns inga vildsvin ute i markerna. Egentligen är det fråga om brist på tillsyn av inhägnader av länsstyrelsen som gjorde att vildsvin kom ut i all mark.

Det var en stor ökning av vildsvinsbeståndet i Sverige, men nu har beståndet sänkts till en betydligt bättre nivå. Vi har diskuterat varför vi har lyckats, och det beror på att verktygen har blivit fler. Inte minst har det blivit bättre med vapen med mörkersikte så att man kan jaga på den tid på dygnet när vildsvinen är aktiva. Det är något som har stor betydelse. Vidare har man varit mer restriktiv med utfodringen. Just i fråga om utfodring finns mer att göra, till exempel genom att vara mer restriktiv med åtling. Då är det lättare att hålla dem i schack.

Något nytt som har dykt upp är att dovhjort betar och tär på samma foder som ska gå till tamboskapen. Det går inte att jämföra med vildsvinen. De förstör fodret, och det kan skapa problem i nästa led med till exempel mastit hos korna, stenar som förstör maskiner och så vidare.

Ett större bekymmer är vargfrågan, och den har diskuterats flera gånger i dag. Vargen är och kommer att vara ett problem även i fortsättningen, oavsett antalet. Problemet med vargen är att även en liten population har ett mönster med att stöta ifrån sig handjuren, och de rör sig över stora områden. Ett enskilt djur kan skapa stor oreda där det finns tamboskap.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jakt och viltvård

Det har varit ett stort fokus på antalet vargar. Jag tror att det skulle bli lite mindre fokus på antalet om vi kunde flytta vargar till andra vargbestånd i landet. Där det finns tamboskap är det inte lämpligt med varg, och då måste vi tillåta ett helt annat sätt att hantera vargen. Därför blir jag frustrerad över att vi, som i år, inte uppnår antalet vargar som skulle avlivas. Här är det vargar kvar trots att vi vet vilken skada en enskild individ kan göra.

Jag tror att vi kan hitta en lösning. Men skrivningarna är nu sådana att vargar ska vara jämnt fördelade över landet, och det innebär den största begränsningen för att få en hållbar vargförvaltning. Om vi kunde lyckas få igenom att närvaro av tamboskap innebär att varg inte tillåts i någon större utsträckning skulle det vara enklare att komma fram. Centerpartiet vill se en licensjakt på varg eller att vargar som inte skjuts flyttas till områden där det finns varg så att antalet områden minskar.

Frågan om säl och skarv är också viktig. Det är inte samma typ av brukare som drabbas, utan här är det fiskare som drabbas. Vi har lyssnat på vad problemet med säl och skarv är för fiskarna, och vi har tidigare varit inne på att det går att använda andra metoder för att fiska när det finns säl och skarv. Men den metod som fiskarna har gått över till, inte minst fiskare på östra sidan, är småskalig tråljakt. Anledningen är att det inte fungerar när säl- och skarvtrycket ökar.

Det finns vägar framåt för att få ordning på problemet, och det är otroligt viktigt att få fram något som fungerar. En av de enskilt viktigaste frågorna att hantera är att komma till rätta med säl och skarv. Vi har inte lång tid på oss. Speciellt när det kommer andra beslut som går emot fiskarna kan denna fråga bli spiken i kistan, och då får vi inte tillbaka dem och kan därmed inte lyckas med en självförsörjningsgrad på den nivå som behövs för Sverige.