Fru talman! Svensk jakt är fantastisk. Jag skulle faktiskt kunna stanna där. Att svensk jakt är fantastisk sammanfattar väl det många i Sverige känner i dag. Jag är helt övertygad om att det är därför närmare 90 procent av svenskarna ser jakten som något bra eller vet med sig att den är bra och därför accepterar den i de former vi har i dag.

Det är faktiskt inte så märkvärdigt. I Sverige bedriver vi jakt sedan länge; det är en djupt rotad tradition. Visst har sättet som vi bedriver jakt på förändrats genom år och århundraden, men genom alla tider har de jägare som älskat möjligheten och friheten att jaga i Sverige funnits med oss.

Vi är bra på att jaga i Sverige, och vi är bra på att göra det på rätt sätt. Vi har en väl utbildad och väl motiverad jägarkår. Vi har också en jägarkår som bedriver jakten etiskt och korrekt. Det är inte så konstigt. Vi vill ha möjligheter, vi får möjligheter och vi sköter oss bra i detta land. Det är jag stolt över.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jakt och viltvård

Att jaga är inte bara en del av livet. För många är det möjligheten att komma ut i naturen, att umgås eller att träna upp sin jakthund som utgör det speciella i livet. Och visst är Sverige ett fantastiskt land att bedriva jakt i. I få länder har medborgarna så mycket frihet som våra medborgare, vilket sannolikt till stor del beror på att jägarkåren i vårt land sköter sig och inte har några kopplingar till brott.

Det betänkande vi har framför oss i dag, som behandlar just jakt och viltvård, är ett väldigt speciellt betänkande. Många förväntar sig att även vapenfrågor till stor del ska behandlas här, vilket inte är fallet. Dock är vapenfrågorna av naturliga skäl en del av jakt- och viltvården.

Fru talman! Sverigedemokraterna tror på att saker går att göra enkla. Där så är möjligt ska vi också arbeta för att göra saker enkla. Det finns inget självändamål med att ha regleringar, men samtidigt behövs regler som tydliggör vad som gäller samt när och hur något ska göras.

Regleringar justeras ibland, och det tillkommer även nya. Detta är i sig inget konstigt, eftersom samhället utvecklas och saker förändras. Vi ska ha en lagstiftning som är tydlig utan att gå för långt. Där befinner vi oss faktiskt till stor del i Sverige i dag. I Sveriges riksdag behöver, som i dessa frågor, tusentals avvägningar göras varje år när det gäller vad som är rätt väg framåt och för att hantera olika viktiga samhällsfrågor.

För lite drygt två veckor sedan utfördes ett fasansfullt dåd i Örebro. Tio människor miste livet som en följd av ett vansinnesdåd. Det är ärligt talat svårt att förstå hur det känns för dem som förlorat ett barn, en mamma, en pappa eller ett syskon. Alla är vi någons familj. Vi har olika drömmar och mål i livet. Jag delar den sorg som Sverige befinner sig i. Fasansfulla brott – eller brott över huvud taget – hör inte hemma i vårt land, men det är samtidigt något som aldrig kommer att gå att förhindra helt.

Efter vansinnesdådet i Örebro väcks givetvis många frågor. Vissa har valt att spekulera, vissa har valt att sprida ljudklipp som det inte går att verifiera innehållet i och andra har valt att redan på förhand konstatera motivet bakom denna händelse. Som riksdagsledamot tänker jag inte bidra till spekulationerna. Vi har polis och åklagare som arbetar med att utreda brott, och det viktiga nu är att de får fortsätta sitt viktiga arbete så att vi som samhälle kan få de svar som är möjliga.

Jag känner en enorm tacksamhet till alla som denna dag försökte rädda och skydda liv. Oavsett om det var elever, personal på skolan, blåljusverksamhet eller medmänniskor känner hela landet denna tacksamhet.

Varför nämner jag då vansinnesdådet i Örebro i en debatt om jakt och viltvård? Jo, för att jag är en av dem som tror att vi behöver en sansad debatt i denna fråga, och utifrån tragiska händelser hamnar ibland vissa frågor i fokus. Jag förstår och respekterar att händelsen väcker känslor som oro och till och med ilska. Men vi behöver en sansad debatt.

Som jag nämnde tidigare sker ofta förändringar i lagstiftningen; det är inget nytt. Och precis som annars tittar man även nu på en förändring. Den vapenutredning som ligger på bordet är en produkt från den tidigare regeringen och påbörjades innan valet 2022 och slutfördes våren 2024. Det finns ännu inget färdigt lagförslag om vilka justeringar som skulle kunna vara aktuella. Det har talats om en återgång till Naturvårdsverkets riktlinjer från 2023. Ett gediget arbete behöver i så fall göras. Min förhoppning är att vi får en så optimalt utformad lagstiftning som möjligt, med väl avvägda regleringar, som inte får till följd att den andel av befolkningen som bedriver viltvård i Sverige minskar. Det vill vi inte uppnå, och det ska vi inte uppnå.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jakt och viltvård

Det är också viktigt att påpeka det att den vapenutredning som omnämns i den offentliga debatten gör skillnad på jakt och sportskytte. Det är alltså viktigt att inte blanda ihop saker i debatten, för det blir lätt missförstånd om vad utredningen föreslagit och vad som eventuellt blir lag eller inte.

Fru talman! Sverigedemokraterna vill att inflytandet från lantbrukare och jägare ska öka, bland annat över de regionala förvaltningsplanerna. Vi vill också underlätta förvaltningen så att skötselområdena för älg och kronvilt är lika varandra. Inte minst behövs detta då vi har sett en kraftigt minskad älgstam samtidigt som beståndet av exempelvis kronhjort växt och spridit sig till nya delar av Sverige.

Vi vill också se en maximinivå för björnstammen så att den inte växer sig alltför stor. Dessutom behöver avskjutningen öka i de län där koncentrationen av björn är som störst.

För att minska den höga koncentrationen av varg och möjliggöra en mer aktiv förvaltning behöver vargstammen så småningom nå den nedre gränsen för minsta livskraftiga population, vilket är cirka 170 individer. Att vargens skyddsstatus nu är på väg att ändras ska förhoppningsvis möjliggöra för Sverige att nå detta mål.

Sverigedemokraterna vill också att licensjakt på skarv införs i Sverige. I dag finns redan möjlighet till skyddsjakt, men det är oftast inte tillräckligt. Licensjakt är något EU tidigare satt stopp för, men tack vare ett gemensamt initiativ från länder runt Östersjön är nu frågan om att förändra bland annat fågeldirektivet åter uppe på EU:s bord. Även om det tar tid skulle det vara ett stort steg i rätt riktning för att kunna motverka all den problematik som skarven skapar. Det vet inte minst jag som är från Gävleborgs län, där skarven skapar stor skada i Gävle men framför allt i Söderhamns kommun och skärgård.

Samtidigt som vi har en aktiv förvaltning i Sverige och olika former av skyddsjakt ser vi att myndighetsbeslut om detta gång på gång överklagas, att jaktsabotage sker i form av förföljelse och hot, att jakttorn förstörs och att aktivister agerar för att störa jakten. Det är därför Sverigedemokraternas bestämda uppfattning att talerätten, det vill säga vilka som har rätt att överklaga myndighetsbeslut, ska ändras och att en ny brottsrubricering om jaktsabotage ska införas. Det behövs för att jägare ska kunna jaga utan risk för hot men också för att processerna kring myndighetsbeslut ska bli bättre.

Därtill bör viltförvaltningsdelegationernas sammansättning ändras. Man bör återgå till den tidigare utformningen så att balansen mellan politik, olika intressen, myndigheter med flera återspeglas bättre än i den nuvarande sammansättningen. Därför yrkar jag bifall till Sverigedemokraternas reservation 7 i betänkandet.

Fru talman! Slutligen några ord om den tacksamhet vi som samhälle bör känna mot våra jägare, inte minst för att de bidrar till god och etisk jakt, aktiv förvaltning och samhällsnyttig skyddsjakt. Dessutom eftersöker de vid exempelvis trafikolyckor och agerar snabbt för att skadade djur inte ska behöva lida mer än nödvändigt. Våra jägare sitter beredda att rycka ut dag som natt, sommar som vinter, för att hjälpa samhället när det behövs som mest. Därför har Sverige behov av en skicklig och geografiskt spridd jägarkår.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jakt och viltvård

Vi ska värna en ansvarsfull jaktpolitik i Sverige som bidrar till att upprätthålla det stora förtroende som svensk jakt och våra jägare åtnjuter från allmänheten samtidigt som jägarnas viktiga roll i vårt samhälle respekteras.

(Applåder)