Fru talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret. Som så ofta väljer statsrådet att kommentera sakers tillstånd, och där är vi sällan oense. Men det är sällan som vi i oppositionen efterfrågar just de kommentarerna, utan det som efterfrågas är vad regeringen tänker göra för att ändra det rådande läget.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det vi fick veta av statsrådets svar, fru talman, är att tidigare framgångar ska uppmärksammas och firas. Tolka mig inte fel; det är bra och viktigt. Men många med mig vill veta vad Sverige ska göra framåt.

Den 10 januari i år, i samband med övertagandet av ordförandeskapet i UN Women, skrev ministern med sin kollega utrikesministern i Aftonbladet följande: ”Vi kommer att försvara jämställdheten världen över, inte genom vackra ord, utan genom kraftfullt agerande som gör skillnad på riktigt. Det arbetet börjar med att stärka kvinnors egenmakt, såväl på hemmaplan som globalt.”

Jag återkommer till min fråga om vad regeringen konkret menar med orden ”inte genom vackra ord, utan genom kraftfullt agerande”. Vad innebär kraftfullt agerande för den här regeringen?

Ett av den nuvarande regeringens första utrikespolitiska ställningstaganden och beslut fattades av den dåvarande utrikesministern, nämligen att avskaffa den feministiska utrikespolitiken. Sverige införde den feministiska utrikespolitiken som första land i världen 2014 under den socialdemokratiskt ledda regeringen. Sedan dess har ett dussintal länder, Tyskland, Frankrike, Mexiko, Kanada, Chile, Liberia och Spanien, följt efter och anslutit sig till denna ambitionshöjande inriktning.

Svensk utrikes- och utvecklingspolitik hade innan införandet olika former av jämställdhetspolitiska mål, men den feministiska utrikespolitiken berörde samtliga utrikespolitiska områden och var i sig tydliggörande för höjda ambitioner och en stärkt prioritering av området som fick stort genomslag i och utanför Sverige. Det innebar konkret en markant ökning av jämställdhetsarbetet och insatser på utrikespolitiska myndigheter och ambassader. Det visar en omfattande studie från EBA, Expertgruppen för biståndsanalys, och det säger mycket.

Fru talman! Om jämställdhet är ett kärnvärde i svensk utrikespolitik och ett prioriterat område för vårt bistånd och vårt arbete i FN – vilket det är för oss socialdemokrater – varför var det då så otroligt viktigt för regeringen att ta bort den framgångsrika feministiska jämställdhetspolitiken? Vad menar regeringen med ett kraftfullt agerande som gör skillnad på riktigt? På vilket sätt kommer flickor och kvinnor att märka av Sveriges kraftfulla agerande?