Fru talman! Som jag tolkar det genomför regeringen ingen bred och förutsättningslös kartläggning utan litar till forskningen i det avseendet. Man kan fråga sig vilket värde en begränsad studie får och om det är bra användning av skattepengar.
Ministern argumenterar utifrån den här enstaka studien, som egentligen bara är ett exempel, att det är skillnad på intolerans mot människor på grund av deras åsikter och intolerans på grund av något som är medfött. Det håller jag med om. Så är det, men jag menar att det inte är så lätt att veta vilken intolerans som har sin grund i åsikter och vilken som riktar sig mot det som är medfött eller givet på annat sätt.
Till exempel kan det som verkar vara ogillande av människor för deras etnicitet egentligen vara ogillande av de åsikter som följer med etniciteten, typ islamism, och det som verkar vara ogillande av åsikter kan vara ogillande av människor.
Jag har många gånger upplevt ett förakt mot oss sverigedemokrater. Det kan kläs i olika föreställningar om hur vi ”är”. Det slutliga kvittot på att de ogillar oss som människor kommer när personer fortsätter att hata oss trots att de själva har anammat våra åsikter.
Jag ska lite snabbt peka på andra exempel som inte har samma utgångspunkt som Uppsalastudien. Det finns två studier som har kartlagt intolerans mot kristna i skolan. Sveriges kristna råd har gjort en intervjustudie, och Claphaminstitutet har också gjort en studie. Många kristna ungdomar mobbas för sin tro. De skräms till tystnad och döljer sin tro. Vissa lärare såg till och med mellan fingrarna med trakasserier och mobbning. Man kom fram till att varannan kristen ungdom känner sig kränkt på grund av sin tro. Detta är också en grupp som inte finns med här.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Vi vet också att det finns en intolerans mot svenskar. Den förnekas ofta i den offentliga debatten, men vi vet att den finns. Sedan vet vi inte hur utbredd den är. Det måste kartläggas. Vi vet att svenska flickor anses orena av vissa. Vi känner dessutom till några hemska fall av rasistiskt våld med svenskfientliga motiv. Ett exempel är det som hände på Solna kyrkogård med grov misshandel, tortyr och våldtäkt under lång tid, men det finns många exempel. Regeringens kartläggning träffar inte heller den här intoleransen.
Det finns studier som visar på intolerans när det gäller rekrytering. Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering gjorde en rapport – visserligen 2012, men ändå. Den handlade om fingerade anställningar, och man kunde variera ett antal variabler och se på utfallet. Det visade sig att den egenskap som var vanligast att arbetsgivarna valde bort var människor med kraftig övervikt. Det är också en grupp som inte fångas upp av svensk diskrimineringslagstiftning. Kraftigt överviktiga hade hela 83 procent mindre chans att få en anställning. Hög ålder, hög historisk sjukfrånvaro och antal barn spelade också stor roll för chanserna. Man såg också andra grupper. Det är en blandning av grupper som träffas respektive missas av regeringens kartläggning.
Jag tror att vår diskrimineringslagstiftning och regeringens resonemang är lite enögda. Vi har hamnat i en självförstärkande loop som vi måste bryta. Om vi inte bryter den cementerar vi fördomar och kommer inte att kunna motarbeta intolerans och rasism på ett effektivt sätt.
Är ministern nu övertygad om att vi behöver en bred, förutsättningslös kartläggning av intolerans och rasism i Sverige och att det vore väldigt bra om regeringen gjorde det?