Fru talman! Det finns så mycket tankegods, inte minst i den här kammaren, som väcker en intressant debatt. Vad är det som har gjort att detta tankegods har kommit till Sverige, hur har det växt fram och varifrån får det sin näring?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag håller med om en hel del av den kritik som Tobias Andersson lyfter. Den är fullt relevant. Det här är en verksamhet som man verkligen kan ha synpunkter på, precis som andra ideologiska strömningar som är extremt konstiga. Jag försvarar de liberala: öppenhet, tydlighet, lagbundenhet och meritokrati.

När man säger ”bäst lämpad” inom den högre utbildningen måste man först erkänna att även det är en viktig arbetsplats. Det är ett ställe där arbetsgivaren, universitetet, lärosätet eller högskolan – Chalmers i det här fallet – måste jobba för att motarbeta diskriminering, både den formella och den informella, för att skapa en miljö där personer med olika bakgrund kan känna sig hemma. Det är rimligt och anständigt.

Men när det gäller rekryteringen i sig gäller främst, och i stort sett allena, att det handlar om den bäst lämpade. Det finns en viss möjlighet till positiv särbehandling i Sverige om allt annat är lika. Då kan man väga in saker som att det är bra med mixade arbetsplatser för att det annars kan bli stereotypt. Jag vet inte hur det låter hos Tobias Andersson och några andra manliga kamrater; det kanske skulle friskas upp lite ibland med andra politiska ingångar eller med kvinnor – inte vet jag. Jag tycker att det är roligt när det är mixat, och det blir ofta bättre dynamik. Men den positiva särbehandlingen i Sverige är mycket stram när det gäller det sätt den kan tillämpas på. Därför ska all rekrytering bygga på meritokrati; det är så solklart det kan bli.

Med det sagt, fru talman, är det svårt att vara emot att man ska ta den som är bäst lämpad. Men om man gräver lite i detta och tittar på vad det är ser man till exempel att det finns en skillnad mellan män och kvinnor. Det ser olika ut. Och återigen: Detta arbete bedrivs för att man inte vill missa en skarp hjärna. En persons kön får inte på något sätt vara avgörande för en rekrytering.

Då tycker jag att det är rimligt att flera lärosäten tittar på hur man analyserar internationell mobilitet. Det hänger ihop med i vilken ålder man är. Man kanske tidigt i sin forskarkarriär har fått barn och bidrar till samhällets fortbestånd även på det sättet. Det handlar om hur forskarnätverk och ledarroller analyseras eller hur publiceringar och citeringar värderas, till exempel sampubliceringar. Forskningsanslag och finansiering kan se olika ut beroende på område. När det gäller excellens handlar det från regeringens sida om excellensen i sig; eftersom forskningen är fri lägger vi oss inte i exakt vad den gäller, om det inte rör sig om riktade pengar som vi har anvisat i forskningspropositionen.

Man måste väl titta på vad som menas med ledarskap och akademisk framtoning och hur det ser ut. Det finns fortfarande osäkra män som tror att om de pratar mycket betyder det mer, så att säga. Man tittar på priser och utmärkelser. Allt detta behöver man, tycker jag, titta på för att kunna göra en analys som innebär att man inte förbigår till exempel kvinnor i akademin.

På lång sikt, fru talman, tror jag att vi kommer att få återkomma. Om 10 eller 20 år får kanske jag och Tobias Andersson, om vi är kvar, här i kammaren diskutera jämställdhet inom utbildning ur ett helt annat perspektiv: varför pojkar presterar för dåligt.