Fru talman! Jag vill tacka ledamoten Isak From för att han har ställt denna viktiga interpellation om små gles- och landsbygdskommuners svåra förutsättningar men även möjligheter till utveckling i norra Sverige.

Fru talman! Jag bor i en glesbygdskommun i Norrland och är väl medveten om att ingen av statsråden bor norr om Borlänge, på den yta som utgör cirka 60 procent av Sverige. Jag läste precis en artikel från Hela Sverige ska leva som visar att det bara är en minister som bor i en av de 130 kommuner som klassificeras som landsbygdskommuner. Ni får alla googla vem det kan vara.

Det innebär att man kanske inte träffar bybor i livsmedelsbutiken, åker de långa avstånden för att leverera varor och tjänster eller träffar dem som jobbar på ett kommunkontor med få kollegor och som alla har svåra prioriteringar att göra när det gäller hur resurserna ska fördelas.

Det är bland annat det som den här debatten handlar om, fru talman. Hur ska en glesbygdskommun, där skattenivån oftast är mycket högre samtidigt som servicenivån är lägre, klara av att och orka ha fokus på den viktiga näringslivsutvecklingen?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! För att hjälpa till med detta införde den socialdemokratiskt ledda regeringen 2018 ett riktat stöd för att utveckla näringslivet i 39 glesbygdskommuner. Sveriges glesbygdskommuner har sämre förutsättningar för näringslivsutveckling, och de kommunerna fick 1,76 miljoner kronor årligen för att främja näringsliv och ett bättre företagsklimat. De här 39 kommunerna kännetecknas oftast av långa avstånd till service och kund. Statsbidraget har varit viktigt för att de ska kunna arbeta med frågorna, då resurserna oftast inte räcker till för glesbygdskommunerna.

Hemma hos mig i Jämtlands län har samtliga kommuner fått ta del av pengarna som på olika sätt har stärkt näringslivsutvecklingen. Exempelvis har Bergs kommun kunnat satsa på förutsättningar för fler bostäder och ökad attraktivitet. I Ragunda har medel använts för rekryteringsfrämjande insatser för näringslivet, projekt för inflyttning och framtagande av en ny översiktsplan.

I Åre och Bräcke kommuner har bland annat insatser kunnat göras för föreningsliv och företag tack vare att pengarna räckt till en starkare näringslivsenhet. I Härjedalens kommun, fru talman, har man kunnat fokusera på lokalt livsmedelsföretagande och hållbart fiske samt medfinansiera olika projekt hos företag och föreningsliv.

I regeringens budget för 2025 finns inte längre detta särskilda statsbidrag till glesbygdskommuners näringslivsutveckling med. Det är ingen stor summa, fru talman. Det handlar om 70 miljoner kronor. Regeringen satsar 2025 hela 60 miljarder kronor på nya saker. Vi vet att regeringen har prioriterat höginkomsttagare i storstad och med kirurgisk precision sänkt anslagen just till de norra glesbygdskommunerna.

Landsbygdsministern säger i sitt svar att regeringen ”har ett tydligt landsbygdsfokus” och ”arbetar målmedvetet för att förbättra förutsättningarna för Sveriges alla landsbygdskommuner”. Min fråga blir då: Vad menar landsbygdsministern att Ulf Kristerssons regering har gjort under de dryga två år som gått sedan den tillträdde för att förbättra villkoren specifikt för glesbygdskommunerna i norra Sverige? Då menar jag befintlig beslutad politik, fru talman, inte framtida utredningar.