Fru talman! Tack för svaret, utbildningsministern! Jag kan instämma i mycket av det som sägs. Det är klart att det är rimligt att vi alla ska ha samma förutsättningar och ges samma möjligheter alldeles oaktat vad vi har för etnisk bakgrund, kön eller någonting annat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ministern betonar att man inom den högre utbildningen ska fokusera på excellens. Som ministern sa ska det vara de skarpaste och bästa som bör få inneha de ledande positionerna för att säkerställa Sveriges ställning som forskningsmakt eller vad det kan handla om i det aktuella fallet.

Jag kan konstatera att det då, i alla fall i mitt huvud, uppstår en logisk problematik. Om så är fallet behövs ju inte jämställdhetsintegrering, köns och lärosätespecifika procentmål för rekrytering och så vidare. Det behövs inte om allting bara bygger på att de absolut bästa ska få de mest centrala rollerna, oaktat om vi pratar om offentlig sektor, akademi, privat näringsliv, riksdagen eller något annat. Om grundförutsättningen är att de bästa personerna ska erhålla dessa platser – och nu pratar vi specifikt om den högre akademin – ska inte ett lärosäte behöva ha specifika mål för rekrytering av professorer utifrån kön.

Då borde inte Chalmers, som är föremål för denna debatt, ha behövt spendera 300 miljoner kronor på sitt projekt Genie. Projektet ska belysa så kallad bias, alltså försöka uppmärksamma diskriminering eller förtryck och försöka inordna eleverna, professorerna och andra i den typ av maktfack som man har hämtat från wokeideologin i USA. Hade man bara rekryterat de bästa hade man inte behövt lägga en krona på någonting annat än att ta reda på vem som är bäst.

Det är när man frångår den meritokratiska principen och principen att den som är bäst lämpad ska få det uppdrag den förtjänar som man behöver slösa pengar på att hitta härskarkulturer, offerroller och så vidare. Det är det jag vänder mig emot. Jag tycker också att det står i direkt motsättning till de kloka ord som utbildningsministern yttrar här i dag.

Jag kan exemplifiera detta med vad personen i fråga som blev chef för det så kallade DEI-kontoret på Chalmers skriver på Linkedin. Nämligen att hon ser fram emot att arbeta med normkritisk design, genus- och teknikforskning och intersektionell analys. Det sistnämnda är någonting hon hoppas att alla framtida ingenjörsstudenter tar med sig ut i arbetslivet.

Vad är då intersektionell analys? Det är en del av det vänsterflum som utgör woke, och det innebär att man som ingenjörsstudent ska lära sig att gruppera individer utifrån olika typer av offerroller. Är man svart, är man vit, är man man, är man kvinna, är man bög, är man straight, är man handikappad, är man inte handikappad och så vidare?

När man har delat upp alla människor i dessa olika fack ska man sedan utifrån några politiska dogmer börja prioritera och undersöka vem det är mest synd om. Det är själva grundtanken. Först ska vi bryta isär och dela upp hela befolkningen, och sedan ska vi kategorisera dem utifrån detta. Därefter ska man, om detta nyttjas som det görs i USA, bli kvoterad in utifrån vilken roll man har, hur mycket offer man är och var i maktpyramiden man står.

Det här är tankegods som jag inte tror gör svensk universitetsvärld gott. Jag skulle vilja höra hur ministern försvarar detta och hur det stämmer överens med de meritokratiska principer han har förordat.