Fru talman! Jag vill börja med att tacka kollegan Magnus Manhammar för att han driver frågan om PFAS samt tacka statsrådet för hans svar.

Jag vill även tacka det miljönätverk inom Socialdemokraterna i Uppsala som har engagerat sig i frågan och hjälpt mig inför den här debatten. Ett särskilt tack till Camilla Sjöström och David Sörme, som sitter på läktaren i dag.

Fru talman! PFAS är en samling av kemikalier som snabbt har spridits i naturen och i det svenska dricksvattnet. Kemikalier utgör ofta en stor hälsofara och kan orsaka cancer, minskad fertilitet, höga kolesterolhalter och viktpåverkan hos nyfödda. PFAS kallas för evighetskemikalier eftersom de inte bryts ned i naturen utan blir kvar under all överskådlig framtid.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Om mindre än 11 månader ska bolag som producerar dricksvatten som innehåller för höga värden av PFAS ha påbörjat åtgärder för att minska dessa. Alla Sveriges kommuner är knappast redo för detta. Vårt vatten flödar fritt utan att beakta kommungränser, och det gör även utsläppen. Vi behöver öka vår kunskap om PFAS. Den kunskap som finns om de många olika PFAS-ämnena måste också spridas effektivt till olika samhällsaktörer.

En nationell strategi för att kämpa mot ett gränslöst problem som PFAS-utsläpp och för rening måste bygga på vetenskap. Det som saknas i dag och som behövs på ett nationellt plan är mer forskning, utbildningsinsatser och samverkan för innovation. Det behövs också mer kommunikationsinsatser, seminarieverksamhet, specialanalyser och utveckling av behandlingstekniker.

Fru talman! Vi måste hitta de mest kostnadseffektiva metoderna för filtrering, spårande av utsläppskällor och identifiering av nya giftiga PFAS-ämnen. PFAS är en grupp av över 10 000 kemikalier, och endast 21 av dessa är reglerade i dag.

Jag har fått ett utmärkt förslag från mitt partis lokala miljönätverk om att etablera ett nationellt kunskapscentrum i Uppsala för PFAS-hantering. Uppsala har egen erfarenhet av skadliga nivåer av PFAS-ämnen i dricksvatten, och där bedrivs redan i dag Europaledande forskning inom PFAS-rening på Sveriges lantbruksuniversitet. Uppsala har dessutom ett kommunalt vattenbolag som ligger i framkant. Reningen är fortsatt kostsam, och arbetet med detta fortsätter. Uppsala har dessutom relevanta aktörer för en nationell strategi, som Livsmedelsverket, Sveriges geologiska undersökningar och Akademiska sjukhuset.

Min fråga till statsrådet är hur han ställer sig till idén om ett nationellt kunskapscentrum om PFAS i Uppsala. Därtill vill jag ställa en fråga om något som statsrådet var inne lite grann på. Det gäller de kommuner som nu har en särskilt viktig roll att spela i upprustningen av försvaret och som har platser där det framöver kommer att övas med Natotrupp. De kommer att bli extra känsliga för utsläppen av PFAS och har även tagit stort ansvar för försvaret. Jag undrar om det finns anledning att titta extra på de kommunerna. I Uppsala har vi haft en rättstvist mellan Uppsala Vatten och Försvarsmakten, där Uppsala Vatten vann. Det hade varit önskvärt om man hade sluppit den typen av tvister och kunde reglera ersättningen för sanering genom anslag i stället för genom dyra processer.