Fru talman! Jag har stor respekt för att lärosätena upplever att det från och till kan vara svårt med prioriteringar och vägval som måste göras.

Sett ur ett längre perspektiv är det tydligt att vi har fått den högre utbildningen att växa enormt i Sverige, och den är nu nästan dubbelt så stor jämfört med för ett par årtionden sedan.

Allt detta gjorde vi för att vi i denna kammare ansåg att det var ett viktigt sätt att lösa de kompetensbehov som finns för svensk arbetsmarknad och för att ge människor anställningar och därmed också bidra till att Sverige fortsätter att vara ett välstånds- och välfärdsland.

Vi kan konstatera att frågan inte har lösts, utan kompetensbrist är något som jag diskuterar återkommande med både näringsliv, organisationer och myndigheter, som saknar den kompetens som de upplever att de behöver. Detta har sin bakgrund i att det är svårt att sia om framtiden.

Utbildning är generellt sett något bra. En utbildning, oavsett om man har klarat en bra yrkesutbildning på gymnasiet, gått vidare på yrkeshögskola eller läst på högskola och universitet, leder till att man får ökad egenmakt för egen del och att man tillsammans med andra bidrar med sin kompetens för landet Sveriges del. Detta är viktigt.

Vad gäller frågan om resurstilldelningssystemet tittar vi på den, som jag sa i mitt interpellationssvar. Jag vill också nämna att vi jobbar med frågan om associationsform. Många universitet och högskolor pekar på att de gärna skulle ha mer akademisk frihet och egenmakt att själva utforma sin verksamhet efter den lagstiftning som ytterst läggs fast av riksdagen.

Vi har aviserat att vi är beredda att titta på detta. Det har tittats på förut, men jag förstår att det är komplext. Inte minst hänger det ihop med långsiktig finansiering. Jag som företrädare för Liberalerna tillhör dem som tycker att investeringar i utbildning betalar sig i längden genom välstånd och trygghet i Sverige och inte minst för individen. Vi gör detta för att komma åt de systemfel som en del pekar på finns inbyggda.

Den enorma ökningen av resurser till högre utbildning måste man ha med i perspektivet när man säger att man upplever att det är resursbrist, men det är klart att man alltid måste prioritera och göra viktiga vägval för kvalitet och excellens, inte minst för de studerandes skull, så att de inte läser en utbildning av låg kvalitet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vad gäller Akademiska Hus är det en fråga som är väl känd i denna kammare. Vi vet att dess verksamhet ska bedrivas på affärsmässig grund och att det ska vara en marknadsmässig avkastning för att det inte ska bryta mot olika former av konkurrensregler.

Man ska jobba för att utveckla en hållbarhet tillsammans med dem som bedriver utbildning på universitet och högskola. Snedvridningen är central – annars hade man kunnat tänka sig att ge offentligt stöd i budgeten och sedan annat stöd via fastighetsbolaget. Det kanske inte är rätt väg att gå för att göra det tydligt och transparent för medborgarna och Sveriges riksdag.