Fru talman! Jag vet inte om jag uttryckte en sådan oerhörd entusiasm över Arlanda i mitt anförande. Men det är ett faktum att alla resurser just nu styrs mot Arlanda för att bygga ut flygverksamheten där.

Som jag sa tidigare flög 850 personer i den reguljära trafiken från Bromma flygplats i januari. Det är enbart Trollhättan som återstår med en avgång några gånger i veckan.

Inrikesflyget har, som också nämndes i den tidigare debatten, som helhet tappat 48 procent av resenärerna sedan 2019. I Swedavias konsekvensanalys beskrivs hur inrikesflyget kan påverkas av det här.

I korthet vinner de som ska byta flyg på att allt finns på Arlanda, medan de som ska in till Stockholm och inte vill betala för Arlanda express kan uppleva en försämring. Arlanda bedöms vinna på en samling av alla flyglinjer genom att man får fler resenärer och därmed också stärker möjligheterna till att attrahera fler utrikesdistanser. Att behålla Bromma flygplats blir dyrare för flyget som helhet.

Statsrådet nämner sänkningen av flygskatten som en satsning på flyget. Dock bidrar regeringens beslut att hålla fast vid Bromma flygplats till att man även behåller Swedavias stora kostnader för Bromma, som i dag blöder pengar.

Jag vill även understryka att Försvarsmakten senast i en DN-artikel i december bekräftade att en nedläggning av Bromma flygplats inte får några konsekvenser för försvaret. Det kan ju också vara intressant.

Att behålla Bromma flygplats får just de ekonomiska effekter som regeringen säger sig vilja undanröja. Swedavia har behövt höja start- och landningsavgifter generellt för sina flygplatser för att kompensera för att Bromma flygplats numera är ett ekonomiskt svart hål. Jag undrar hur statsrådet ser på den här kostnaden, som läggs på flygkollektivet, flygbolagen och passagerarna.