Fru talman! Jag vill inleda med att tacka infrastrukturminister Andreas Carlson för svaret.

Min interpellation föranleddes av att det nu är nästan tre år sedan den tidigare socialdemokratiskt ledda regeringen initierade utredningen om de regionala flygplatserna. Utredningen, ledd av förra moderata statsrådet Peter Norman, lades fram för infrastrukturminister Andreas Carlson i februari 2023, tror jag att det var, och föreslog att det ska prövas om Ängelholm-Helsingborg flygplats bör läggas till det nationella basutbudet av flygplatser. Utredningen bedömde att det finns starka skäl att göra detta.

Utredningen gick också in på att prövningen skulle kunna innebära att regeringen kan ge en statlig förhandlingsperson eller helstatligt ägda Swedavia i uppdrag att erbjuda ägarna till flygplatsen ett statligt övertagande.

Detta var ett på många sätt efterlängtat besked som vad jag förstått mottogs med förväntan och stort intresse av de sju ägarkommunerna Ängelholm, Helsingborg, Höganäs, Bjuv, Båstad, Klippan och Perstorp och även av Region Skåne.

Fru talman! För ett par veckor sedan deltog jag på en konferens i Helsingborg, arrangerad av Helsingborgs Handelsförening, i närvaro av berörda kommuner i form av kommunstyrelseordförande, oppositionsråd och representanter från näringsliv och föreningsliv. De presenterade en rapport om flygplatsens betydelse för såväl jobbskapande som konkurrenskraft i nordvästra Skåne. Budskapet var tydligt: De nödvändiga besluten för att gå från ord till handling i frågan dröjer, och man förväntar sig nu att regeringen agerar. Förslaget som utredningen presenterade - att Swedavia ska ta över ägandet av Ängelholm-Helsingborg flygplats och att regeringen ska fatta beslut som främjar hållbar omställning och grön teknisk utveckling för det svenska inrikesflyget - behöver förverkligas.

Även om infrastrukturministern i sitt svar här hänvisar till förestående skattesänkningar är inte det något som förändrar situationen för de sju ägarkommunerna som driver och står bakom Ängelholm-Helsingborg flygplats. Det han tar upp i svaret har varit känt tidigare men har inte stillat den oro som alltjämt finns om de framtida förutsättningarna.

Det driftsstöd som infrastrukturministern hänvisar till är vad jag förstår dessvärre inte utformat för att stämma överens med de förutsättningar som gäller för Ängelholm-Helsingborg flygplats.

EU:s statsstödsregler begränsar också möjligheterna att ge kommunala och statliga bidrag. Enligt uppgifter jag inhämtat om den så kallade general block exemption regulation kan stöd ges till flygplatser med färre än 200 000 passagerare per år. Större flygplatser än så exkluderas och kan endast få stöd genom särskilda undantag.

Enligt den information jag fått har för närvarande tre regionala flygplatser i Sverige godkända SGEI-förordnanden. Just Ängelholm-Helsingborg flygplats ser dock ut att överskrida gränsen på 200 000 passagerare med viss marginal, vilket kan påverka driftsbidrag. Flygplatsen kan därmed sägas utgöra ett gränsfall som blir ett dilemma. Den är kanske för stor för bidrag enligt regelverket men ändå i minsta laget för att klara de utmaningar som är påtagliga och befinner sig därför i en ganska prekär situation.

Väntan på besked innebär stora ekonomiska påfrestningar för berörda kommuner och för regionen som också är involverad. Jag vill därför upprepa frågan till Andreas Carlson om han inte i nuläget ser behov av att hörsamma det samlade engagemang som finns. Vad är det som behöver utredas ytterligare i just detta sammanhang?