Fru talman! Jag tackar för svaret från statsrådet.

Statsrådet avrundade med att ta upp sin historia som åklagare. Jag har stor respekt för detta. Jag kan därför passa på att citera från en annan interpellationsdebatt mellan mig och jämställdhetsministern, där hon reflekterade över lärdomar från sin tid som åklagare:

"Precis som interpellanten Andersson sa i sitt inlägg nyss har jag tidigare berättat om mina erfarenheter som åklagare. Jag har absolut sett brott som har riktats mot svenskar just på grund av att de är svenskar. Ett sådant exempel är ungdomsrånen, där jag har sett hat mot svenskar som ett motiv. Ett annat exempel är hedersproblematiken, där unga människor utsätts för hat för att de mot familjens vilja har anammat en för västerländsk eller svensk livsstil.

Förekomsten av svenskfientlighet ifrågasätter inte jag eller regeringen."

Jag har verkligen ingen anledning att tvivla på dessa erfarenheter från tiden som åklagare. Jag tror att detta är någonting som många åklagare såväl som övriga inom de brottsbekämpande myndigheterna kan känna igen sig i.

Jag tror inte heller att statistiken på området är rättvisande. Vi vet att det finns prejudikat kopplat till hatbrottsmotiv mot svenskar då det inte leder till fällande dom. Snarare skulle det sannolikt ha behövts en justering i lagstiftningen för att få nya prejudikat som också hade kunnat visa i statistiken att även svenskar kan bli utsatta för hatbrott.

Det är ingen slump att vi ser en överrepresentation av personer med utländsk bakgrund som förövare och en överrepresentation av personer med svensk bakgrund som offer inom en uppsättning av olika brottskategorier, även om det är svårt att få fram tillgängliga data i många av dessa fall. Det är ofta lättare att synliggöra vilka förövarna är i den här gruppen än vilka offren i gruppen är. Det är ännu svårare att göra kopplingen däremellan, och jag förstår detta.

Mot bakgrund av statsrådets tidigare karriärbana och mot bakgrund av det hon tidigare har sagt i interpellationsdebatter med mig här i kammaren tycker jag att det är beklagligt att hon inte låg på för att få in svenskfientlighet som en del av de specifika insatserna i handlingsplanen.

Mitt resonemang i förra anförandet angående generella insatser och specifika insatser bygger på att man antingen anser att svenskfientlighet inte är nog utbrett för att specifika insatser behövs, eller så anser man att det är det. I det här fallet har regeringen valt att inte inkludera svenskar i de specifika grupper som blivit utpekade som i behov av extra politiska insatser för att motarbeta rasismen mot dessa grupper. Där har svenskar inte kvalat in, trots att ministern själv tidigare har uttryckt att hon sett att hat mot svenskar varit ett motiv, inte minst i våldsbrottssammanhang.

Jag tvivlar därför inte på att ministern själv lyfte fram svenskar i diskussioner och debatter på departement och med de andra två partier detta samordnades med. Det vore intressant att veta varifrån detta sköts ned. Vem var det som ansåg att svenskar inte är tillräckligt utsatta för att erhålla specifika politiska insatser för att motarbeta de hot och det hat som svenskar dagligen drabbas av, när de utifrån sin etniska bakgrund väljs ut som offer av personer med utländsk bakgrund.

Fru talman! Jag tror att jag och jämställdhetsministern i grunden ser samma problembild. Ministern har själv vittnat om den i tidigare kammardebatter, men det är fortsatt så att svenskar inte är inkluderade i handlingsplanen mot rasism och hatbrott. Jag tycker att det är märkligt mot bakgrund av den kännedom ministern har. Det vore relevant att veta varför svenskar föll bort. Är vi inte tillräckligt utsatta i nuläget?