Protokoll 2024/25:71 Fredagen den 14 februari

interpellationsdebatt / Svar på interpellation 2024/25:354 om ungas utsatthet i arbetslivet
Anf. 11 Johanna Haraldsson (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Att få sitt första riktiga jobb är en stor sak. Man kan se fram emot att lära sig nytt, utvecklas, träffa nya människor, få arbetskamrater och tjäna egna pengar, kanske nog för att flytta hemifrån, bli självständig och klara sig själv. Men alltför många unga möts av en helt annan verklighet: dåliga löner och villkor, orimliga scheman och ensamarbete.

Fru talman! Unga är en utsatt grupp på arbetsmarknaden. De riskerar i större utsträckning att drabbas av olyckor, arbetsskador och till och med dödsolyckor på jobbet. De jobbar ofta deltid med korta kontrakt och otrygga anställningar, och de är på grund av det också i mindre utsträckning medlemmar i fackförbund.

Många unga har dålig kunskap om sina rättigheter och skyldigheter på arbetsmarknaden. De har inte koll på kollektivavtal och arbetsmiljöregler. Det skapar en grogrund för att de utnyttjas av arbetsgivare samt ökar risken att utsättas för direkt farliga situationer på jobbet.

För att ge unga en starkare ställning och minska deras utsatthet behövs fler åtgärder. Jag är övertygad om att vi behöver bättre information och kunskap när det gäller både anställda och företag. Vi behöver stärka det systematiska arbetsmiljöarbetet på arbetsplatserna. Vi behöver närvarande fackföreningar och kunniga skyddsombud på alla arbetsplatser.

Regeringen kan säkerställa att våra myndigheter tillhandahåller lättillgänglig och relevant information för unga om deras rättigheter och skyldigheter på arbetsmarknaden. Något annat som regeringen också kan göra är att se till att unga människor får utbildning om arbetslivet innan de får sitt första jobb.

Självklart finns det även förslag på andra politiska åtgärder som kan stärka skyddsombuden och den fackliga närvaron på arbetsplatserna. Men när sådana förslag har lagts fram har borgerliga politiker som Paulina Brandberg inte varit pådrivande. Tvärtom har man till exempel avskaffat avdragsrätten för fackföreningsavgiften. Man har i den här kammaren röstat emot förslag som hade kunnat leda till både fler och mer närvarande skyddsombud på arbetsplatserna.

Jag ställde i min interpellation med anledning av ungas situation och det jag beskriver ett antal frågor som jag upplever att jag inte fick svar på i ministerns första inlägg. Jag frågade vad statsrådet och regeringen gör för att minska risken för att unga arbetstagare drabbas av arbetsskador och olyckor och om man planerar att stärka det arbetet. Jag undrade också om statsrådet tänker göra något för att stärka ungas kunskap om deras rättigheter och skyldigheter i arbetslivet. Vad tänker man göra framöver? Har man kanske några planer på att tillgängliggöra viktig arbetslivsinformation för unga? De frågorna skulle jag gärna vilja få svar på.