Fru talman! Innan jag glömmer bort det ska jag yrka bifall till Miljöpartiets reservation 11 under punkt 4 om försörjningsstöd och övriga insatser.

Det har pratats en del om den nya socialtjänstlagen, och jag ser också fram emot att den kommer på plats. Jag väljer dock att debattera den när det väl blir dags här i kammaren.

Jag tänkte ta mig friheten att prata om socialtjänstens roll i ett tryggt samhälle och det arbete vi haft i Umeå, den kommun jag kommer ifrån. Umeå har utsetts till Sveriges tryggaste storstad och är den enda storstaden utan utsatta områden. Umeå har också utsetts till den stad som är bäst att leva i.

När vi pratar om det förebyggande arbetet, trygghetsarbetet och arbetet för våra barn och unga spelar socialtjänsten en jätteviktig och avgörande roll, men som en del av en större helhet. Man kan inte bortse från de andra faktorerna runt omkring för att ge socialtjänsten de rätta förutsättningarna att jobba och verka exempelvis för barn som börjar hamna på glid och i problem och för vilka vi behöver stärkta insatser eller för familjer som behöver hjälp och stöd. Här spelar andra komponenter också in.

När vi fick indikationer på tendenser till oro hade vi samverkan, och där hade socialtjänsten än en gång en avgörande roll. Men detta skedde också som en del i planerandet av samhället - att säkerställa att vi undviker segregation och har blandade boendeformer i olika stadsdelar, att säkerställa allmännyttan och se till en stark allmännyttas roll etcetera. Vi såg också till att civilsamhället arbetade i samklang med socialtjänsten och att socialtjänsten hade de ekonomiska förutsättningarna att kunna jobba med fältarbete och annat.

Kompetensbristen är en utmaning. Jag är jätteglad att få höra dessa fina ord om socionomer, för de gör ett enormt viktigt arbete. Det värsta vi kan göra är att bränna ut dem genom att låta så mycket falla på socialtjänsten - de växer inte på träd. Men det behövs resurser.

Man måste förstå att de kommuner och regioner runt om i Sverige som vill jobba med dessa frågor har en stor kompetens och ett stort kunnande kring de lokala förutsättningarna. Det vi skulle behöva mer av är generella bidrag och stöd till kommunerna snarare än riktade bidrag, så att man kan få jobba för att stärka upp de projekt som kan lyckas och de metoder man bäst kan använda just där.

Jag tänkte gå in lite på några av de motioner som behandlas i betänkandet om socialtjänstens arbete och då börja med frågan om försörjningsstöd.

Att växa upp i en familj som lever på försörjningsstöd är att leva med ständig ekonomisk utsatthet. För dessa barn innebär det avsaknad inte bara av fritidsaktiviteter utan också av det mest grundläggande - möjligheten att känna sig som en del av samhället, att kunna följa med kompisarna på bio någon gång ibland, att gå på ett födelsedagskalas eller att ha de kläder som behövs för att delta i skolans utomhusaktiviteter. Det som borde vara en självklarhet för alla barn blir en ouppnåelig dröm för många.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Socialtjänstens arbete

Miljöpartiet vill höja riksnormen för försörjningsstödet. Det är en kortsiktig lösning men en nödvändig sådan för att ge familjer bättre möjligheter att delta i samhället på lika villkor. På lång sikt måste fler människor kunna försörja sig själva. Att ha ett arbete innebär inte bara en inkomst utan också frihet, självständighet och en känsla av delaktighet.

I dag finns tröskeleffekter som gör att det inte lönar sig att ta ett arbete eftersom försörjningsstödet minskar i samma takt som inkomsten ökar. Regeringens lösning har hittills varit att minska stödet ytterligare för att tvinga människor att ta även de mest lågavlönade jobben.

Vi menar att det är en farlig väg att gå. Det riskerar att krossa framtidstron och skapa ännu djupare utanförskap. Vi vill i stället se en reform där hushåll som går från försörjningsstöd till arbete får behålla en del av stödet under en övergångsperiod. Det ska alltid löna sig att ta ett arbete, även om det är på deltid. Vi måste ge människor en väg in på arbetsmarknaden utan att straffa dem ekonomiskt på vägen dit.

Fru talman! Hemlösheten är också ett av de mest akuta samhällsproblem vi står inför. År 2023 vräktes 674 barn i Sverige, vilket då var ett rekordhögt antal. Trots att vi har en nollvision för vräkningar av barnfamiljer ser vi en oroväckande ökning. Bakom varje siffra finns ett barn som förlorat sitt hem, sin trygghet och sitt sociala sammanhang.

Vi vet att osäkra boendeförhållanden påverkar barns hälsa och skolgång negativt. Ändå händer detta gång på gång.

Kommunerna och socialtjänsten har en avgörande roll i att förebygga vräkningar och hjälpa familjer att hitta långsiktiga boendelösningar. I dag är dock lagstiftningen för snäv - vi får verkligen hoppas på den nya socialtjänstlagen. Socialtjänsten kan bara hjälpa bostadslösa med speciella svårigheter, vilket gör att många barnfamiljer hamnar mellan stolarna. Vi vill ge socialtjänsten ett utökat ansvar att bistå alla barnfamiljer i hemlöshet, även utan social problematik.

Dessutom måste hyresvärdar få ett tydligare ansvar. I dag kontaktas socialtjänsten oftast först när vräkningen redan är ett faktum. Vi anser att hyresvärdar ska vara skyldiga att informera socialtjänsten så snart en hyresgäst riskerar att vräkas. På så sätt kan socialtjänsten agera i tid och förhindra att barnfamiljer hamnar på gatan.

När vräkningar ändå sker måste vi ha fungerande lösningar. Vi vill införa en snäv tidsgräns för hur länge barn får bo i akutboenden i enlighet med Barnombudsmannens förslag. Vi behöver fler genomgångsbostäder som leder till en plats på den ordinarie bostadsmarknaden, och vi behöver en nationell handlingsplan för bostadsförsörjningen.

Fru talman! Barn ska inte behöva oroa sig för var de ska bo. Barn ska inte behöva känna sig utanför för att familjens ekonomi inte räcker till. Det är politikens uppgift att se till att alla barn får en trygg uppväxt med möjlighet att delta i samhället på lika villkor. Låt oss ta den uppgiften på allvar!

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 19 februari.)