Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 4 från Centerpartiets sida.

Det här är en debatt som rör väldigt viktiga områden. Det handlar både om läkemedelsförsörjning, apotek, läkemedel över huvud taget och tandvård.

Vad gäller apoteken tycker jag att det finns anledning att lyfta den framgångsrika reform som gjordes under alliansregeringen, då Sverige gick från att vara ett av de absolut sista länderna i världen med ett statligt apoteksmonopol till att släppa detta något så när fritt.

Vi ser en väldigt positiv utveckling. Vi har fått betydligt fler apotek i Sverige, 50 procent fler. Sverige är fortfarande ett av de mest apoteksfattiga länderna inom OECD-området, men vi har alltså fått betydligt fler apotek. De har också etablerat sig över hela landet. Vi har även fått helt andra öppettider, där det i dag på många ställen är möjligt att köpa receptbelagda läkemedel fram till klockan 22 även på en söndagskväll.

Det har också visat sig att det inte fanns fog för den oro som många kände för att avregleringen skulle leda till en utarmning av läkemedelsförsörjningen i glesbygd och på landsbygd. Vid omregleringen och fram till 2018 fanns det exakt lika många apotek i glesbygd som det fanns under monopoltiden. Därefter, från 2018 och framåt, är det några apotek som har lagts ned.

Orsaken till att dessa apotek i glesbygd har lagts ned är dock inte att ekonomin har saknats. Det beror i stället framför allt på att regionerna där har bestämt sig för att man på en viss ort, till exempel Lima i Dalarna, ska stänga primärvården och hälsocentralen. Då finns såklart inte heller förutsättningarna för att driva ett apotek.

Ytterligare ett problem som finns för glesbygden och över huvud taget inom apotekssektorn är bristen på farmaceuter. Det har också lett till att enstaka apotek i glesbygd har fått stänga. Precis på samma sätt som det är väldigt svårt att bemanna sjukvården och tandvården i glesbygd med professionell personal är det också svårt att bemanna apoteken.

Trots att man ser denna utveckling - att det finns ett hot mot läkemedelsförsörjningen i glesbygd - väljer regeringen att inte gå vidare med en av de lägst hängande frukterna, som också Karin Rågsjö lyfte. Jag tycker att det är tragiskt. Det handlar alltså om möjligheten till farmaceut på distans. Väldigt många av de moment som utförs skulle kunna skötas digitalt med en apotekstekniker med en särskild utbildning som jobbar på plats på glesbygdsapoteket och har en digital uppkoppling gentemot farmaceuten.

Om det fungerar bra inom stora delar av sjukvården med sjukvård på distans måste det också kunna fungera inom apoteksväsendet. Men tragiskt nog går inte regeringen vidare med något förslag alls på området.

Det som ytterligare akut kommer att förvärra tillgången till läkemedel i glesbygd är att regeringen nu har släppt fram Läkemedelsverket och låtit dem drastiskt försämra möjligheterna till hemleverans. För många som har flera mil till ett apotek har det varit underbart att kunna beställa de receptbelagda läkemedlen via nätet på något av nätapoteken och sedan få dem hemkörda till den egna bostaden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Läkemedel och tandvård

Läkemedelsverket har nu, med regeringens goda minne, kommit med ett förslag som innebär att det i princip kommer att bli tvärstopp för detta i stora delar av landet. I storstäderna och de större städerna kommer man fortfarande att kunna ha hemleverans, men inte i glesbygden. Det är fullkomligt obegripligt för mig att regeringen släpper igenom ett sådant här förslag. Riskerna med det system vi har i dag är mycket små i förhållande till de problem människor, inte minst människor med funktionsnedsättningar, på landsbygden kommer att få.

Ett annat område som vi har diskuterat handlar om läkemedelssidan. Särläkemedelsfrågan har jag lyft upp i ett antal repliker, och de svar jag har fått oroar mig som sagt mycket. Det vore en sak om de bara oroade mig, men jag tror att de också starkt oroar de familjer som har en familjemedlem som behöver ett särläkemedel som man vet att barn och patienter i andra länder får tillgång till men som patienter inte får tillgång till i Sverige.

Det finns en vilsenhet hos regeringspartierna när det gäller vad man ska göra. Man har väntat på den där TLV-rapporten, och så ser alla att den inte löser hela problemet. Och så har man inga konkreta förslag om hur man ska gå vidare. Nästa steg blir väl att vi får kalla sjukvårdsministern hit till kammaren för att ställa henne till svars, för det är en helt oacceptabel situation.

Ett ännu större problem som vi har vad gäller läkemedelssidan i Sverige är att vi har ett system från 90-talet som är fullkomligt omöjligt att styra och där staten står för kostnaden för förskrivna läkemedel, alltså läkemedel som läkarna skriver ut på recept, medan regionerna står för alla de läkemedel som rekvireras direkt till klinik. Detta omöjliggör en bättre nationell kontroll och styrning.

Vi har haft ett antal stora läkemedelsutredningar, därav min reaktion när ledamoten från KD sa att vi ska ha en ny stor läkemedelsutredning. Visst kan vi det, men ingen av de utredningar vi har haft under åren har lett till några större förändringar. De landade i att vi ska lösa det genom att regionerna får ta ansvar för hela läkemedelsbudgeten.

Regionerna säger självfallet nej till detta, beroende på vad vi alla vet, nämligen att kostnaderna för läkemedel kommer att öka och ska göra det. Regionerna är förstås inte intresserade av det här, och då måste man börja tänka utanför boxen.

Det naturliga vore att staten går in och tar hela det finansiella ansvaret på det här området. Om staten gjorde det skulle det utjämna regionala skillnader och samtidigt göra att vi får mycket bättre möjligheter till kontroll.

När det gäller tandvård, slutligen, låter det i debatten som att det allra största problemet i den svenska tandvården är hur högkostnadsskyddet ser ut. Det är ett problem att en del människor inte har råd med tandvård, men om man pratar med människor som är verksamma inom tandvården får man höra att det finns problem som är oändligt mycket större, inte minst att folktandvården går på knäna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Läkemedel och tandvård

Tidigare var det folktandvården i norra Sverige som hade problem, men i dag har man det i stort sett i hela landet beroende på bristen på tandhygienister och tandläkare. Detta problem hotar att bli akut när man från i princip hela landet signalerar att man inte klarar av det uppdrag som politikerna har gett.

Då, fru talman, får jag en oro, för det är uppenbart att Tidöregeringen kommer att dundra fram ett förslag som hela branschen säger kommer att skapa mycket stora problem. Inte minst riskerar vi att människor kommer att söka sig bort från tandvården.

Detta inger mig oro, inte minst efter debattartikeln från företrädare för de fyra professionerna inom tandvården, som säger: Snälla politiker, ta det lugnt nu! Driv inte igenom en reform som innebär mer administration som gör att personal flyr från tandvården och som gör att vi inte får möjlighet att jobba med det som är vår huvuduppgift.