Fru talman! Jag och Centerpartiet delar ambitionen att man måste ta ytterligare steg när det gäller subventionering av tandvård. Där är vi inte oeniga. Men det finns ett antal sätt på vilka man kan göra det som inte skapar nästan oöverstigliga problem för tandvården.

Efter att ha tagit del av förslaget signalerar här de yrkesverksamma - det här är ju inte bara fackförbund utan yrkesföreningar - att de ser uppenbara risker i det att till exempel ett antal tandläkare kommer att välja att sluta arbeta. Man kommer att få betydligt mer administration.

Det kanske största hotet är att vi får en tudelad tandhälsa. Redan i dag klarar uppåt 90 procent av de äldre av att betala sin tandvård. Det är en mediankostnad på 2 000 kronor per år. Om vi skapar ett administrativt tungrott system kommer många att säga: Jag betalar 2 000 kronor, för jag behöver inte de här subventionerna.

Då kommer vi att få en utveckling som vi haft inom sjukvården, det vill säga vi får privat-privat vård. Man väljer att ställa sig helt utanför ersättningssystemen från Försäkringskassan eller hittar olika försäkringslösningar.

Jag delar helt uppfattningen att man här måste gå fram väldigt försiktigt. Givetvis ska man kunna subventionera men kanske hellre genom att använda de gamla subventionssystem som alliansregeringen plockade fram och stärka dem ytterligare i stället för att göra något som bygger på prisreglering, ökad administration och större problem för dem som arbetar.

Min fråga kvarstår. Kommer ni att vara beredda att lyssna på professionen och tänka efter för att se till att tandvården inte försämras? Ambitionen är ju egentligen att förbättra den.