Fru talman! Statens institutionsstyrelse får ta hand om det som samhället har misslyckats med. I dag har vi fått höra att 95 procent av de barn och unga som finns på Statens institutionsstyrelse har bristfällig skolgång, jämfört med 5 procent av den övriga befolkningen. Vi vet hur mycket skolan betyder. Förmodligen har det varit så här väldigt länge, och man kan fundera på varför det har hänt så lite.

Samhället väntar alltför länge med att fånga upp de här barnen. De kan inte bara dyka upp som 15-åringar, utan de har funnits i förskolan, skolan och barnpsykiatrin. Föräldrarna hade behövt stöd, och så vidare. Vi kan alla konstatera att samhället har väntat för länge och väntar för länge. Om man rustar ned välfärden ser man till slut inte barnen. Det förebyggande arbetet får sättas åt sidan i en välfärd som blir mer anorektisk.

Riksrevisionens övergripande slutsats är att Sis inte når målen med verksamheten på de särskilda ungdomshemmen och att barn och unga som placeras på de särskilda ungdomshemmen inte får en effektiv vård och behandling. Det är väldigt illa, när man dessutom tänker på att de här barnen kostar. Nu låter jag som värsta högerspöket, men det kostar ganska mycket att ha barn och unga placerade på Sis-hem. Därför kan man förvänta sig att de också ska få någonting.

Men det är inte bara Statens institutionsstyrelse som ska lastas, utan vi ska också lasta de kommuner som - ursäkta det slafsiga uttrycket - dumpar barn och sedan inte har någon plan för vad som ska göras därefter. Detta är fullständigt förödande, och det har pågått ganska länge. Jag har sett det på nära håll.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om Sis särskilda ungdomshem

Riksrevisionen anser att Sis uppdrag är otydligt formulerat såväl i instruktion som i lagstiftning. Mycket är på gång nu, och det är jättebra. Det handlar också om vilka målgrupper Sis ska ta emot. När vi i dag lyssnade på generaldirektören för Sis fick vi höra om flickor som psykiskt mår väldigt dåligt. Det är uppenbart att dessa flickor, som har ett extremt självskadebeteende, borde vara närmare psykiatrin och inte hamna på Statens institutionsstyrelse.

Riksrevisionen har i sin granskning noterat att det inte finns några riktlinjer eller motsvarande där det tydligt framgår när ett barn eller en ungdom ska vårdas på ett särskilt ungdomshem, få psykiatrisk tvångsvård och så vidare.

Vi anser att regeringen bör se över frågan om kompetenslyft. Vi tycker precis som Miljöpartiet att det är viktigt. Mycket görs, men mer måste göras. Riksrevisionen föreslår att Sis ska säkerställa att personalen får rätt kompetens för att bedriva vård och behandling på ett effektivt sätt utifrån barnens och ungdomarnas behov. Det här kommer förstås också att kosta budgetmässigt.

Vi anser dock att regeringen bör ta ytterligare initiativ för ett rejält kompetenslyft på området. En kompetenshöjning är helt nödvändig oavsett hur verksamheten kommer att se ut i framtiden och hur vi kommer att organisera Statens institutionsstyrelse och boende för den här typen av barn.

Jag yrkar därför bifall till reservation 4.