STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ersättningsrätt samt insolvens- och utsökningsrätt

Fru talman! Inledningsvis vill jag säga att vi givetvis står bakom alla våra reservationer, men för att vinna tid yrkar jag bifall endast till reservation 22. Den handlar om markägares rätt till full kompensation för kostnader till följd av en otillåten bosättning.

En markägare ska aldrig behöva drabbas av kostnader till följd av en otillåten bosättning på sin mark. Detta gäller såväl avgifter till myndigheter som kostnader för till exempel bortforsling, upprensning, städning och sanering av marken.

Vi har under senare år sett hur olika grupper har ockuperat mark eller etablerat bosättningar i form av tält, husvagnar eller skjul på såväl kommunal som privat mark.

En privat markägare som får en otillåten bosättning på sin mark står ensam och har en snårig byråkratisk väg att gå innan en otillåten bosättning kan avhysas. Därefter följer ibland ett omfattande efterarbete för att återställa marken till ursprungligt skick. Kostnader och eventuellt inkomstbortfall drabbar helt och hållet markägaren i fråga.

Vi menar också att markägare som drabbas, utöver rätt till ersättning för sina direkta kostnader, även ska ha rätt till ersättning för utebliven inkomst. Det kan handla om stora summor i inkomstbortfall när markägaren inte kan använda eller bruka marken på det sätt den är avsedd för.

Det händer också att de som valt att etablera en otillåten bosättning tar med sig barn till bosättningen. I de fall barn är inblandade i en otillåten bosättning måste situationen anses vara akut. Barn ska aldrig behöva vistas, bo eller växa upp i en undermålig boendemiljö, och handläggningen av sådana fall måste vara så snabb som möjligt. När det brister i föräldraansvar och det står klart att barn befinner sig en sådan belägenhet vilar ett stort ansvar på kommuner och de myndigheter som har till uppgift att skydda och tillvarata barns rättigheter att snabbt ingripa.

Fru talman! Föräldraansvaret framhålls inte i tillräcklig utsträckning i dag. Det är dock i första hand föräldrarna som har ansvaret för sina barn - inte förskolan, skolan, fritidsverksamheten, socialtjänsten eller vilken myndighet det nu vara må. Föräldrarna ansvarar i första hand för sina barn.

Under senare år har barn allt oftare dragits in i gängkriminalitet. Gängen utnyttjar underåriga och tvingar dem till exempel att hantera vapen och droger och att genomföra andra grova brott. Jag menar att detta är ett av vår tids och vårt samhälles allvarligaste problem.

Även om det huvudsakliga ansvaret i dessa fall ligger hos de gängkriminella har ändå barnens föräldrar ett ansvar. Enligt vår mening behöver föräldrarnas ekonomiska ansvar utökas, bland annat genom ett tydligare och bredare skadeståndsansvar för de barn som begått brott. Lagstiftningen måste bli tydligare, och skadeståndsansvaret för föräldrarna bör gälla i fler sammanhang och med en högre ersättningsnivå. I dag är detta skadeståndsansvar begränsat till en femtedel av prisbasbeloppet per händelse, vilket vi tycker är alltför lågt. I dag är en femtedel av prisbasbeloppet mindre än 12 000 kronor.

Fru talman! Den information om skadestånd som finns tillgänglig hos olika myndigheter och som ges till drabbade är ofta otillräcklig. Ett tecken på att så är fallet är de privata företag som via annonser på nätet hjälper människor att söka och få skadestånd och ersättningar som de är berättigade till när de själva inte känner till vilka regler som gäller eller hur man går till väga. Berörda myndigheter bör på ett tydligt och lättillgängligt sätt informera drabbade personer om möjligheter att söka skadestånd och vad reglerna innebär.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ersättningsrätt samt insolvens- och utsökningsrätt

Ibland står möjligheter mot varandra. Så är till exempel fallet när ett brottsoffer har en skadeståndfordran på någon som beviljats skuldsanering. Det är, menar vi, orimligt att ett brottsoffer mister hela eller delar av sitt skadestånd på grund av att gärningspersonen beviljats skuldsanering.

Den nuvarande ordningen med en allmän skälighetsbedömning där omständigheterna vid skuldernas tillkomst särskilt beaktas är enligt vår mening inte tillräcklig. Skadeståndsfordringar som grundar sig på brott ska inte kunna omfattas av skuldsanering.

Avslutningsvis, fru talman, anser vi att ersättning till den som varit frihetsberövad inte ska utgå om denne har fällts till ansvar för brott. I dag kan den som varit frihetsberövad få en omfattande ersättning samtidigt som brottsoffer får ett lägre skadestånd. Detta upplevs allmänt som stötande och är inte acceptabelt.