Fru talman! I höstas gjorde Riksrevisionen en genomlysning av hur bostadsbidraget lever upp till sina två riksdagsbundna mål: det familjepolitiska och det bostadspolitiska. När jag läste rapporten blev jag först konfunderad. Riksrevisionen slog fast att det familjepolitiska målet uppnås. Det är en bild som går stick i stäv med den verklighet som möter oss i hela landet, en verklighet där allt fler får allt svårare att klara sitt uppehälle på en heltidslön. Men så läste jag vidare och insåg varför Riksrevisionen kommit till denna slutsats. Eftersom politiken under lång tid har svikit barnfamiljer med låga inkomster har de själva tvingats lösa situationen, och de har gjort det genom att flytta till allt mindre bostäder. När pengarna inte längre räcker till mat kommer en ensamstående mamma inte att sluta betala hyran, men hon kommer att söka sig till ett billigare boende, vilket för det mesta också innebär en mindre bostad. Bostadsbidraget misslyckas alltså fullständigt att nå det bostadspolitiska målet om goda bostäder när familjer med låga inkomster tränger ihop sig i på tok för små bostäder för att klara sitt uppehälle.

Fru talman! Vi kommer att debattera bostadspolitik senare under våren. Men jag kan redan konstatera att efter de tio år som har gått sedan jag började arbeta med bostadspolitik för första gången, då som kommunalråd i Malmö, är fokus fortfarande huvudsakligen på byggande och inte på betalningsförmåga. Under dessa tio år har det byggts hundratusentals nya bostäder. Men betalningsförmågan hos hushåll med låga inkomster har inte ökat, och därmed har situationen för dessa grupper inte förbättrats, snarare tvärtom. Jag ser fram emot att fortsätta denna diskussion längre fram. Men låt oss nu avsluta den debatt om fastighetsrätt som vi pausade före frågestunden.

Fru talman! Om den gröna omställningen i de norra länen ska bidra till starka samhällen krävs ett aktivt arbete för nya bostäder. Förutom att nya bostäder behöver byggas behöver också det dolda bostadsutbudet aktiveras. På många platser i landet finns det bostadshus som står öde och förfaller trots att det finns potentiella bostadsköpare eller hyresgäster. I en del av fallen beror det på att fastighetsägaren köpt fastigheten för att bruka marken eller skogen utan att ha intresse för de hus som finns på ägorna och att de dessutom drar sig för den process en fastighetsombildning kan innebära. Komplicerade regler och ett oförutsägbart utfall gör att många fastighetsägare i stället låter bostäderna förfalla när de inte själva har användning för dem.

Fastighetsrätt

Miljöpartiet anser att regeringen bör tillsätta en utredning som ska se över reglerna i fastighetsbildningslagen vad gäller utformningen av kombinations, jordbruks- och skogsbruksfastigheter i syfte att skapa ökade möjligheter att frigöra mindre fastigheter med bostadshus till försäljning.

Därmed yrkar jag bifall till reservation 4 i betänkandet.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 19 februari.)