Herr talman! Pengar är inte allt, mässar finansministern under en presskonferens om den budget vi i dag diskuterar. Döm om min förvåning, herr talman. Är det Sveriges budgetchef som talar i rutan, eller har jag råkat byta till ett flummigt kulturprogram som intervjuar välbärgade filosofer med alternativa verklighetsuppfattningar? Men sådan tur hade inte svenska folket, utan visst var det landets finansminister som sjöng fattigdomens lov. Så nu vet medborgarna vad regeringen har för inställning. När matpriser och boendepriser ligger kvar på skyhöga nivåer, deppa inte ihop utan sök tröst i finansministerns ord. Har du ingen mat, ät bakelser! Finansministern har talat: Pengar, det är inte allt.

Att pengar inte är avgörande är en uppfattning endast den välbeställda har råd att hålla sig med. Äta bör man annars dör man, som min mormor brukade säga.

Herr talman! Markkontakten verkar regeringen ha tappat för länge sedan. Nu svävar den fritt ute i rymden.

Tack vare Sverigedemokraternas mandat lägger regeringen nu fram en budget som med kirurgisk precision gynnar de egna moderata kärnväljarna - från moderater till moderater. Tusentals varsel i sjukvården hade kunnat stoppas, men de valde att sänka skatten med 45 000 per år för herrar som Jimmie och Ulf.

Vårdplatser försvinner, människor dör på akuten och personalen flyr sjukvården. Skattesänkningarna ger inte mycket i vanligt folks plånböcker men kostar välfärden enormt mycket pengar. När avgifterna höjs blir det inte mycket kvar för medelsvensson, men en smärre förmögenhet överförs från sjukvården till dem som redan har allt. Konsekvenserna stirrar oss nu i ansiktet. Att de ansvariga inte skäms! En söndertrasad sjukvård kan inte hjälpa oss när vi mest behöver det. Det är inte värt det! Vill de inte se det?

Herr talman! Jorden anropar Tidöstyret: Kom tillbaka till verkligheten!

Herr talman! I Sverige klamrar sig högern, SD och en och annan centerpartist fast vid de gamla dogmer som resten av världen har lämnat. IMF och andra institutioner som sjöng nyliberalismens lov har vänt om. Ojämlikhet skapar inte tillväxt. Frågan är när den polletten ska trilla ned hos den svenska politiska högern, för budgetpropositionen som nu läggs fram har en fördelningsprofil som Krösus Sork skulle vara stolt över.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Debatt med anledning av budgetpropositio-nens avlämnande

När jag ser den svenska högern kommer jag osökt att tänka på kalvar som kommer ut på grönbete - men politikerna är kanske inte lika gulliga. De har väntat så länge på att få styra, men de har inte vanan och verkar därför närmast förvånade över att ha fått folkets stöd. De tänker kanske att varje budget kan vara den sista.

"Halleluja", utbrister finansministern och tillber Mammon. Till sin tjänst, herr talman, har hon de brölande SD-pojkarna som fortfarande verkar befinna sig någonstans i högstadiekorridorerna. De låter mycket, men om man säger "hej" hoppar de till, närmast skräckslagna för sin egen skugga. Jimmie Åkessons ryggrad är så vek att det är ett under att han kan stå upp. "Pengar är ju inte allt", tänker de och röstar igenom sänkta kapitalskatter för miljonärer. Med lätt hand inför de i samma knapptryckning straffskatter för sjukskrivna.

Herr talman! Vad har SD fått för att regeringen ska få genomföra sitt moderatbidrag? De har fått något mycket billigare: hatretorik och signalpolitik, som inte har en spänn i budgettabellen. Lika glada är SD för det, men gladast är nog finansministern som får sätta sprätt på pengarna Sverigedemokraterna lovat pensionärer och sjukskrivna.

Herr talman! Devisen "allt handlar inte om pengar" gäller inte alla. Men för en grupp i samhället konstateras den rent av vara livsavgörande. Lika självklart som alla behöver syre för att andas behöver de förmögna subventioner för att göra rätt för sig. Här ska inga piskor vina. I stället ska vi fjäska och curla. Det handlar inte längre om höginkomsttagare utan om rent förmögna. Mycket vill ha mer. "Pengar är inte allt", sa Bill. "Pengar är allt", sa Bull.

Herr talman! Folk är inte dumma. De köper det inte. Samtliga analytiker konstaterar att vinnarna i årets budget är de välbeställda. För löntagarkollektivet räcker pengarna kanske till någon biobiljett, medan den med en inkomst på 200 000 i månaden får så pass mycket mer att den kan unna sig ytterligare en lyxresa.

Herr talman! Ingen vill riktigt försvara moderatbidraget. Ministrarna ville inte se människor i ögonen. De gick och gömde sig på fredagskvällen efter presskonferensen. Men som tur var för regeringen ordnade det egna underlaget med ett fokusbyte. Ordföranden i riksdagens justitieutskott hade delgivits brottsmisstanke. Efter att ha tagit världshistoriens kortaste mikropaus var han tillbaka med offerkoftan knäppt hela vägen upp.

När jag tänkte att debatten väl äntligen måste flyttas från regeringsunderlagets alldeles egen metoo-kampanj som hölls till Jomshofs ära dök Socialdemokraternas lotteriskandal upp. Då blev det drag under galoscherna. Produktiviteten på Regeringskansliet har aldrig ökat i sådan omfattning. Ministrar man inte ens visste fanns dök upp och förfärades.

Är det vetskapen om att avtrappningen av jobbskatteavdraget ska tas bort som höjt arbetsmoralen? Lotterifrågan verkade rymmas inom var ministers portfölj. "Nu tar vi i för kung och fosterland", tänkte samtliga ministrar och spände Twitterfingrarna för att spamma flödet likt telefonförsäljare med färdiga talmanus. Upprördast av alla var minister Romina Pourmokhtari. Hon sa att hon kände äckel över sin tid som telefonförsäljare. Hur hon kommer att känna inför sin tid som klimat- och miljöminister får vi kanske veta i efterhand. "Men vad är problemet?" tänker någon. "Finansministerns egen pressekreterare kan väl få skriva sjuttioelva inlägg på X om lotterna och cirka noll om ministerns egen budget?"

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Debatt med anledning av budgetpropositio-nens avlämnande

I dag diskuterade jag i radion Vänsterpartiets förslag om att införa ett förbud mot telefonförsäljning likt det som andra europeiska länder tillämpar. Men då verkade ministrarna ligga utbrända med Twittertummen i bandage, för ingen vågade ta den debatten.

Det är förstås inte regeringens fel att Kombilotteriet inte tagit sitt ansvar. Men det är regeringens och Sverigedemokraternas skyldighet att inför väljarna stå för konsekvenserna av den politik de driver. När man regerar har man makten att förändra livet för människor.

Sverige ligger i botten i Europas tillväxtliga. När det kommer till arbetslösheten ligger vi i stället i topp. Regeringen skryter om att ha bekämpat inflationen, men i själva verket har arbetet gått ut på att låta medborgarna ta smällen. I andra länder tog man krafttag mot bankernas skyhöga räntor och satte press på matjättarna och elbolagen. I Sverige plockades silkeshandskarna fram. Föreningsfrihet och religion är inte längre privatsaker utan där ska statens långa arm in. Men medborgarnas välfärd är upp till var och en att lösa.

Hatretoriken är förstås inte gratis annat än i budgettabellen. Den drabbar oss alla.

Byråkratiska kolosser kommer inte åt det faktum att högern gett gängen svängdörrar in till vårdcentralerna för att tvätta pengar. Skojare ska inte driva HVB-hem. Saft-och-bulle-politiken mot den organiserade brottsligheten måste bort. Vill man göra något åt grundproblemen måste man följa pengarna.

Vänsterpartiets åtgärder skulle ge medborgarna mer pengar kvar i plånboken - många gånger om jämfört med regeringens satsningar - samtidigt som vi kan ta tillbaka kontrollen över välfärden och se till att sjukvården kan återuppbyggas och återhämta sig.

Jag ser fram emot att diskutera Vänsterpartiets förslag när vår budgetmotion ligger här på bordet. Pengar är inte allt, herr talman, men för att kunna anställa vårdpersonal är pengar avgörande.

(Applåder)