Protokoll 2024/25:7 Torsdagen den 19 september

/ Debatt med anledning av budgetpropositionens avlämnande
Anf. 2 Mikael Damberg (S)

Herr talman! Vi är halvvägs in i mandatperioden, och det går inte bra för Sverige. Vi har en verklighet där gängvåldet kryper ned i åldrarna, där regeringen har skapat en nationell sjukvårdskris, där arbetslösheten är den högsta på tio år, där Sveriges tillväxt är bland de sämsta i Europa och där matkassen fortfarande är jättedyr.

Verkligheten står dock uppenbarligen inte i fokus för SD och regeringen. De presenterar en väldigt stor budget - som gynnar väldigt få svenskar. De skär ned på sjukvården, låter nyrekryteringen till gängen fortgå och struntar i framtiden för byggbranschen, industrin och alla som kämpar med att få ekonomin att gå ihop.

Efter flera tuffa år längtar många svenskar efter andrum. Man ser fram emot att unna sig något, som ett restaurangbesök med familjen eller en konsert med favoritbandet. Men det är inte vanligt folk som står i fokus för den här budgeten. Elisabeth Svantesson väljer i stället att skuldsätta svenska folket för att sänka skatten mest för de allra rikaste. Det är inget annat än ett hån mot vanligt folk.

När regeringen i dag lade sin tredje budget på riksdagens bord blev det tydligt att man försöker fly bokslutet från sina första år vid makten. Regeringen har gång på gång lutat sig tillbaka och skyllt den dåliga ekonomin i Sverige på globala kriser, men sanningen är ju att vi har varit sämst i klassen. Vi är mitt i en lågkonjunktur. Vi spås ha en av Europas lägsta tillväxter 2024, och det var inte bättre förra året: Förra året hade vi negativ tillväxt under tre av fyra kvartal.

Vi har nu den högsta arbetslösheten i Sverige på tio år. Det är inte så att vi inte har talat om att arbetslösheten kommer att öka under den här perioden, men regeringen har inte gjort någonting åt det.

Bostadsbyggandet har kraschat. En konkursvåg sköljer över Sverige. Stora företag, som Telia och JM, varslar tusentals anställda.

Kort och gott: Det har gått dåligt för svensk ekonomi. När vi nu granskar budgeten för 2025 ser vi att regeringen återigen prioriterar fel. Jag uppskattar att Elisabeth Svantesson talar om infrastruktur och forskning. Hon pratar gärna om framtiden, men satsningarna nästa år är ju ganska små. Samtidigt fortsätter man att försumma arbetsmarknadspolitiken och skär ned på vuxenutbildningen mitt i en brinnande lågkonjunktur.

Sverige kan bättre än så här. Vi har ett näringsliv i världsklass. Vi är ett av världens mest innovativa länder och har stora, starka exportföretag som bidrar till tillväxt och välstånd. Vi har en välutbildad och välorganiserad arbetskraft som tar ansvar för både sin egen och samhällets ekonomi. Vi har en stor möjlighet framför oss. Vi står i framkant gällande ny teknik och nyindustrialisering av Sverige, vilket kan ge fler välbetalda jobb och stark tillväxt.

Vi har kompetensen och resurserna att fortsätta växa, men då krävs en regering som tar vara på de chanser och möjligheter vi har. Det har inte denna regering gjort. Man har i stället drivit fram en akut sjukvårdskris, misslyckats med åtgärder för att få igång tillväxten och bromsat utbyggnaden av billig el. Man har inte gjort någonting för att öka konkurrensen mellan banker och matjättar, vilket har minskat hushållens köpkraft och bromsat konsumtionen och tillväxten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Debatt med anledning av budgetpropositio-nens avlämnande

Framväxten av framtidens jobb riskeras när Sverigedemokraterna och regeringen slänger Sveriges klimatpolitiska trovärdighet över bord. Löftet om snabb och billigare el från kärnkraft har blivit ett luftslott. Bostadsbyggandet har tvärnitat, och regeringen har avstått från att agera. Detta blir mycket kostsamt för Sverige.

Sverige behöver en budget för att få igång ekonomin. En sådan budget måste hjälpa vanliga hushåll och familjer, och den måste underlätta för företag runt om i landet. Den måste lägga statens pengar där de gör störst nytta och får störst effekt.

Hade regeringen prioriterat tillväxt hade man satsat på sådant som vi vet genererar tillväxt, som bostadsbyggande, snabbare energiutbyggnad och utbildning. Men det är inte där regeringen lägger krutet och har fokus. För Elisabeth Svantesson är det viktigare att ge skattesänkningar åt andra förmögna moderater än att få igång ekonomin.

Gängvåldet fortsätter att krypa nedåt i åldrarna, och skjutningarna avlöser varandra. Jag vill gärna vara tydlig med att ingen regering - vare sig den nuvarande eller den tidigare - har lyckats vända utvecklingen med det eskalerande gängvåldet. Man måste dock konstatera att denna regering och SD gick till val på att stoppa gängvåldet, och när vi nu ser att gängvåldet kryper nedåt i åldrarna och förvärras måste vi fundera på vad vi ska göra. Vi verkar vara överens om att vi ska stärka polisen, skärpa straffen och strypa gängens pengar, men om man är blind för uppgiften att strypa nyrekryteringen kommer våldet att fortsätta.

För den som läser budgeten är det tydligt att detta inte är högprioriterat för regeringen. Beskedet till Sveriges kommuner är att man kommer att skära ned på pengarna till de skolor som har de tuffaste utmaningarna de kommande åren. Det är dessa skolor som står i frontlinjen för att ta tag i killar på glid och bryta nyrekryteringen. Man hittar extra pengar - någon miljard - till Regeringskansliet, men det finns inga pengar för att punktmarkera de unga killar som är på väg in i gängkriminalitet och som driver våldet. Denna insikt finns inte hos regeringen.

Jag tycker att det är bra att regeringen gör saker och ting för att öka samverkan och ge sig på pengarna, men varför kan vi inte ta steget vidare och utreda och införa en maffialagstiftning i Sverige för att verkligen bryta ned kriminella gäng? Sådan lagstiftning har fungerat i Italien och USA. Det finns mer att göra. Jag är förvånad över att kampen mot nyrekryteringen och kampen för att strypa pengarna till gängkriminella inte står högre upp på dagordningen.

(Applåder)

Sveriges rekordhöga inflation har gjort alla svenskar fattigare. Hårdast har den drabbat familjer med små marginaler - alla som varje dag går till jobbet, betalar skatt och försöker att lägga undan lite pengar till barnen i slutet av månaden. De har tappat tio års reallöneökningar. Finansministern pratar gärna om att det vänder nu, men faktum är att reallönerna fortfarande inte kommer att ha återhämtat sig när hennes mandatperiod väl tagit slut. Hennes mandatperiod är fyra förlorade år för svenska arbetare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Debatt med anledning av budgetpropositio-nens avlämnande

Förlorade reallöneökningar kan låta abstrakt, men för många familjer runt om i Sverige är det ekonomiska läget väldigt konkret. När en mammas eller pappas pengar tar slut är det barnen som drabbas. Då är det en son eller dotter som inte kan fortsätta att spela fotboll med kompisarna eller som inte kan följa med på skolans friluftsdag eftersom mamma och pappa inte har råd med en ny vinterjacka.

Nu har Sverige den största barnfattigdomen i Norden. Röda Korset har fyrdubblat sina matutdelningar för att hjälpa de mest utsatta familjerna, som inte har råd med mat. Regeringen har svikit dessa familjer. När Sveriges grannländer valde att stötta familjer som har det tufft, till exempel genom sänkta förskoleavgifter, billigare fritis och höjt barnbidrag, valde Sveriges regering att sänka skatten mest för höginkomsttagarna.

Nu går Elisabeth Svantesson ett steg längre och skär ned på det bostadstillägg som finns för de barnfamiljer som har det tuffast. Samtidigt som Jimmie Åkesson får en skattelättnad på 3 000 kronor i månaden ska en utsatt barnfamilj få 775 kronor mindre i månaden i plånboken. Det kan inte kännas bra i magen för finansministern att vara ansvarig för detta.

(Applåder)

Jag har tidigare sagt att regeringen har skapat en nationell sjukvårdskris. Först drev man fram denna kris genom underfinansiering och stora nedskärningar. Sedan bröt statsministern sitt löfte om att ingen skulle sägas upp från sjukvården.

Nu står vi inför en nedskärningshöst. Varslen inom vård och omsorg är de största sedan Sverige senast hade en högerregering och slår rekord i flera regioner. Tusentals riskerar nu att förlora sitt jobb. Operationer har ställts in, och anställda har inte kunnat ta ut semester. Läkare har till och med varnat för att en del av dessa besparingar kan leda till dödsfall.

Jag, och kanske de flesta, trodde att budgeten i en sådan här situation skulle spegla allvaret för svensk sjukvård. Man hade en pressträff där man presenterade små satsningar - mindre än förra årets satsningar - och antydde att det kan komma mer pengar i de generella statsbidragen. Men nu kom ju budgeten, och nu finns det svart på vitt: Det är en nolla. Det är ingen ökning av de generella statsbidragen till Sjukvårdssverige. Det finansministern levererar till välfärden i den här budgeten är en stor sjukvårdsblåsning.

Herr talman! Nu har finansministern presenterat sin tredje budget. Jag menar att den är ett hån mot vanligt folk. SD och regeringen har lovat mycket, men faktum är följande: När budgeten har debatterats färdigt kommer vi fortfarande att ha en verklighet där barn skjuter barn. Vi kommer fortfarande att ha en sjukvårdskris. Vi kommer fortfarande att ha rekordhög arbetslöshet. Det hade inte behövt vara så här.

Om två veckor kommer vi socialdemokrater att komma med ett alternativ. Vi kommer att fokusera på det som svenska folket tycker är viktigast. Vi kommer att prioritera barnfamiljerna. Vi kommer att prioritera att stoppa nyrekryteringen, att få igång tillväxten och att garantera att välfärden fungerar.

Sverige kan bättre.

(Applåder)