Herr talman! I grunden tror jag att det är klokt att vi har en ordning i Sverige och Sveriges riksdag där vi är relativt överens och har en stor samsyn i de säkerhetspolitiska frågorna. Det gynnar oss i detta världspolitiska läge.

Men Socialdemokraterna har närmast gjort sig ett varumärke, och klättrat i ligan, av att alltid ändra sig, alltid vara reaktiv och sedan konstatera att man alltid har tyckt något man aldrig har tyckt. Vi har sett det i migrationspolitiken. Vi har sett det i en hel del av säkerhetspolitiken. Vi har sett det på en rad politiska områden.

Nu hävdar Morgan Johansson att man ska gå tillbaka till grunderna, i ett säkerhets- och utrikespolitiskt läge som är det värsta sedan andra världskriget. Det understryker bara Socialdemokraternas närmast utopiska och reaktiva utrikespolitik, som gör att man återigen kommer att behöva ändra sig på en rad väsentliga områden.

Socialdemokraterna verkar inte hörsamma att en ny verklighet kräver helt nya och realistiska åtgärder, en realistisk utrikes- och säkerhetspolitik. Socialdemokraterna har varit ute och jämfört en, trots allt, demokratiskt vald ledare, Donald Trump i USA, med en av världens numera värsta krigsförbrytare, nämligen Putin i Ryssland, i till exempel frågan om Grönland.

Det är naturligtvis så att vi i Norden och från svensk sida har diametralt olika uppfattningar än USA i en hel del utrikespolitiska frågor, inte minst den om Grönland. Där bör vi vara tydliga med att Danmarks och Grönlands sak är vår. Där är vi överens.

Men att i ett sådant här säkerhetspolitiskt läge gå ut och jämföra en ledare som Trump, som leder världens största demokrati, med en av världens värsta krigsförbrytare är riktigt illa. Det är också direkt i strid med Danmarks vädjan och linje.

Frågan är hur Morgan Johansson själv tycker att man agerar i linje med att hålla ihop inom Norden.