Herr talman! I år är det precis 80 år sedan andra världskriget tog slut. Det var ett krig som drivits fram av en högerextrem nationalism i Tyskland, Italien och Japan, som kom att kosta över 60 miljoner människor livet och som också ledde till historiens värsta folkmord - förintelsen av judar och romer, dödandet av homosexuella, oppositionella och alla andra som nazisterna inte tyckte passade in i deras nya tredje rike.

Det var en global katastrof av aldrig tidigare skådat slag. Men ur andra världskrigets aska reste sig en ny världsordning. Det var inte så att alla länder blev demokratier; så bra blev det inte. Men åtminstone kom de flesta världsledare, demokrater som diktatorer, att förstå de enorma riskerna med en oreglerad världsordning, risker som dessutom ökat mångfalt i och med uppfinningen av atombomben.

Aldrig igen, sa man, och så satte man upp internationella regelverk och globala och regionala institutioner som skulle övervaka de regelverken - allt för att minska riskerna för ett tredje och för mänskligheten helt förödande världskrig. Då fick vi Förenta nationerna, Europarådet, FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, Genèvekonventionen, Världshälsoorganisationen, Världsbanken, Internationella valutafonden och så vidare. Så småningom fick vi också det europeiska samarbete som skulle bli EU.

Man skapade en regelbaserad världsordning, grundad på folkrätten och internationell lag. Även om vi sedan dess har sett många krig har vi förskonats från ett nytt världskrig. Det kan vi tacka den regelbaserade världsordningen för.

I 80 år har vi upprätthållit den stabiliteten. Nu är den hotad. Den är förstås hotad av Putins Ryssland genom hans attack på Ukraina för snart tre år sedan, genom hans anspråk på landområden i till exempel Moldavien och Georgien och genom hans försök att infiltrera politiken i ett antal EU-länder och på Balkan. Ryssland är och förblir det stora hotet mot Europa under överskådlig tid, och det måste vi bygga ett värn mot.

Men - det är lika bra att vi säger det rakt ut - den regelbaserade världsordningen undermineras numera också faktiskt av den amerikanska administrationen. Man kan inte säga något annat efter de senaste veckornas spektakulära utspel - att USA ska lägga under sig Grönland, att Kanada ska bli en delstat i USA, att USA ska ta över Panamakanalen och att USA ska ta över Gaza och fördriva miljontals palestinier från deras hem för att göra plats för något slags semesteranläggning för västerlänningar. Det senaste är att USA kräver tillgång till Ukrainas naturresurser. Annars kommer man inte att fortsätta att stödja Ukraina utan tvärtom därmed i praktiken sälja ut landet till Ryssland.

Jag tror att det är många som tänker: Vad är det egentligen som händer? Har världen blivit galen? I sådana här situationer finns det bara en sak att göra, och det är att ta ett djupt andetag och gå tillbaka till grunderna - folkrätten och internationell lag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Olof Palme sa en gång att man måste kalla saker vid deras rätta namn, och det finns ord för att vilja lägga under sig andra länder. Det kallas imperialism och kolonialism. Det trodde vi hörde hemma på historiens skräphög. Det finns ord för att vilja fördriva miljontals människor från deras hem. Det kallas för etnisk rensning. Att tvångsförflytta en befolkning, som man tydligen överväger att göra i Gaza, är kriminaliserat i Romstadgans artikel 7, under rubriken Brott mot mänskligheten.

Att idka utpressning mot ett land - Ukraina - som har varit i krig i tre år, som förlorat tiotusentals av sina landsmän, som sett sina barn föras bort till Ryssland och som utsatts för alla krigsbrott som finns i lagboken kräver en alldeles särskild form av moral eller brist på det. Hur lågt kan man egentligen sjunka?

Sådana här utspel är djupt destruktiva. Det splittrar väst. Det spelar Putin i händerna. Det undergräver den regelbaserade världsordningen.

Det internationella samfundet, EU och Sverige måste vara väldigt tydliga när det gäller alla sådana här planer. Detta kan aldrig accepteras, oavsett från vilket håll det kommer. Här måste Sverige tala med en klar stämma. Vi kan inte acceptera att miljoner människor i Gaza och på Västbanken fördrivs från den mark där de levt i generationer. Vi kan inte acceptera att uppgörelser görs över huvudet på Ukrainas folk i syfte att komma åt landets naturtillgångar.

Om vi accepterar sådant är den regelbaserade världsordningen snart bara ett minne blott. Och vem förlorar mest på det? I första läget är det förstås de små och medelstora staterna. Stormakterna kommer alltid att kunna hävda sig, men för att små och medelstora stater ska kunna hävda sin rätt krävs det att det finns en regelbaserad världsordning. Men i förlängningen, herr talman, är det mycket mer som står på spel. Om världen går tillbaka till en förkrigsordning med ett allas krig mot alla, med kaos och anarki och där den starkes rätt ska gälla är snart hela världen i gungning, och då vet ingen var det slutar. Därför måste vi bjuda motstånd, och vi måste tala klarspråk. Vi måste bygga ett brett globalt stöd för den regelbaserade världsordningen.

Jag tycker att den svenska regeringen varit alltför vag, alltför tyst och alltför passiv i den utmanande situation som vi befinner oss i. Till exempel tycker jag att man borde ha varit mycket tydligare när Trump gjorde sitt Grönlandsutspel. Det är klart att man aldrig kan acceptera när en allierad hotar en annan allierad med våld. Det måste man ge uttryck för omedelbart, och man måste omedelbart ge Danmark och Grönland allt det stöd de behöver i en sådan här situation.

Men det allvarligaste misstaget är att Sverige under den här regeringen har dragit sig undan från den globala arenan för att i det närmaste helt fokusera på Europa. Det tar sig många uttryck. Man har dragit ned kraftigt på stödet till FN och dess organisationer. Man prioriterar inte FN-arbetet längre. Man lägger ned sin röst i viktiga omröstningar i generalförsamlingen. Man drar kraftigt ned på biståndet så att vi snart är under skammens gräns, det vill säga 0,7 procent av bruttonationalinkomsten, samtidigt som de humanitära behoven är större än någonsin. Man drar sig ur i länder i Afrika och Asien. I Mellanöstern slopar man helt stödet till UNRWA, skär ned på viktigt bistånd på Västbanken och svajar i sitt stöd för Palestina.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Detta är ett enormt misstag. När nu den regelbaserade världsordningen är i gungning räcker det inte att fokusera på Europa, tvärtom. Det måste byggas ett brett stöd för de regler och de institutioner som i 80 år upprätthållit stabiliteten i världen. Världen är större än Europa. Det är viktigare än någonsin att Sveriges regering visar att den förstår det.

(Applåder)