Herr talman! När vi som enskilda riksdagsledamöter håller anföranden från talarstolen i Sveriges riksdag sker det oftast utifrån de olika ansvarsområden vi har i respektive utskott och de betänkanden som läggs fram för beslut. Det är ärligt talat inte särskilt ofta vi ledamöter har möjlighet att engagera oss i de många olika politiska sakfrågorna i debatterna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Detta skiljer sig såklart från det arbete vi gör hemma i våra valkretsar, i fullmäktige runt om i landet, i debattartiklar och i sociala medier. Där figurerar vi ofta i många enskilda frågor som rör såväl landet som vårt eget län eller kommun.

Vid olika tillfällen har vi större debatter här i kammaren. Förutom den utrikespolitiska debatt som pågår just nu tänker jag även på den allmänpolitiska debatt som inleder varje ny mandatperiod här i riksdagen. Jag är tacksam för dessa möjligheter, och det är även därför jag som ledamot tar tillfället i akt att delta i denna mycket viktiga debatt i dag.

Herr talman! För lite drygt ett år sedan stod jag här i samma talarstol i den då pågående utrikespolitiska debatten. Då präglades mitt anförande helt av situationen i Ukraina och följderna av Rysslands fullskaliga och olagliga invasion. Jag talade om det lidande som det ukrainska folket utsätts för samtidigt som deras kamp för att rädda sin demokrati, sitt folk och sitt land fortsätter. Jag talade även om vikten av att Ryssland inte får vinna detta krig.

Jag talade också om hur Europa och andra delar av världen har slutit upp bakom Ukraina och deras kamp. Genom olika former av stöd, såväl militärt som civilt, har vi bidragit till att Ukraina fått stöd i sin kamp för att rädda sitt land. Samtidigt har vårt stöd med stor sannolikhet bidragit till att minska lidandet och antalet döda i Ukraina.

För ett år sedan visste vi inte om kriget skulle pågå ett år senare. I dag vet vi tyvärr att så är fallet.

Det ukrainska folkets kamp fortsätter dag för dag och har om lite mindre än två veckor pågått i tre års tid. Det är viktigt att beskriva hur verkligheten ser ut i Ukraina. Ett krig kan i mångas ögon uppfattas som en strid enbart mellan militära styrkor på ett slagfält, och ja, till stor del sker strider på slagfältet med militärer. Men de sker också på andra sätt.

Ryska bombningar av ukrainska städer sker nästan dagligen. Sjukhus bombas, civila bostäder bombas och energianläggningar av olika slag bombas. Allt detta är ett ryskt massivt angrepp på civilbefolkningen för att tvinga fram en seger över Ukraina. Genom attacker på energianläggningar störs möjligheten att värma upp bostäder som familjer och därmed barn bor i. Det är en fruktansvärd terror mot den civila befolkningen som Ryssland ägnar sig åt.

Herr talman! När jag pratar med vänner i Ukraina, vänner som bor i städer såsom Charkiv, säger de: Varje dag som man vaknar upp vet man att man ännu lever. De är medvetna om att närheten till den ryska gränsen gör dem särskilt utsatta för olika attacker och bombardemang och att varje dag som de får en chans att återigen slå upp ögonen är en dag att ta till vara.

Jag har fått videoklipp skickade till mig på en stad i mörker. Man ser inget, men man hör. Man hör drönarna, som med sitt distinkta, surrande ljud flyger runt uppe i luften, osynliga, och letar efter mål att attackera - militära eller civila. Ingenting undgår den ryska angriparen i dess jakt efter att bringa ytterligare död och förstörelse till ett folk som enbart vill leva i fred i sin demokrati, med rätten att bestämma över sin egen framtid, vilka vänner de har och vilka andra länder de ska samarbeta med.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Herr talman! I en debatt som denna och i min berättelse om Ukrainas kamp för sitt land och hur de gör allt för att skydda sig själva och sin befolkning är det lätt att glömma att prata om det som trots kriget fortsätter att pågå. Trots alla attacker som sker mot Ukraina och dess befolkning och infrastruktur fortsätter samhällsviktiga funktioner att fungera. Tåg fortsätter att rulla, skolor hålls öppna och den ukrainska posten fortsätter sitt arbete. Jag är djupt imponerad av detta.

Det jag ska säga nu kanske kan tolkas som kritik mot vårt eget Postnord, men det är det inte. Det är snarare en hyllning till det ukrainska samhället. Jag fick ett paket skickat till mig från östra Ukraina - ett paket som det tog den ukrainska posten tre dagar att ta till den polska gränsen. Det tog även tre dagar för den svenska posten att ta paketet från Malmö till min hemstad Gävle.

Det är oerhört viktigt att kommunikationer som post och exempelvis sociala medier fungerar, för det ger människor hopp och en möjlighet att hålla kontakt med familj, släktingar och vänner såväl i Ukraina som i resten av världen.

Herr talman! Jag vill avsluta mitt anförande med att än en gång hylla det ukrainska folkets kamp för sin demokrati, sitt folk och sitt land. Jag vill även uttrycka mitt fortsatta och starka stöd för att Sverige, Europa och resten av världen fortsätter att skicka stöd av olika slag till Ukraina för att hjälpa dem i denna kamp. I slutändan handlar det nämligen inte enbart om Ukrainas framtid, utan det handlar om vilket Europa vi vill ha - nu och i framtiden.

(Applåder)

I detta anförande instämde Nima Gholam Ali Pour, Rasmus Giertz, Erik Hellsborn och Daniel Lönn (alla SD).