Herr talman! Några hundra mil härifrån sitter en diktator som sätter skräck i sitt grannland - en mindre, demokratisk stat med blicken vänd västerut. Diktatorn säger att grannlandet styrs av fascister och att han måste förgöra dessa påstådda fascister. Diktatorn håller även ett högt tonläge mot demokratiska stater i väst som stöder det lilla grannlandet. Han säger att de genom sin hjälp hotar freden och stabiliteten i regionen.

Herr talman! Jag talar inte om Vladimir Putin. Jag talar inte om Ryssland eller Ukraina. Sydost om Ukraina ligger Kaukasien och länderna Azerbajdzjan och Armenien. Under många decennier var de delrepubliker i Sovjet, men de är sedan 90-talet självständiga stater. Men medan det kristna Armenien har utvecklats i demokratisk riktning och i dag har en regering som ser en framtid med väst snarare än i Putins postsovjetiska intressesfär ser det drastiskt annorlunda ut i det muslimska Azerbajdzjan.

Azerbajdzjan har sedan självständigheten varit en diktatur, i dag under presidenten Ilham Alijev, som ärvde posten av sin far. Sedan Sovjetunionens fall har regionen plågats av flera väpnade konflikter om territorium mellan de två länderna, framför allt om bergsregionen Artsach. Det är ett område som länge har bebotts av kristna armenier, som av naturliga skäl ville vara en del av Armenien, något som däremot inte accepterades av Azerbajdzjan, med hänvisning till de gränsdragningar som gjordes av Josef Stalin. En tyrann använder en annan för att rättfärdiga sina anspråk.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Det senaste kapitlet i den här historien kom i september 2023. Efter nio månader av blockad och humanitärt lidande gick den azerbajdzjanska armén in och tog kontroll över Artsach. Vad som följde var en etnisk rensning. Över 100 000 armenier, 99 procent av områdets befolkning, tvingades med fruktan för sina liv lämna det hem där de bott i generationer.

Artsach har sedan dess blivit den minst fria platsen i hela världen, enligt den välrespekterade tankesmedjan Freedom House. Det är ett svart hål där ingen frihet, inga rättigheter och ingen mänsklig värdighet existerar. Inte för att Azerbajdzjan i sin helhet är så mycket bättre. Landet är som sagt en diktatur och rankas lägre än både Ryssland och Belarus, detta på grund av avsaknad av fria val, fängslande av oppositionella och ett förtryck av minoriteter, där den antiarmeniska rasismen i det närmaste har blivit en statsideologi.

Men det här handlar inte bara om vad som har skett eller om vad som sker just nu utan även om vad som kan komma att ske. Diktatorn Alijev använder gång på gång en krigisk retorik mot Armenien. Han gör anspråk på territorium, och han beskriver den demokratiskt valda regeringen som fascister som han vill utrota. Risken för ett nytt krig känns inte långt borta.

Detta pratas det inte så mycket om i Europa, vilket kanske inte är så konstigt. Azerbajdzjan är ett betydligt mindre land än Ryssland och utgör inte ett hot på samma sätt som Ryssland. Att stå upp för Armenien mot Azerbajdzjan är först och främst en moralisk skyldighet. Det demokratiska väst bör alltid stå upp för demokrati och mot barbari.

Men för den som inte tycker att moral är skäl nog finns det också goda strategiska skäl. Armenien har rört sig bort från Ryssland och i riktning mot Europa under senare år. Det är dock ingen självklarhet att denna goda utveckling fortsätter. Det finns röster som tycker att kursändringen var ett misstag och hellre lutar sig mot Ryssland. Det finns också de som ser grannlandet Iran som en bättre säkerhetsgaranti än väst. Det ligger förstås i det demokratiska västs intresse att fler länder knyter band med oss än med regimerna i Moskva och Teheran.

Låt oss därför i Sverige och övriga väst stödja Armenien efter bästa förmåga och göra klart för regimen i Baku att vi inte accepterar det sätt de behandlar vare sig sin egen befolkning eller sina grannar på - för demokrati, frihet och mänskliga rättigheter, men också för ett starkare Europa och en starkare västerländsk civilisation.

(Applåder)