Herr talman! Världens rikaste man, Elon Musk, sponsrade Donald Trumps valkampanj med 270 miljoner dollar. Sedan dess har Musk blivit 150 miljarder rikare till följd av en del satsningar som den nya administrationen har gjort. Han har dessutom fått ett eget departement, Doge. Nu ägnar han all sin tid åt att skära ned stödet till de allra mest utsatta. Han börjar med USAID, världens största givare av bistånd, och stänger ned det på bara någon vecka.

Världens rikaste man attackerar världens fattigaste människor. Finns det något tydligare sätt att illustrera den nya girigheten än detta?

Det är upprörande, men det är faktiskt inte förvånande. Världens fem rikaste män har fördubblat sin förmögenhet sedan 2020. Samtidigt har 5 miljarder människor världen över blivit fattigare. Det visar Oxfams senaste rapport om den ekonomiska utvecklingen i världen. Pandemin, inflationen, lågkonjunkturen och ett växande antal konflikter i världen har lett till kraftigt ökande klyftor, samtidigt som möjligheterna att bygga egna system för finansiering, beskattning och välfärdsuppbyggande har minskat i många av världens länder, inte minst till följd av den skulduppbyggnad som skett där ibland upp till 60 procent av små, fattiga staters utgifter nu är skuldräntor.

Vi har också sett framväxten av skattefria zoner som pressar länder att närmast subventionera etableringar från internationella företag. Vi har också sett en ökande omfattning av skatteflykt. Beräkningar visar att hundratals miljarder försvann i skatteflykt bara i Europa under 2022. I utvecklingsländerna handlar det om uppemot 1 700 miljarder kronor - pengar som kunde ha använts för att bygga upp länder genom satsningar på sjukvård, utbildning och infrastruktur.

Det här är en utveckling som har lett till en kraftig koncentration av ekonomisk makt. 1 procent av världens rikaste äger numera 43 procent av alla globala finansiella tillgångar. Inom företagssektorn ser vi en ökad maktkoncentration. Många av världens marknader domineras numera av endast ett fåtal stora internationella bolag. Några få extremt rika personer har nu både ekonomisk och, som i fallet Elon Musk, politisk makt i en utsträckning som tidigare inte har varit möjlig.

Den ökande ojämlikheten i världen bidrar till allt sämre förutsättningar att lösa de riktigt stora utmaningarna - demokratins utmaning, klimatförändringarna och fattigdomen. Vi kan se att förutsättningarna att hitta internationella överenskommelser har försämrats.

Sverige uppmärksammade tidigare detta väldigt mycket internationellt. Vi har krävt åtgärder mot skatteflykt och internationella skatteparadis men också tagit egna initiativ, till exempel Global Deal som Stefan Löfven 2016 kunde presentera ihop med OECD och Kanadas premiärminister. Vi har haft ett aktivt arbete med ILO:s konventioner. Sverige har varit drivande för att skapa internationell rättvisa och jämlikhet.

Detta har smittat av sig internationellt. I Världsbankens och IMF:s olika stödpaket inkluderas numera både klimatinsatser och frågor om långsiktig social hållbarhet. I G20, denna grupp bestående av en stor del av världens mäktigaste länder, har man dels tagit fram ett ramverk för en rättvis global bolagsbeskattning, dels så sent som i somras antagit en deklaration med ambitionen att beskatta de allra rikaste.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

I sitt uttalande säger G20-länderna att "förmögenhets- och inkomstskillnader undergräver ekonomisk tillväxt och social sammanhållning och förvärrar social utsatthet". Det är en progressiv text som Sveriges regering dessvärre kanske inte ställer upp på. G20-länderna vågar alltså markera när man ser de extrema klyftor som växer fram eftersom det långsiktigt hotar tillväxten och utvecklingen i världen.

Det finns förslag som tar de internationella målen för jämlikhet och hållbarhet vidare till gemensamma handlingsplaner, som att ta ansvar för skuldavskrivningen genom gemensamma åtaganden mellan världens länder. Act Svenska kyrkan och många andra organisationer i Sverige och världen bedriver stora kampanjer och insatser för att öka förståelsen för detta, och jag tycker att det är glädjande att detta sker i stora multilaterala och internationella forum.

Men i Sverige har vi nu en regering som har använt den här mandatperioden till att sänka biståndet, avsluta biståndsprojekt i flera länder, minska kärnstödet till FN och motarbeta klimatfinansieringsinsatser på COP-mötena. Man har knappast satt frågor om de vidgade klyftorna i världen eller fattigdomsbekämpningen främst på agendan.

I den utrikespolitiska deklarationen som vi hörde tidigare i dag blev det ganska tydligt att Sverige inte längre har ambitionen att vara en röst och en aktör i världen för jämlikhet, jämställdhet eller fattigdomsbekämpning, detta i bjärt kontrast till de förslag som vi i oppositionspartierna har, inte minst det socialdemokratiska förslaget som en jämlikhetskommission.

Nu är det ju G20-möte snart, och Sverige har blivit inbjudet. Jag tror att det är den 27-28 februari. Temat för det G20-mötet, som hålls i Sydafrika, är solidaritet, jämlikhet och hållbarhet. Det kanske vore på sin plats om Sveriges regering åkte dit med en agenda och inte bara säger att "det var roligt att komma fram" utan faktiskt på allvar tar ledningen i den internationella diskussionen om global rättvisa. Det skulle imponera på globala syd. Det skulle öka intresset för att också europeiska länder ser vad som händer på den afrikanska kontinenten, inte bara Kina och Ryssland. Det vore smart politik. Det vore klok politik. Sverige kan bättre!

(Applåder)