Herr talman! Tack, utrikesministern, för utrikesdeklarationen! Det var en lång uppräkning av saker som sker runt om i världen, men jag tycker att det i mycket saknas visioner och ambitioner. Vad vill regeringen egentligen göra? Det känns som om man inte riktigt vet om man gillar detta med utrikespolitik över huvud taget.

Det enda man tar upp där det finns någon form av ambitioner är handel. Man talar om utökad handel: Vi ska utöka handeln med USA, Östasien och Latinamerika. Det är väldigt mycket om handel.

Däremot kommer handel aldrig att kunna ersätta behovet av bistånd, för handeln når aldrig dem som har allra störst behov och dem som är allra mest utsatta.

Handel kan ju också användas för att påverka på andra sätt. Om två veckor kommer utrikesministern tillsammans med övriga EU:s utrikesministrar att fatta beslut om att förlänga det importförbud som finns för varor från ryskkontrollerade områden i östra Ukraina. Man kan alltså helt enkelt stoppa handeln från områden som är ockuperade.

Känner vi igen detta någon annanstans ifrån? Det pågår ju en ockupation av Palestina. Den har pågått i minst 58 år. Men än i dag tillåter vi import av varor från illegala israeliska bosättningar. Vi var väldigt snabba att fatta beslut om importförbud vad gäller varor från ryskkontrollerade områden i ockuperade östra Ukraina, men vi har fortfarande inget beslut om att förbjuda importen från israeliska bosättningar, från det ockuperade Palestina.

Jag undrar: Är detta något som utrikesministern kommer att driva på för? Hur kan vi fortsatt tillåta import av varor från illegala bosättningar på Västbanken och i östra Jerusalem?