Fru talman! År 2025 är ett jubileumsår för den globala jämställdhetskampen. Internationella kvinnodagen firar 50 år. För 30 år sedan antogs Pekingplattformen, den mest progressiva globala handlingsplanen för kvinnors rättigheter stödd av 189 länder. För 25 år sedan beslutade man om FN:s resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet. För 15 år sedan bildades UN Women.

Men samtidigt som vi firar framstegen möter vi också ett allt starkare motstånd. Flickors och kvinnors rättigheter ifrågasätts och blockeras av bakåtsträvande krafter. Det gör det ännu viktigare att försvara de internationella överenskommelserna. Pekingkonferensen ledde till att fler länder kriminaliserade våld mot kvinnor. För första gången fick vi omfattande statistik över könsbaserat våld. Kvinnors roll i fredsprocesser lyftes fram. Det banade väg för resolution 1325.

Men detta jubileumsår för jämställdhet präglas också av nya och starkare hot. Sverige och det internationella samfundet kommer att behöva agera kraftfullt mot detta. Vi har en historisk uppgift att axla för de miljontals flickor och kvinnor som lever under det hårdaste av förtryck under repressiva regimer som i Iran och Afghanistan, och för de kvinnor som drabbas hårdast i krig och konflikter i Gaza, Ukraina, östra Kongo och Sudan.

Men det gäller också de kvinnor som nu ser sin egenmakt minska när Trumpadministrationen, med världens rikaste man i spetsen, återinför the global gag rule. När världens största biståndsland USA förbjuder biståndsorganisationer att ens informera om säkra aborter innebär det att miljontals kvinnor förlorar tillgången till preventivmedel, mödravård och hivprevention.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Enbart under de dagar som USA har stoppat biståndet har International Planned Parenthood Federation fått stänga ner hälsotjänster och service för miljontals flickor, kvinnor, unga och hbtqi-personer i 13 länder i Afrika och Asien. Det är bistånd som inte kommer att komma tillbaka. Konsekvenserna är närmast oöverblickbara.

Vi vet att resultatet blir fler osäkra och farliga aborter, oönskade graviditeter och dödsfall. Flickor, kvinnor och hbtqi-personer får betala priset när välfinansierade allianser av värdekonservativa, nationalistiska rörelser slår undan benen för rätten till sin egen kropp och hälsa.

Sverige och likasinnade länder måste öka stödet till FN och civilsamhällesorganisationer. När Trump senast satt i Vita huset agerade Sverige under den socialdemokratiskt ledda regeringen. Det måste vi göra igen. Regeringen kan inte stå passiv när kvinnors rättigheter hotas.

Fru talman! Sverigedemokraternas och regeringens beslut att nedprioritera jämställdheten i utrikespolitiken är ett historiskt misstag. Det räcker inte att kalla jämställdhet för ett kärnvärde om politiken samtidigt försämras. Den feministiska utrikespolitiken har avskaffats.

Den globala jämställdhetsambassadören har försvunnit. Stödet till Unaids har tagits bort. Kärnstödet till FN:s befolkningsfond minskar. Det svenska kvinnliga medlingsnätverket har lagts ned. Regeringens biståndsramverk gör jämställdhet till en fråga om relevans i stället för en självklar del av allt arbete. En tydlig handlingsplan för jämställdhet saknas.

Samtidigt kämpar FN och civilsamhällesorganisationer för att fylla finansieringsluckorna efter Trumpadministrationens politik. Men de kan inte göra det ensamma. Act Svenska kyrkan och RFSU har uppmanat regeringen att agera och samla likasinnade länder för att stoppa bakslagen. Regeringen måste kliva fram. Jag undrar: Vad är planen för att försvara den globala jämställdheten? Trots otaliga debatter och frågor i månad efter månad får vi inget svar.

Fru talman! Den värld som vi vill leva i är inte en osäker och farlig värld där auktoritära krafter och den starkes rätt ska få diktera villkoren för demokrati och mänskliga rättigheter.

Vi ser i Gaza och på Västbanken hur Israels regering bryter mot folkrättens principer. Straffriheten för övergrepp mot palestinier breder ut sig. I Västsahara berövas saharierna sin rätt till självbestämmande. I Georgien demonstrerar människor modigt månad efter månad mot auktoritär utveckling och ryskinspirerade lagar. Vi som var på plats som internationella valobservatörer vid höstens val kan intyga att det var ett demokratiskt underskott som präglade parlamentsvalet.

Förtryck, ockupation och våld slår alltid hårdast mot de mest utsatta. När demokratin retirerar är det kvinnor, flickor och hbtqi-personer som får betala det högsta priset. Det är ett tydligt mönster, men det är något vi aldrig kan acceptera.

Vi får inte vackla när andra tvekar. Vi får inte backa in i framtiden. Nu är det dags att höja ambitionerna.

(Applåder)