Fru talman! Regeringens utrikesdeklaration fokuserar mycket på den svåra säkerhetspolitiska tid och det osäkra omvärldsläge som vi befinner oss i. Då ska vi fokusera främst på fred, frihet och säkerhet samt på att försvara våra intressen och värderingar.

Mina kollegor Magnus Berntsson och Gudrun Brunegård har på ett förtjänstfullt sätt redogjort för viktiga delar i våra utrikes- och biståndspolitiska frågor. Jag ska i mitt anförande fokusera på ett annat viktigt område som vi kristdemokrater under lång tid har arbetat med i denna kammare: religionsfrihet och förföljelsen av religiösa minoriteter.

Religions- och övertygelsefrihet är en grundläggande mänsklig rättighet. Men kränkningar av religionsfriheten är stora i vår omvärld, och vi kan konstatera att det i många länder har varit en negativ utveckling de senaste åren. Cirka tre fjärdedelar av världens befolkning lever i länder där religions- och övertygelsefrihet kraftigt begränsas av stater eller olika grupper i samhället. Detta hindrar människor från att leva i frihet. Det motverkar jämställda, fredliga och demokratiska samhällen och bidrar många gånger till ett liv i fattigdom och utsatthet.

Förföljelsen av kristna är särskilt omfattande och har ökat de senaste åren. Den internationella människorättsorganisationen Open Doors offentliggör varje år en lista över de 50 länder där förföljelsen av kristna är som störst. Listan för 2025 publicerades för någon månad sedan och visar att det har förvärrats och intensifierats. Cirka 380 miljoner kristna eller var sjunde kristen på jorden är utsatt för förföljelse på grund av sin tro. Det innebär att kristna är den största förföljda religiösa gruppen i världen. Det kan jämföras med för ungefär tio år sedan då motsvarande siffra var 100 miljoner. Det är en mycket dramatisk försämring på bara tio år.

Trots denna omfattande och extrema förföljelse har frågan om religionsfrihet haft en närmast obefintlig roll i Sveriges utrikes- och utvecklingspolitik åren innan. Det är något som vi kristdemokrater har fokuserat på väldigt länge.

Med oss i regeringen blir det skillnad. I utrikesfrågor och framför allt biståndsfrågor har detta fått en tydligt framträdande roll. Vi arbetar också för att Sverige ska utse en ambassadör eller ett särskilt sändebud för religionsfrihet, något som flera andra EU-länder redan gjort.

Fru talman! Jag ska också prata om Mellanöstern, där de kristna riskerar att försvinna från sina ursprungsländer och kristendomens vagga. Efter decennier av konflikt och instabilitet i Mellanöstern har regionen börjat genomgå betydande förändringar. Med ett försvagat Hizbollah och en nyvald president i Libanon, Assadregimens fall i Syrien och ett minskat iranskt inflytande i regionen står Mellanöstern inför ett potentiellt historiskt skifte.

För de kristna minoriteterna, som historiskt utsatts för svår förföljelse, har de två senaste decennierna varit förödande. Den kristna befolkningen i Irak och Syrien har minskat med närmare 80 procent och riskerar att försvinna från sina historiska ursprungsområden. Damaskus var huvudstad i det gamla arameiska riket redan år 1000 före Kristus, och arameiska språket var lingua franca i området. Det var också senare det språk som talades av Jesus, och det används fortfarande av syrianer, assyrier, kaldéer och andra. Dessa grupper har alltså över 3 000 år av historia i regionen. De utgör därmed dess ursprungsfolk och bör också erkännas som det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

För de kristna folkgrupperna i Syrien innebär de senaste händelserna osäkerhet men också visst hopp. Man behöver navigera i en ny politisk verklighet som förhoppningsvis kan leda till ett demokratiskt och inkluderande styre. EU, Sverige och andra behöver engagera sig i Syrien och verka för ett demokratiskt och inkluderande styre samt en ny konstitution som garanterar alla syrier inklusive minoriteter samma rättigheter, så att kristna och andra folkgrupper kan bidra till landets utveckling som en integrerad del av det syriska folket.

I dessa osäkra tider är det viktigt att Sveriges starka utrikespolitiska röst hörs och att Sverige fortsätter att engagera sig för de svaga och de utsatta. I det arbetet är religionsfrihet en viktig del. Vi behöver fortsatt säkerställa att detta finns med i utrikespolitiken, biståndspolitiken och de avtal som Sverige och EU tecknar med övriga världen.

(Applåder)