Fru talman! Förra veckan var jag på studieresa i Kenya och Etiopien tillsammans med riksdagsledamöter från olika partier. Vi var inte hemma när den förfärliga skolskjutningen inträffade, men vi följde den via medierna. Det var slående hur väl informerade våra afrikanska värdar var. Det etiopiska utrikesutskottets ordförande framförde kondoleanser, och mötet med den etiopisk-ortodoxa kyrkan inleddes med en tyst minut. Det var gripande att möta denna omtanke och medkänsla i en världsdel där man själv brottas med gigantiska utmaningar, inte minst efter beskedet om stängningen av USAID som kommit några dagar tidigare. Vi lever i en globaliserad värld. Den medmänsklighet och omtanke vi fick uppleva ska självklart även vi visa gentemot våra bröder och systrar i andra delar av världen.

Syftet med studieresan var att studera hur trosbaserade organisationer arbetar med SRHR, sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Det är ett tema som kan vara känsligt i en kontext präglad av religion och olika trosuppfattningar. För oss svenskar, världens mest sekulariserade folk, kan det vara svårt att föreställa sig hur mycket religionen betyder i andra länder. I större delen av världen är tillvaron genomsyrad av religion, och det som de religiösa ledarna formulerar påverkar människor djupare än vad vi kan förstå.

Vi i Sverige måste bli mycket bättre på att samarbeta med de lokala kyrkorna för att få större genomslag för frågor som kan förändra och förbättra tillvaron för befolkningen. Då tillförs en extra dimension och drivkraft till förändring som många svenskar förbiser. Det finns ett begrepp, religiös litteracitet, religiös läskunnighet. Om vi lär oss förstå de religiöst präglade kontexter som vårt svenska bistånd agerar i och tar till vara den genomslagskraft det innebär att kunna tilltala människor lokalt på ett sätt som de förstår kan det bli riktigt effektivt. Detta görs bäst genom civilsamhällesorganisationernas lokala samarbetspartner.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Ett exempel är massajbyn i Kenya. Bland massajerna är kvinnlig könsstympning en utbredd sedvänja. Flickorna omskärs som regel i tolvårsåldern. Omskärelsen innebär stora risker vid själva ingreppet och medför stort lidande resten av livet. Smärta vid toalettbesök, för att inte tala om vid samlag, och komplicerade förlossningar med svåra bristningar. PMU bedriver där ett arbete tillsammans med sin kenyanska systerkyrka för att förändra attityderna och få bort sedvänjan.

Vi mötte skolelever som fått undervisning om barns rättigheter och med kraft manifesterade rätten till sin kropp, sitt liv och rätten till hälsa och utbildning, typ "Stopp! Min kropp!". "Jag vill inte bli omskuren, jag vill studera! Jag vill inte bli bortgift, jag vill utbilda mig!" skanderade de. Flickorna får stöd och skydd att kunna motstå påtryckningar om omskärelse.

Parallellt har man också undervisat vuxna, både män och kvinnor. En före detta omskärerska berättade att hon är hjälpkvinna vid förlossningar. Hon hade aldrig förr sett hur en oomskuren vuxen kvinnas underliv såg ut och fungerade innan hon förlöste sin sonhustru som kom från en annan stam och inte var omskuren. Hon förbluffades över det hon såg. "När jag såg hur lätt hennes förlossning var och hur hennes underliv anpassades efter barnets huvud tänkte jag: Är det så här det är tänkt att fungera? När kristendomen kom till byn, och de berättade att Gud skapat oss till man och kvinna tänkte jag: Ska då vi skära sönder det han har skapat? Så nu har jag slutat göra omskärelser."

I detta område har omskärelserna minskat med 80 procent.

Fru talman! Detta exempel behöver spridas. Jag vill understryka att väldigt mycket fint arbete bedrivs av sekulära organisationer också, såsom Plan International och Rädda Barnen.

Vi besökte också en by där We Effect med stöd av Act Svenska kyrkan lärde byborna nya odlingsmetoder som förbättrade skördarna och var mindre känsliga för klimatförändringar. Ett lån via Oikos med svensk kreditgaranti gjorde det möjligt att djupborra en brunn för att få bättre vatten att skölja kaffebönorna i. Kvaliteten på kaffebönorna förbättrades, och man fick mer betalt av uppköparna. Kvinnornas insatser i produktionen synliggjordes. De fick lika stor andel av vinsten som männen, och de fick ekonomisk egenmakt. En familj vi besökte hade kunnat bygga ett hus i sten med plåttak som klarar regntiden bättre än lerhus. De hade ett par kor och getter som förbättrade kosten och gav gödsel till odlingarna. Deras levnadsstandard var radikalt förbättrad.

Så kan svenskt bistånd bekämpa fattigdom på riktigt och minska utsattheten för klimatförändringar genom produktförbättring och ökad konkurrenskraft och dessutom på ett radikalt sätt förbättra kvinnors egenmakt och förbättra jämställdheten.

Fru talman! Svenskt bistånd är bland de fem mest generösa i världen. Vi har stor anledning att vara stolta, men vi kan inte slå oss till ro. Behoven i världen är oändliga. Låt mig påminna om pojken som gick på stranden och kastade tillbaka uppspolade sjöstjärnor i vattnet. Han insåg att han inte kunde rädda alla. Men för dem jag räddar gör det skillnad, sa han.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

(Applåder)