Fru talman! Detta är inte ett Stockholmsproblem. Detta är ett mycket större problem än så. Både jag som hallänning och statsrådet som smålänning vet att det finns en större värld där utanför Stockholm.

Barnfattigdomen ökar samtidigt som regeringen har lagt miljarder på att ge ännu mer till dem som redan har mest. Medan barnfamiljer kämpar med elräkningar och matpriser har regeringen sänkt skatten för höginkomsttagare och förmögna företagare. Det är en politik som gör Sverige kallare, klyftorna större och framtiden svårare för alldeles för många barn.

Vi socialdemokrater hade valt en annan väg. Vi hade också sänkt skatten för vanligt, arbetande folk. Men vi hade samtidigt höjt barnbidraget, ett bidrag som når alla barn men som gör störst skillnad för dem som har det svårast här och nu. Vi hade höjt studiebidraget så att unga från arbetarfamiljer får en rimligare ekonomisk situation under gymnasiet. Vi hade fortsatt att ha det höjda bostadsbidrag som regeringen nu har valt att inte förlänga, trots att familjer behöver det mer än någonsin.

Detta är konkreta förslag som gör skillnad. De hjälper familjer att klara sig, minskar barnfattigdomen och ger fler barn en tryggare uppväxt. Men regeringen säger nej och menar att en höjning av barnbidraget vore ineffektiv och inte skulle träffa rätt. I stället har man valt att sänka skatten på höga inkomster genom en extra skattesänkning för de få procent som tjänar allra bäst. Så agerar en regering och ett parti som aldrig förmår att se dem som står längst bak i kön.

Vi socialdemokrater kommer aldrig att acceptera en sådan utveckling. Vi kommer att fortsätta kämpa för en politik där barnfamiljer prioriteras och inte lämnas efter, där inga barn ska behöva växa upp i fattigdom och där Sveriges välstånd kommer alla till del - inte bara dem som redan har mest.

(Applåder)