Fru talman! Det parlamentariska arbetet, närmare bestämt hur vi här i riksdagen arbetar för att söka lösningar på de problem vi ser i samhället, är bara delvis reglerat. Formerna för riksdagsarbetet har utvecklats under lång tid, och genom åren har våra politiska partier kommit fram till arbetssätt som jag menar gynnar alla och som bidragit till en konstruktiv anda i politiken, oavsett hur mandaten fördelats i det senaste riksdagsvalet. De arbetssätt som har tagit form utan att de behövt regleras har blivit till praxis som respekterats och som partier, oavsett färg, har följt.

Dessvärre ser jag nu en del som oroar när det gäller respekten för de demokratiska spelreglerna, inte minst i stora delar av vår omvärld men tyvärr även här hemma. Mot bakgrund av denna utveckling vill jag framhålla något som Centerpartiet velat se i flera år, nämligen en parlamentarisk kommitté som ser över beslutsfattandet i riksdagen för att formalisera praxis och skydda oppositionens ställning i lagstiftningen. Därför yrkar jag bifall till reservation 2 under punkt 9.

Fru talman! Ett arbetssätt som vi i riksdagen länge tillämpat är att söka och nå breda överenskommelser som svar på komplexa och angelägna samhällsproblem. Detta gör vi för att hitta långsiktiga lösningar som är hållbara över tid, som står sig även om det vid nästa val blir skifte vid regeringsmakten och framför allt som gagnar dem som bor i Sverige och som lagt sin röst på oss.

Det här sker genom att vi arbetar i olika beredningar och kommittéer där samtliga politiska partier finns representerade. Tanken med att arbeta på det här sättet är att få till konstruktiva samtal kring de sakfrågor och politiska områden som är föremål för kommitténs eller beredningens arbete, att inhämta kunskap och att utifrån denna kunskap söka svar och kunna enas kring politiska lösningar. Det här står i skarp kontrast till det polemiska positionerande som våra väljare ofta får ta del av, där politiker i rampljuset gärna låser fast sig vid för eller emot, svart eller vitt och rött eller blått.

Att arbetet i en parlamentariskt sammansatt beredning eller kommitté ofta sker utanför mediernas strålkastarljus bidrar enligt mig till att vi i sammanträdesrummet kan lägga politiska slagträn åt sidan, ägna oss åt saklig analys och argumentation och faktiskt nå fram till just lösningar på de samhällsproblem vi är valda att åtgärda.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksdagens arbetsformer

Fru talman! Försvarsberedningen, som förra året lämnade över sin rapport med ett långsiktigt perspektiv på Sveriges försvarsarbete, är ett av de goda exemplen från senare tid på hur vi parlamentariskt har arbetat för att nå breda överenskommelser. Det är betryggande att se hur alla åtta riksdagspartier i det arbetet bidragit till att hitta fram till gemensamma nämnare som skapar förutsättningar för Sverige att försvara sig mot yttre hot, både på kort och på lång sikt.

Dessvärre utgör Försvarsberedningen ett undantag under innevarande mandatperiod vad gäller att komma överens och nå en bred samsyn. Bred samsyn innebär alltså inte enkel majoritet i riksdagen. För att lyckas nå fram till en bred samsyn krävs självklart tillitsfulla förhandlingar och att vi alla är beredda att ge och ta. Raka motsatsen till detta är när ett eller flera partier dikterar villkoren och utan vidare diskussion låser sin position och sedan förväntar sig att resten ansluter sig. Att använda sig av sådana metoder är att rubba tilliten till varandra, förstöra förutsättningarna för att nå breda överenskommelser och därmed även undergräva möjligheterna att nå långsiktiga lösningar som är bra för Sverige.

Tyvärr har vi på sistone sett exempel på den senare typen av arbetssätt i flera av våra parlamentariska beredningar och kommittéer. Breda överenskommelser, samsyn och tillitsfulla samtal verkar tyvärr inte alltid längre vara utgångspunkten. Det här gör mig inte bara bekymrad utan faktiskt djupt oroad. Vi har sett det här under det senaste året i public service-utredningen, i Miljömålsberedningen och även i den grundlagsutredning som jag själv suttit med i och som för några veckor sedan lämnade över ett i stort sett enigt betänkande till justitieministern, en enighet som tyvärr inte alls lyftes fram från justitieministerns sida på pressträffen som följde.

Fru talman! Strax innan den här debatten inleddes samlades alla ledamöter här i kammaren för att hedra offren för förra veckans fruktansvärda skolskjutning i Örebro. Det var en värdig stund, då vi alla var måna om att visa respekt för de människor som förra tisdagen gick till skolan som vanligt men aldrig kom hem igen. Den stunden här i kammaren är en påminnelse till oss om att vi politiker måste vara förebilder i arbetet att skapa tillit till varandra, människor emellan, för att hålla ihop vårt samhälle och hålla ihop vårt land.