Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Jag vill börja med att vända mig emot det som jag upplever att många av de socialdemokratiska ledamöterna gör i den här talarstolen, vilket är att antyda att saker inte händer.

Det här är en reformstark regering. På område efter område genomför man stora och viktiga reformer för att komma åt de samhällsproblem vi står inför. Det kommer förslag, nu senast i budgetpropositionen för 2025, kopplade till ökad tillväxt, infrastruktur och sänkt skatt för alla som arbetar. Det kommer också bidragsreformer, som presenteras under våren.

Som systemet ser ut ligger mycket i utredningar, vilket också nämns i de här interpellationerna. Men man väljer att antyda att det som står i budgetpropositionen för 2025 bara är fina ord. Man ger det knappt en månad innan man säger: Nänä, här kommer ni inte att göra någonting!

Någonstans måste ju politiken få verka. Förslagen i budgetpropositionen för 2025 om ökat stöd till återgång till arbete tror jag kan ha en riktigt viktig effekt, fru talman, men då måste man ge dem lite mer än en månad att få genomslag.

Men, fru talman, det är väl en del av det politiska spelet att slå på trumman när det knappt har gått en månad och för den delen att antyda om och driva på för frågor som man själv över huvud taget inte har budgeterat för i sin budget.

Vi kan ta diabetesföräldrarna som ett exempel. Socialdemokraterna själva har inte med dem i sin budgetproposition, vilket jag såklart tycker är synd. Det är viktigt, och vi behöver komma vidare med det. Det kommer säkert statsrådet att beskriva framöver.

Men det är ett högt tonläge från Socialdemokraterna, fru talman, fast man faktiskt redovisar ganska tunt när man själv har makten och för den delen i sin egen budgetmotion.

(forts.)