Fru talman! Jag vill börja med att säga att jag tycker att det känns lite märkligt att stå här och diskutera delgivning i dag. Det är förvisso en nog så viktig fråga, men så här en vecka efter det fruktansvärda dådet i Örebro tror jag att inte bara jag utan också justitieministern och många andra framför allt är uppfyllda och tyngda av den situation vi i vårt land befinner oss i och det fruktansvärda som ägde rum.

Samhällsmaskineriet måste dock hållas igång, trots allt, och det gäller även riksdagens arbete och vår möjlighet att debattera aktuella frågor. Delgivningsfrågan, som den här interpellationen handlar om, är en angelägen sådan. I dag är det så att man kan sätta i system att hålla sig undan delgivning tills preskriptionstiden har gått ut och på så vis slippa få sitt straff. Det låter ju nästan påhittat, men det är alldeles sant. Inte minst Sveriges Radios P4 Halland har påvisat detta i en gedigen granskning.

Det här är naturligtvis stötande. Inte minst är det ett hån mot alla de brottsoffer som inte får upprättelse. Det är uppenbart att tiden har sprungit ifrån nu gällande regelverk - att det inte längre är fullt ut anpassat efter dagens samhälle. Vi kan dessutom konstatera att svenska myndigheter i dag gör stora ansträngningar för att delge människor som medvetet håller sig undan rättvisan. Regelverket måste ändras för att bristerna ska täppas till, och det behövs mer effektiva verktyg.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Med anledning av det har vi socialdemokrater föreslagit tre åtgärder. För det första har vi föreslagit en kriminalisering av att hålla sig undan en delgivning. Det ska helt enkelt vara ett brott i sig. För det andra har vi föreslagit att preskriptionstiden ska frysas under delgivningsperioden så att det inte ska löna sig att gömma sig och på så vis slippa sitt straff. För det tredje har vi föreslagit att möjligheten till digital delgivning ska införas, exempelvis genom att låta delgivning anses ha skett efter att en handling har skickats till en digital brevlåda.

När vi lade de här förslagen på justitieutskottets bord hade vi socialdemokrater goda förhoppningar om att kunna samla en bred majoritet i riksdagen för att gå vidare med de förslag som verkligen har kommit upp i ljuset den sista tiden - men nej. Samtliga Tidöpartier sa nej till samtliga våra tre förslag, trots att justitieministern har uttryckt i olika medier att han delar problembilden. Vi hörde det också nyss i det upplästa svaret, där justitieministern till och med svarade ja på frågan om han vill göra något åt problemet. Det är såklart glädjande, men ändå får vi inga tydliga besked.

Var är det egentligen skon klämmer? Är det för att förslagen kommer från oss socialdemokrater som man inte vill ta dem vidare? Det verkar onekligen vara ett mönster, i alla fall. Mycket av det som justitieministern nämnde i sitt svar är sådant som vi är helt överens om. En del av det har vi socialdemokrater påbörjat och låtit den nuvarande regeringen fullfölja. En del andra saker har regeringen själv initierat, och vi har röstat för de förslagen. Men regeringen har röstat nej till samtliga våra förslag - alla!

Fru talman! Nu verkar det i och för sig som att justitieministern delvis öppnar för en mer positiv hållning än hans kollegor i riksdagen. Jag vill därför återigen fråga vad planen egentligen är. Vilka är de kommande processer vi får höra om?