Fru talman! Tack till försvarsministern för svaret på interpellationen!

Jag välkomnar det besked som ges här i kammaren om att försvarsministern haft direktkontakt med överbefälhavaren om frågan om värnpliktigas psykiska ohälsa och frågan om att värnpliktiga får det stöd de behöver.

Den händelse som jag tog upp i interpellationen, och som försvarsministern också berör i sitt svar, visar på hur oerhört tragiskt det kan sluta om Försvarsmakten anses brista i det ansvaret.

Fru talman! Det som ligger bakom interpellationen är ett avsnitt i P1 Dokumentär som väcker ett antal frågor. Först och främst väckte den i varje fall hos mig både vrede och sorg. Det är få dokumentärer som har berört mig lika mycket som denna och som gjort mig lika ledsen och arg.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Här har man en ung tjej som väldigt gärna ville göra värnplikten och som utvecklade psykisk ohälsa under sin värnplikt. Det gick så långt att hon valde att avsluta sitt liv. Jag tycker att det är fruktansvärt. Det är ett oerhört misslyckande inte bara för Försvarsmakten utan i grunden för hela vårt samhälle.

Jag upplever att det i kammaren finns en väldigt bred uppslutning bakom tanken om ett folkförsvar som tar sig uttryck genom värnplikten. Landet ska i händelse av krig försvaras av vanliga människor från landets alla hörn med olika bakgrund, olika kön och olika erfarenheter.

Det är en tanke som jag och Socialdemokraterna helhjärtat står bakom. Jag upplever att det inte finns något politiskt stöd för tanken om ett yrkesförsvar där en liten hårdtränad elit ska utgöra landets försvar. Den tanken är förhoppningsvis en parentes i landets historia.

Fru talman! Om vi ska ha ett folkförsvar behöver Försvarsmakten arbeta hårt med att lösa uppgiften att det finns människor med olika bakgrunder, förutsättningar och egenskaper bland de värnpliktiga. Vi vet vilket folkhälsoproblem det är i dag med psykisk ohälsa.

Vi vet att många unga, både tjejer och killar, utvecklar prestationsångest. Vi vet också hur svårt det kan vara för en ung människa som befinner sig i det mörker som psykisk ohälsa ofta utgör att ta sig ur det på egen hand och söka vård själv. Den som mår oerhört dåligt saknar ofta förmågan att själv vara den som tar kontakt med vården.

Jag utgår från att försvarsministern själv har lyssnat på dokumentären i fråga, så vi behöver inte gå igenom den i detalj. Men med tanke på att Försvarsmakten trots allt ska ha i åtanke att principen om ett folkförsvar gäller väcker dokumentären frågor, och man blir lite beklämd när man lyssnar på den. Jag hoppas verkligen att det bara är klumpigt uttryckt, och jag har ingen anledning att anta något annat. Men när officerare säger saker i dokumentären som att individen själv har ett stort ansvar för att söka vård blir i alla fall jag orolig över vad det är för slags mentalitet som råder i vissa delar.

I just det här fallet pratar vi om en värnpliktig som hade gått ned nästan 20 kilo i vikt under värnplikten. Det kan inte anses vara rimligt att en person som uppenbart mår så dåligt själv ska söka vård. Jag tror att chefer på andra arbetsplatser som hade uttryckt sig så om anställda hade fått ganska skarp kritik från fackförbund och andra anställda.

Det finns också andra saker i dokumentären som manar till viss eftertanke och som oroar lite. Det gäller till exempel att den vårdkontakt som den värnpliktiga ges av Försvarsmakten är en värnpliktskonsulent. Jag betvivlar inte att värnpliktskonsulenter gör allt vad de kan, men i fall av svår psykisk ohälsa kan det finnas fog för att ifrågasätta detta system. Den värnpliktiga borde kanske då i stället hänvisas direkt till Försvarshälsan.

Dokumentären väcker många frågor. Det ska dokumentärer göra, så det är bra. Jag är positiv till de besked som försvarsministern har lämnat här i dag, och jag hoppas att dialogen fortsätter och att försvarsministern arbetar vidare med frågan i tät dialog med Försvarsmakten.

Om vi ska kunna upprätthålla ett folkförsvar måste vi jobba mer med den här typen av frågor så att alla människor i det här landet känner att de kan bidra. Då kan vi inte ha någon annan ordning.