Fru talman! Tack, ledamoten, för frågan! Även jag vill börja med att konstatera att jag tror att allas våra tankar på många sätt är någon annanstans. Statsministern och andra har också givit uttryck för att det nu är tid att ta hand om varandra, om Sverige och om alla dem som drabbats direkt och indirekt av det fruktansvärda dådet i Örebro. Jag förstår att ledamoten som hemmahörande i Örebro har det extra nära inpå. Jag vill verkligen understryka hur viktigt det är att vi alla nu samlas och tar hand om varandra. Icke desto mindre ska vi återkomma till frågan om toppmötet.

På ledamotens fråga kan jag svara - precis som statsministern sa innan mötet och som jag tog upp i mitt anförande - att ett fåtal länder håller emot väldigt kraftfullt gentemot dem som menar att det finns gratispengar att tillgå genom att man drar på sig stora lån. Sveriges fokus i diskussionen var att betona behovet av att mobilisera privat kapital genom att se över utlåningsreglerna för EIB, Europeiska investeringsbanken, och ha en dialog om de hållbarhetskriterier som i dag på ett väldigt märkligt sätt gör att investeringar i försvarsmateriel inte anses hållbart. Jag tycker att den dialogen och diskussionen är viktig att hålla i och upplever också att det finns brett stöd bland länderna för att säkerställa att vi kan mobilisera mer privat kapital.

Flera har varit inne på att det inte kommer att bli en enkel diskussion, men just därför tror jag att det är väldigt viktigt att länder som Sverige, Tyskland och Nederländerna är tydliga med att det inte finns några gratisluncher att hämta här. Ärligt talat handlar det även om nationella prioriteringar. Sverige har ju förmått göra rekordstora satsningar på både det militära och det civila försvaret men ändå kunnat bibehålla andra viktiga funktioner i vårt välfärdssamhälle. Det går alltså att hitta den kombinationen, och det måste också andra länder förmås att göra.